Etapp 7

Etapp 7

Porto Santo - Madeira

Måndag 6/9. Innan vi kastade loss från Lagos marina gick vi och duschade så att vi skulle vara fräscha när vi startade seglatsen. 4 dygn räknade vi med att de 450 nm till Porto Santo skulle ta och duscha under den tiden blir det inte. 335 Euro kostade 9 nätter i Lagos marina. Kl. 13.15 gick vi ut genom den kilometerlånga kanalen ut till havet. På babordssidan ligger fiskehamnen och båtvarv och på styrbords sida ligger strandpromenaden med gamla stan. Det är en mysig stad Lagos. Får väl ta en tur hit någon annan gång i livet. Strax innan vi var på gång att hissa seglen utanför pirarmarna kom en jolle ifatt oss. Det var Kalle och Hugo med sin mamma Karolina från båten Salt som kom för att ta farväl. De skulle komma ett par dagar senare. De höll på med lite justeringsarbeten med sin båt på båtvarvet.

På väg ut genom kanalen i Lagos

Karolina, Hugo och Kalle kom för att säga hej då

Eftermiddagen och kvällen blev bra segling i 10 -12 m/s. Vinden var VNV så vi kunde inte hålla upp direkt mot målet utan kursen låg mot Kanarieöarna. Farten låg på 7 – 8 knop hela dagen. Hård bidevind, då trivs Solea. Vinden avtog lite under natten men kursen var densamma. Hela tisdagen samma kurs med en fart på 5 – 6 knop. Skön och behaglig segling. Efter 36 timmar kunde vi ta direkt kurs mot Porto Santo. Bra väder på dagarna, varmt och skönt. Mörkt på nätterna eftersom månen var i nedan men desto klarare stjärnhimmel. Vad stjärnor det finns. Aftonstjärnan Venus kommer tidigt i väster och den kan man hålla kursen efter på natten. Segelsättningen var nu spirad genua och stor med preventergaj. På torsdag morgon fick vi ta ner storen eftersom det blev plattläns. Bara spirad genua gick bra med rullningen kan bli lite mycket, särskilt när man skall laga mat. Det gäller att planera måltiderna och tänka på var man sätter grytorna och smöret annars sitter de på väggar och tak. Vi monterade också upp bakre sittbrunnskapellet för att få lä från den akterliga vinden, monterade upp bordet och la på en antihalkduk så vi kunde sitta uppe och äta. Det blev en trevlig uteveranda i lä. Detta kommer vi nog att ha användning av när vi går över atlanten i passadvindarna. På fredagsmorgonen när det ljusnade såg vi Porto Santo c:a 20 nm bort.

Porto Santo i sikte

Det är alltid lika trevligt att se ett nytt land dyka upp. Efter frukosten förberedde vi ankomsten genom att ta ner spirbommen, ta upp släpgeneratorn och koppla ur vindrodret som styrt perfekt hela vägen. Kl. 12.00 efter 485 nm, 3 dygn och 23 timmar var vi framme. Inte en motortimme mer än ut och in ur hamnen. Det är skönt att ha kommit ner till de stadiga havsvindarna. Varmt och skönt i luften c:a 26 -27 grader och 23 -24 i det kristallklara havet. Efter tullbesök blev det incheckning. Vi tog en bryggplats för 150 euro/vecka. Man kan ta en boj i den stora hamnen för c:a 100 euro eller ligga på svaj utanför hamnen vilket är det dyraste ??? alternativet som kostar 27 euro/dygn. För några år sedan kom en lag att det kostade pengar att ligga på den utomordentliga svajplatsen utanför hamnen eftersom massor av båtar låg där istället för att komma in i marinan och betala. I Sverige har vi det bra med allemansrätten. Här gäller det att suga ut pengar på allt. Efter att ha stortvättat båten utvändigt, skönt att bli av med allt salt, blev det att stupa i säng kl 20.00. Sömn saknas ofta efter en översegling.
Lördag 11/9. Sömn till 9.00. På natten hade Salt kommit in. De hade gått på onsdagen och haft att göra 3 dygn och kunnat gå rakt på hela tiden. Deras båt är 45 fot lång så de har längre vattenlinje och kan hålla en högre fart. Vi packade upp cyklarna och cyklade in till Baleira, tätorten på ön c:a 2-3 km bort längs med den 9 km långa playan. Vi satte oss på en uteservering och satt där i 2,5 tim och bara njöt av miljön. Välordnat och snyggt. Liten mysig by. Handlade på Pingo Doce den stora matvarukedjan i Portugal, jättefin mat till bra mycket billigare än i Sverige. Frukthörnorna brukar vara enorma med frukt av alla slag, plommon stora som små äpplen bl.a. Frukt är en stor del av vad vi äter eftersom också priserna är helrätt och det sägs att det är nyttigt. Väl tillbaka till marinan där tog vi våra datorer och gick upp till marinakontoret där man kan sitta under ett skärmtak vid ett par bord med bra wifi-täckning. Svara på mail från vänner och familjen samt ha koll på jobbet på hemmaplan med vad som händer på mitt säljdistrikt. Min stand-in Annica jobbar på riktigt bra och har fixat flera nya kontrakt sedan jag åkte. Bra jobbat. Nu skall vi kolla så att entreprenaderna fungerar också. På kvällen fick restaurangen i hamnen ett besök.
På söndagen kom Bengt Borg på Simsalabim en Albin Stratus in i hamnen. Han ensamseglar och kom direkt från Cascais utanför Lissabon. Han kör äggklockevarianten som ringer var 15 minut dygnet runt så han kan kolla av horisonten. Han tycker det fungerar bra. Han är på väg mot Uruguay och skall runda Sydamerika, in i söderhavet, runda Afrika, via Karibien och hemåt. 4 år beräknar han vara ute. Strong kille på 67 år men vältrimmad som en 40-åring.

