Etapp 8

Etapp 9

Puerto Mogan - Mindelo, Kap Verde

Nu var det en månad sedan sist. Ni kanske har läst lite på hemsidan för det har blivit en till skribent. Det är lillgasten (yngste sonen) Markus som kompletterar sidan med sin syn på det hela. Vi fortsätter där vi slutade:

Vi hade stortrivts i San Sebastian på Gomera. Tisdag em 19/10 lämnar vi Gomera för en nattsegling till Puerto Mogan på Gran Canaria. Först en sydost-vind som svänger efter en halvtimme till sydväst för att efter en timme helt svänga över till nordlig. En bit ut ser vi ryggen på pilotvalar och ett stim med delfiner som underhåller oss en halvtimma med skutt och volter bredvid båten. Dessa vatten mellan Gomera och Teneriffa är kända för sin rika tillgång på val. Teide med sina 3718 möh försvinner in i mörkret och Teneriffa lyser upp kvällen med ljusen från Los Gigantes, Playa Americas, Los Christianos m.fl orter.

Delfiner håller show

Vid 21-tiden dör vinden ut när vi passerar sydspetsen på Teneriffa. Det blir motorgång i 3 timmar. Sedan blir det bra segling hela natten. Under natten syns östkusten med alla ljus, flygplatsen med alla flyg som går upp o ner, samt längst upp öns huvudstad Santa Cruz. På morgonen närmar vi oss Gran Canaria och dess fruktade accelerationszon. Mitt på öns västkust kan det lätt gå upp till 21 m/s (halv storm). Detta vindfenomen uppstår när den nordliga vinden stöter på de höga öarna. Vinden pressas samman och accelererar förbi den höga västliga kusten. Jag sitter och har gryningspasset och väntar in vinden som skall komma. Den ökar till det dubbla men slutar på måttliga 12-13 m/s. Det är en halvvind för båten så det går på bra en stund. Kl. 9.00 efter 17 timmar och 74 nm anropar jag marinan i Puerto Mogan. Receptionen kollar att vi är inbokade innan de släpper in oss och hälsar oss välkomna. Orten kallas ju för lilla Venedig på grund av dess bebyggelse på vattnet, kanaler och gränder med mycket vackra klängblomster. Hamnen är populär. Trots den massiva turismen är det lugnt och skönt på bryggorna. Enda nackdelen är den slitna toa/dusch anläggningen och avsaknaden av tvättmaskiner. Här skall vi nu ”långligga” i 3 veckor. Nu åker soltaket fram över sittbrunn, vatten och el kopplas till båten, elplattan och vattenkokaren tas fram till pentryt, solskydden sätts på seglen. Här finns fina matvaruaffärer pga all turism och playan ligger bara ett par hundra meter bort. Rena lyxlivet.

Puerto Mogan

Per har hyrt en bil från fredagen den 22/10 och en vecka framåt. Han och Karin skall bo på hotell i Puerto Rico en vecka. Karin och Barbro anländer mycket sent på fredagen och vi hämtar upp dem på flygplatsen. Det känns underbart att få träffa sin fru efter 10 veckor. Så länge har vi inte varit ifrån varandra på 35 år. Med i bagaget har de beställda svenska konserver. På hemresan fyller vi deras resväskor med varma kläder som vi inte behöver längre. Per och Karin åker till sitt hotell och Barbro och jag sitter i sittbrunnen till fram på småtimmarna i den ljumma natten och vi berättar för varandra hur vi har haft det. Det blir sedan 2 kanonveckor med sol och bad i ett lugnt tempo. På kvällarna äter vi mest på båten för vi tycker det är trevligare att sitta i lugn och ro. Måndagen den 25/10 landar så yngste sonen Markus. Glad och pigg som vanligt kommer han insmygandes på flygplatsen. Han har med sig havregryn och ost på tub. Det blir en bamsekram. Kanon att träffa ett av sina barn efter 4 månader. Han skall nu vara med resten av seglatsen till Barbados. Trevligt med ett nytt ansikte på båten.

Under första veckan ligger Ambika med Lars och Erja på svaj utanför hamnen. Vi ser dem ofta på kvällen komma in med sin jolle. En kväll bjuder vi in dem och vi sitter och snackar några timmar. En annan kväll tittar Salt:s besättning förbi. De ligger i Puerto Rico men deras 2 pojkar bor på hotell i Puerto Mogan med 2 kusiner som är på besök. Ensamseglaren Bengt tittar in en kväll. Han ligger i Pasito Blanco. Osophine glider så en dag in med Pär och Nina. De får en plats på grannbryggan. Nu är hela gänget samlat igen, vi som har hängt ihop i ett par månader, allt sedan La Coruna, längs med Atlantkusten, Porto Santo, Madeira och hit.

Efter en vecka flyger Karin hem och Per och Markus sticker iväg på en öluff till Lanzarote och Fuerteventura. De vill utforska surfing av olika slag. Du kan läsa om deras upplevelser på Markus blogg. 2:a veckan med Barbro blir lugn. Vi tar ett par utflykter. En dag till Puerto Rico där jag bl.a köper gästflaggor till Väst-indiens länder. I hamnen där har en bra båtbutik öppnat. Jag hyr en bil onsdag – lördag. Vi tar en sväng till IKEA där vi köper: kaviar, knäckebröd, lingonsylt, julmust bl.a. Jag inventerar vad som finns i båten och åker sedan runt ett par dagar och bunkrar båten inför den fortsatta resan. En trevlig kväll blir det tillsammans med Lars, Erja,Pär och Nina. Vi träffs i Osophines sittbrunn och umgås innan vi går till en liten Bodega och äter. Lasse, en gammal stridspilot med fortsatt tjänst som flygkapten med Airbus A330/340 berättar minnen från sitt flygarliv. Erja är en skärpt och rolig kvinna med glimten i ögat. Pär, rörmokaren (pensionerad kärlkirurg) har alltid flera rävar bakom öronen och har lätt att ta folk på ett smart och underfundigt sätt. Hans hustru Nina, en skärpt och trevlig kvinna som älskar segling speciellt om natten, kallas för Admiralen av sin make, har koll på allt. Barbro är ju lättalad som vi alla vet och är go att ha med sig i goda vänners lag. Själv behöver man ju inte säga så mycket utan bara sitta och lyssna in dessa underbara människor.

Barbro på besök i Puerto Mogan

Fredag 5/11. 2 veckor med Barbro som bara flugit iväg. Kl. 3.00 går vi upp och tar bilen till flygplatsen. Kl. 6.15 lyfter så flyget till Köpenhamn. Hon stannar till ett par dagar hos Petra i Malmö. Senare på fm ringer vi upp Bengt och frågar om han vill följa med till Las Palmas och kolla in ARC-båtarna. Starten för detta race går den 21/11 men många båtar är redan där. Vi vill kolla upp om Irländaren Sean Hehir på White Whisper finns i hamnen. Jodå, han har kommit så det blir ett par timmars prat i hans sittbrunn. Vi låg bredvid varandra i La Coruna och har mailat varandra under hösten. Hans båt är 34 fot och det kostar för honom 11 -12.000:- kr att delta i ARC-rallyt. Det finns alla kategorier av båtar med. Allt från stora snabba fartvidunder som gör de 2900 nm på 12 – 13 dagar till små familjeseglare som tar 25 – 30 dagar på sig. Målet är St. Lucia i västindien. Bara 5 svenska båtar är anmälda men hela 27 norska. De är näst största nationen efter britterna med sina 90 båtar. Utanför marinan ligger massor av båtar på svaj. Många av dessa är svenskar kan vi se på flaggorna. Lycka till Sean så kanske vi ses i vinter på andra sidan.

Kapten och lillgasten i Las Palmas

Alla typer av båtar finns här

Sean, Markus och Bengt i White Whispers sittbrunn

På söndagen sticker Markus iväg till några kompisar som är på semester i Playa Ingles. Han dyker ej upp mer den dan utan kommer hem måndag fm. Det var trevligare med yngre kompisar en kväll än 2 gamla gubbar.

Avresan till Mindelo på Sao Vicente, Kap Verde närmar sig. Hit till Porto Mogan har det varit 2928 nm. Motorn har gått 236 timmar. Det betyder att 1/3 av resan har varit under motorgång. Jag betalar 465 Euro för de 20 dagarna i Puerto Mogan inkl. el och vattenavgifter.

Den nya besättningskonstellationen

De sista mailen går iväg innan avresan

Tisdag 9/11. Kl 16.00 kastar vi loss. GPS:en säger 830 nm till Mindelo. Kalkylerar man med 5 knop i snitt skall det ta 7 dygn. Först blir det motorgång i ett par timmar innan lite vind från ost gör att genua och storen hissas men vinden dör snart ut och det blir motorgång hela natten till onsdag fm. På ett sätt kan det vara bra att starta lite lugnt så kroppen hinner vänja sig vid sjön. Gennakern sätts under några timmar innan vinden dör ut igen. Markus tar ett dyk och kollar båten från undersidan. Bra att ha med en som har dykarcertifikat. Allt ser ok ut. Dags för motorgång igen. Första dygnet blir det bara 90 nm.

Markus tar ett dyk

Lugna vatten

Vi går efter ett vaktschema med 3 timmar på och 6 timmar av. Det snurrar på så hela dygnet och fungerar jättebra. Den som har vakten mellan kl. 6 – 9.00 är dagens kock. Frukost serveras 9.30 som består av havregrynsgröt, ägg, mackor, juice samt någon grönsak. Lunch vid 13.30 som kan bestå av t.ex en soppa med mackor och frukt. Middag kl 18.30. Då blir det antingen potatis eller pasta/ris som bas till tonfisk, burkskinka, pastasås m.m. Olika kombinationer av sallader dyker upp på menyn nu när Markus kommit. Han är duktig i pentryt till skillnad från oss som härstammar från Hedenhös. Vi saknar finess med matlagningen men vi har överlevt hitintills men det sägs att vi har gått ner rejält i vikt. Vi får se vad vågen pekar på när vi kommit till Barbados efter 6 månader.

En kock i arbete

Torsdag kl 0.00 går jag på mitt nattpass. Jag upptäcker att det börjat blåsa så jag stannar motorn och spirar ut genuan. Det blir en underbar nattsegling på ett platt hav under en enorm stjärnhimmel. Jag måste skaffa en bok om stjärnorna. Karlavagnen är den enda som man känner igen men den är inte alls på samma plats som hemma. När jag vid 7-tiden vaknar ser jag inga gastar, varken i båten eller sittbrunnen. Har de gjort myteri och stuckit? Så ser jag några fötter framför genuan. Båda 2 ligger i fören och kollar delfiner som skuttar omkring på bogsvallet. Det är en stor familj med 30 – 40 individer. Frampå em kan vi konstatera att 2:a dygnet blev det 110 nm. Fredagen lunkar på med utspirad genua i soligt 25 gradigt väder. Små lätta moln susar fram på himlen. På sjökortet ser vi att vi befinner oss utanför Mauretaniens kust. Nu börjar man inse att vi kommit en bit hemifrån. 3:e dygnet 130 nm. På kvällen ringer jag hem till Barbro via satelittelefonen. Det hörs hur bra som helst. Hon har som vanligt fullt upp men tycker att det skall bli enormt skönt att åka ifrån allt om några veckor och vara borta i 5 månader. På lördag förmiddag är vi halvvägs. Markus känner sig lite krasslig (en släng av sjösjuka) så han får ta lite postafen och sova mycket närmsta dygnet. Det hjälper för på söndagen är han på gång igen. Sova har han inga problem med. Han har alltid passet efter mig för det svåraste med hela seglatsen är att få liv i honom. Om man tar ett av hans ben och lyfter upp det en meter och släpper så vaknar han ej. Då får man ta en halvtimme till och sen pröva någon annan väckningsmetod. På lördag kväll mojnar vinden och det blir ett dygn med en fart på bara 2,5 – 4 knop. Vi har ju inte brått så om bara vinden fyller seglen så får motorn vila.

Morgonshow

Soluppgång utanför Mauretaniens kust

Båtens gym har nu börjat användas

Söndagen är Fars dag. Barbro skickar ett sms till satelittelefonen och grattar. Första flygfisken hittar vi på däck denna morgon. Vi har sett dem många gånger på denna etapp. De kommer som utskjutna ur en kanon upp genom vattenytan och kan dra iväg flera hundra meter. Vi tycker vi skall fira dagen med en dusch. Vi tar in seglen och glider sakta för riggen. Vi tar fram en liten dräneringspump som vi stoppar ner i vattnet och rikligt med vatten kommer upp som vi kan tvätta oss med tillsammans med saltvattentvål. Så tar vi lite sötvatten till sist och sköljer oss med. Det känns väldigt uppfriskande. Ett sms kommer från våra vänner Ingela och Torbjörn Everland att de håller på att boka in 2 veckor med oss till våren i västindien i mars. Skall bli väldigt trevligt med ett sådant besök.

Flera böcker slukas på en översegling

Om du klickar på bilden ovan så visas en film på Youtube

Natten till måndagen vaknar jag av att Per håller på att vinscha in genuan en bit. Det har dykt upp moln på himlen och vinden pressas samman under dem och ger en vind på 12 – 13 m/s. Annars är det svaga vindar. Temperaturen stiger någon grad varje dag och idag är det 29 grader varmt. På kvällen provar vi med att sätta gennakern med 2 utspirade bommar i den svaga vinden. Natten blir väldigt lugn med bara 3 – 4 m/s. På mitt nattpass loggar vi bara 3 knop i snitt. När solen går upp blir det lite bättre fart. På tisdag em har vi varit ute i en vecka men vi har 90 sjömil kvar. Det har inte varit många båtar synliga denna vecka. 2 segelbåtar första dygnet, sen ingenting. Nu sista natten blir det ett möte med ett fartyg. Vi håller kurs rakt mot varandra. Jag följer fartyget som heter Meteor på plottern och radarn. Vi håller länge kollisionskurs men just som jag tänkt ropa upp dem ser jag att de ändrar sin kurs från 38 grader till 28 grader. De passerar på styrbords sida en halv sjömil bort innan jag ser att de återtar sin ursprungliga kurs. Det är intressant att följa ett fartygs lanternor när det är mörkt. Ser man bara den röda eller den gröna är det ok, men ser man båda så blir det kollision.

Dyker sådana här moln upp får man vara beredd att minska segelytan

Frampå morgonen dyker så siluetten av ön Santo Antao upp. Det är den västligaste av Kap Verdes öar. Den är 2000 meter hög så den syns före Sao Vicente som vi skall till som är 750 meter hög. Mellan dessa öar går ett sund, Canal de Sao Vicente, 7 nm brett. Sundet är inte mer än c:a 100 meter djupt. Här pressas både vinden och vattenmassorna från det tidigare 4000 meter djupa havet samman. Vinden ökar till det dubbla och vattnet formligen kokar. Att gå norrut i detta sund kan inte vara lätt. Vi skall till Mindelo som ligger 10 nm ner i sundet på babords sida. Här ute i sundet ser vi flera jättestim av flygfisk som kommer upp och flyger i den starka vinden flera hundra meter. De kommer upp exakt samtidigt och går ibland ner och studsar till i vattenytan och tar en sväng till. Mindelo ligger inne i en stor bukt väl skyddad från alla vindar. Det är en av östra Atlantens bästa naturhamnar väl skyddad från vind och hav. Stan dyker inte upp förrän vi är strax inpå den. Den ligger efter en hög bergskam som går ut och skyddar bukten från den nordliga vinden. På denna udde kan man se en gammal försvarsanläggning med en kanon. Vi rundar den stora pirarmen med all färjetrafik och containerhamnen, seglar förbi några sjunkna vrak, passerar många segelbåtar som ligger på svaj innan vi anropar Mindelo marina. Jag mailade från Puerto Mogan och bokade plats men vi kommer en dag senare än jag tänkte mig. De svarar inte men det står en marinero på bryggan och vinkar och visar in oss till en plats vid de fina bryggorna. Marinan är bara 3 år gammal och den enda på Kap Verdeöarna. En tysk, Kai Brossman, kom hit i mitten på 90-talet och såg möjligheterna för en marina här. Efter mycket byråkratiskt krångel finns nu en väldigt fin anläggning här. Det blev 840 nm hit och tog 7 dygn och 22 timmar.

Sao Vicente på Kap Verde, Mindelo bakom nästa krök

Bort med saltet

Efter att förtöjt båten går jag upp till hamnkontoret och betalar för en vecka. Med el, 600 liter vatten och dusch/toa kort kostar det 165 euro som skall betalas i förskott. 128 MB Wifi ingår också i priset men det visar sig under veckan ha en otillförlitlig åtkomst. Säkrare är att gå till något av de internet-caféer som finns. Sedan blir det en vandring till immigrationen i den kommersiella hamnen för att stämpla passen och betala 5 euro. Sedan till tullen och skriva in Solea. De tar hand om skeppspapperen efter lite pappersifyllande. Dessa skall lösas ut med 650 escudos dagen innan avfärd. Mindelos historia börjar med slavhandeln från Afrika till Amerika. Mindelo var en uppsamlingsplats för slavar och här lastades de om för vidare transport. Senare i tiden blev det en stor bunkringsstation för fartygstrafiken. Atlant-kabeln drogs via Mindelo. Det är en ganska stor stad med 60 – 70.000 invånare. Att bunkra här nuförtiden innan en Atlantöverfart är ingen bra idé på grund av prisläget. Bättre utbud och billigare är det på Kanarieöarna. Som t.ex dricksvatten i 5-litersdunkar kostar på Madeira 60 öre litern, på Kanarieöarna 1 kr/litern, på Kap Verde 3 kr/litern. Utbudet av konserver som finns finns också på Kanarieöarna till bättre pris. Dieseln kostar 7 kr/litern. Gasolflaskorna kan fyllas hos Enacol för en spottstyver. 80 % av Kap Verdes mat importeras, därför blir det dyrt. Arbetslösheten är stor och många kommer fram utanför marinagrindarna och erbjuder sina tjänster. Kap Verdes mesta inkomster kommer från Kap Verdebor som bor utomlands och skickar hem pengar till släkten. Det lär bo fler Kap Verdebor utomlands än på Kap Verdeöarna.

Kolonialkänslan finns kvar i stadsbilden

Direkt på gatan erbjuds varor

Kvinnorna använder huvudet och männen leksaker

Det finns kontraster i stan

En svensk flagga ser vi och det är Bengt som kom in dagen före oss. På torsdagen dyker en ny svensk ensamseglare upp. Det är Roland Andersson, en 68-åring, på Laurin 38:an OCTAV från Västervik. Han är egentligen Stockholmare men bor sedan 7-8 år i Västervik. När vi talar med honom härstammar han från Hycklinge inte så långt från Aneby. Hans morfar ligger begravd i Aneby och hette Moberg. Hans föräldrar hette Sture och Majken Andersson ifall några anebybor känner till dem. Han känner också till familjen Fjordmark, Anders och Christina. Han hälsar till dem. Ambika kommer också in mitt på dagen. De har nu utökat besättningen med Christer en blivande ensamseglare som bor på sin Forgus 37:a i Långedrag. Har tidigare bott i Falun och har också jobbat inom flyget som Lars. Elisabeth en pensionerad barnmorska från Uppsala och erfaren seglare finns också med över till St. Martin där de skall lämna båten för att åka hem över jul/nyår. 2 svenska tvillingtjejer från Gotland, Ragnhild och Jorunn Falkenhaug dyker upp som besättningsmedlemmar på en engelsk båt. De vill gärna byta båt till en som skall till mellersta öarna i västindien. De kom över en sväng och pratade en eftermiddag. De har redan seglat jorden runt med sin mor och far i en Havsörnen 2 när de var 5-8 år. En bit bort på bryggan ligger Trekkefuglen. Det är 79-årige ensamseglaren Hans Linnestad från Vestby i Norge i en Grinde 28:a. Vi bjuder in honom på lunch en dag och får höra ett fantastisk levnadsöde. Han är ute på sin sista seglats och skall göra ett missionsuppdrag. Han skall passera en punkt på havet strax söder om Kap Verde och en punkt 400 nm öster om Barbados. På dessa punkter blev hans far torpederad av tyskarna under kriget. Hans far jobbade som maskinchef på olika fartyg. Efter attacken utanför Barbados gick han i en livbåt som efter långa strapatser kom nära Grenada i Västindien. Fiskare rodde ut och drog in livflotten med nästan livlösa sjömän. Hans far kom inte hem förrän efter kriget. Familjen hade sedan länge givit upp hoppet om att han levde. En dag kom han emellertid med ett fartyg till Helsingborg. Hans 14 år tog cykeln och cyklade i 3 dygn för att träffa sin far som han inte sett på 6 år. Första natten fick han sova i arresten hos polisen i Kungälv som lät honom vila ut där. Nu har Hans med sig en minnestavla i granit som han skall sätta upp på Grenada där hans far kom iland. Efter detta skall han segla hem till Norge i sommar och ta hand om sin älskade hustru resten av livet. De båda har sedan han pensionerats varit ute och seglat i 7 år. Båten är enkelt utrustad. Sjökort, sextant och en batteridriven handgps är allt vad som finns. Ingen radar, plotter, ais,datorer, telefoner m.m. Sover gör han mellan 22.00 och 7.00. Han berättade också händelser från sitt liv som sjöman och om förlisningar. Hans liv skulle bli en bästsäljare om den gavs ut i bokform. Lycka till Hans. Jag skall tänka på dig.

Bengt innan avfärden till Santos i Brasilien

Roland Andersson från Västervik

Ragnhild och Jorunn Falkenhaug. Synd att de inte fick plats på Solea.

Hans Linnestad. Ensamseglare på väg till Grenada.

Vid bryggorna ligger båtar från: Sverige, Norge,Danmark, England, Holland, Belgien, Frankrike, Österrike, Italien, Tyskland, USA. Flest är fransmännen. Här finns också charterbåtar att hyra och på dessa är det mest tyskar som kommer inflygandes via SAL, ön i nordöst där den internationella flygplatsen ligger och dit man kommer som turist. Besättningskonstellationerna varierar men äkta par dominerar följt av ensamseglarna. Ett par söker en skeppare till sin katamaran till St Martin. Ett annat par söker en båt att följa med över sedan de inte kommit överens med övrig besättning på en annan båt. Ett yngre par som luffar runt får följa med ett annat yngre par som skall till Senegal och Gambia. En stor 97 fots italiensk Swan-båt får hjälp med att pumpa ur 800 liter diesel ur sina tankar eftersom den var starkt förorenad och motorn lagt av. Denna diesel tankade han i Las Palmas. Bengt på Simsalabim lyckas med konststycket att tanka vatten i dieseltanken. Han fick kortslutning i huvudet i den 31 gradiga värmen säger han. Han sliter i 1 dygn med att suga ur bränsletanken och rengöra den. För att kunna göra detta måste han skruva ner en del av inredningen i båten. På söndag em 21/11 startar han dock mot Santos i Brasilien där en av hans döttrar skall komma på besök. Jag ropar upp honom på VHF:en när han hunnit ut en bit för att kolla att radion fungerar. Vi kommer överens om att träffas på Tonga om 2 år. Tidigare på söndagen lämnar också Ambika Mindelo för sin färd till St. Martin. En norsk båt blir utkörda ur hamnen sedan de varit konstant berusade i en vecka och burit sig dumt åt. I fyllan och villan har de lyckats tappa ankaret och kättingen någonstans i hamnen. Det hör till undantagen att se någon berusad. Seglarna är ett släkte som sköter sig mycket korrekt och är hjälpsamma.

På kvällarna är Clube Nautico ett populärt ställe för bla långseglare. Markus är ett populärt byte för flickorna.

Rytmen och balansen är underbar att se

Söndagens höjdare bestod i ett gudstjänstbesök i en evangelisk kyrka. Kyrkan låg en bit upp i staden med lite lummiga träd vid kyrkplan. Gudstjänsten var annonserad till 11.00 men 9.30 hade det varit söndagsskola och det såg ut att ha varit servering innan gudstjänsten. En engagerad körledare med en kör började gudstjänsten med att sjunga lovsånger och snart så ljöd hela kyrkan av härlig sång och musik. Det varade i ca 20 minuter innan pastorn välkomnade nya medlemmar till församlingen. Han ställde tydligen en fråga till oss 3 för helt plötsligt tittade alla på oss. Jag tror han frågade vad för språk vi talade och jag sa engelska. För övrigt förstod vi inte ett dyft av vad som sades eftersom allt talades på portugisiska, men med hjälp av en dataprojektor när pastorn predikade från texten 1 Kor. 6:1-11 eftersom det var domsöndagen kunde man hänga med rätt bra ändå. Han var mycket duktig, saklig och pedagogisk. En kollekt togs upp och en inbjudan hölls och många gick fram och böjde knä. Allt avslutades så med härlig lovsång och efter 1,5 timme var gudstjänsten över. På kyrkplan träffade vi sedan pastorn och församlingsmedlemmar som undrade var vi var för några. Vi hade en trevlig stund tillsammans med dem. Fantastiskt intressant att komma så snabbt inpå vanliga ortsbor.

Church of the Nazarene

Sångledare, kör och musikanter leder lovsången

Alla åldrar trivs tillsammans

Pastor Socorro Fontes

Mindelo är en trevlig stad att vandra omkring i. Många gamla byggnader finns kvar från en storhetstid när det var en portugisisk koloni. Öarna blev självständiga 1975. Inga turister mer än seglare hittar hit så det är en oförstörd ort. Kvinnor kommer och bär på sina enorma fruktkorgar på huvudet samtidigt som man talar i mobiltelefon. Man sätter sig ner på en gata och erbjuder till försäljning olika frukter. Annars kan man gå till fruktmarknaden, fiskmarknaden, bageriet eller någon annan butik. Butiker är svårt att hitta för det finns inga skyltfönster utan man får gå fram till en dörr och se vad som finns innanför den. Trafiken är ganska begränsad men stanna för fotgängare det gör man inte. Något som man inte heller gör är att man inte ringer på sin mobiltelefon. Det kostar 43 kr/min. Det blir sms eller att skypa.

Grönsaksmarknaden

Fiskmarknaden

Markus framför bryggan med Solea

På måndagen börjar uppladdningen för avresan över Atlanten. Per och Markus får ansvaret att göra en inventering av vad som behöver inhandlas innan de tar en utflykt till östra sidan av ön. Jag ägnar dagen åt att montera ner fotogenspisens brännare och få dem att fungera. Det tar 6 timmar innan det blir som jag vill ha det. Roland tittar över frampå sena eftermiddagen och får lite middag och lite datahjälp av Per. På kvällen sitter vi till småtimmarna och skriver på hemsidan. På tisdagen går jag till immigrationen och tullen och klarerar ut. Det skall göras dygnet innan avfart. Per och Markus handlar och jag drar en ny matarkabel till Gps:en, samt gör en översyn av riggen.

Kontroll av riggen

Vyer över marinan och Mindelo från masttoppen

Vi har stortrivits här denna vecka i Mindelo. Klimatet är underbart med 28 – 30 grader och en nordlig bris. 1 vecka till skulle jag gärna stanna men nu väntar Barbados dit Barbro kommer den 17/12 och Per tar vändande plan hem till sin familj för julfirandet. Den 19:e kommer så resterande 3 barn, Petra, Jakob och Andreas. Andreas hustru Johanna och deras lilla dotter Gretel följer med. Hon var ju bara en månad gammal när vi åkte. Det skall bli kul att busa med henne. I skrivandets stund får jag rapporter om att en snöstorm drar fram över Sverige. Barbro sms:ar att hon skottat snö i 1 timme och det fortsätter att vräka ner. Här behövs ingen snöskyffel men ett solskydd över sittbrunn är ett måste.

Om vi inte hörs innan jul/nyår så ha en riktigt skön adventstid, God Jul och Gott nytt År! Ät inte för mycket gröt och skinka. Tänk på oss som lever på pasta och ris.

Varma hälsningar från Solea.

Jan Fransson, Per Windolf, Markus Fransson.