Salt af Waxholm, en Hallberg Rassy 45

Sim Sala Bim, en Albin Stratus 35

Gast och kapten i Porto Santos hamn

På Porto Santos pirarm har många besättningar lämnat sitt bomärke

I natt kom även Pär och Nina Olofsson på Osophine en HR 36:a in också de från Cascais. Dem träffade vi första gången i La Coruna och senast träffade vi dem också i Cascais. De tog ett flyg hem i 12 dagar medan vi fortsatte mot Lagos. De har ej ännu bestämt om de följer oss över atlanten eller om de stannar på Kanarieöarna i vinter. Pär har just pensionerat sig som rörmokare (kärlkirurg) som han säger och Nina några år yngre har ej bestämt sig om hon skall pensionera sig. Hon är narkosläkare och chef på en avdelning på Karolinska. Tryggt att ha dessa som båtgrannar.
Här var det perfekt att ta en liten joggingrunda på stranden varje morgon, hoppa i havet för ett bad och en dusch innan frukost. Båten fick en stor genomgång invändigt, golven skurades, väggar och tak torkades, toaletten tvättades noga, gångjärn på dörrar och vindrodret smordes. Per kollade datorn och var på stranden hela dagen.
Denna vecka i Porto Santo var första veckan som man kände att man på riktigt var en lång- längeseglare. Båtarna som man nu umgås med är nu inte bara semesterseglare utan har tagit ett avbrott i ekorrhjulet och njuter av livet och funderar vad man skall göra resten av det. Skall man ta ledigt 1 år och segla runt nordatlanten eller ta vintern på Kanarieöarna eller skall det bli 3-4 år och ta varvet runt? Knepig fråga att besvara. Vi får se vad tiden visar. Porto Santo är en underbar ö, lite torrt i jämförelse med Madeira men har ett lagom klimat med en underbar strand. Varje f.m. kommer färjan från Funchal på Madeira med lite turister och på helgerna kommer Madeiraborna för att sola och bada. Sydkusten ligger skyddad i lä från havet, ganska plan medan norra delen är kuperad och vågorna från norr dånar in. En stor landningsbana byggd av Nato gör att stora plan kan gå ner här men inga turistskaror hittar som väl är inte hit. Toa och dusch i hamnen är lite primitiva och de största kackerlackorna jag någonsin sett har det bra här. Vi är noga med att ta av skorna innan vi går ombord för att försöka hålla dessa djur borta.
På tisdagen bestämde vi oss för att tillsammans med Bengt cykla runt ön för en guidetur. Man kan ta en buss också men vi har ju tiden för oss och lite motion skadar inte. Vi tog den kuperade delen av ön, långa uppförsbackar på flera kilometer som man fick gå i men sedan gick det desto fortare på andra sidan. Vi stannade till på flera utsiktsplatser för att kolla över hamnen, byn, flygplatsen, dalarna, havet. Vi stannade till i en liten by i en dalgång och tog en fika. I en annan by på e.m. tog vi lunch. Vi cyklade runt den stora flygplatsen för att komma till den västra delen av ön och kolla in en källa som kommer direkt ut ur berget. Man tänker på Mose som med sin stav slog den i berget och en källa kom fram.

Janne och Bengt vid utsikten över stranden och byn Baleira

Utsikt över hamnen

Vilopaus i bergen

På onsdagskvällen var vi 4 svenska båtbesättningar samlade på Solea för lite umgänge. Det är otroligt vad snabbt man blir kompisar med andra besättningar eftersom vi har samma intresse. Redan efter ett par dagar är det som vi känt varandra i flera år. Synd att en dag behöva skiljas från dessa vänner.

Herman, Kalle, Karolina, Nina och halva Bengt

Pär, Hugo och Per

Pers kunskaper i data kommer även här till stor hjälp bland båtarna. En fransk familj i båten Bettyzou från Toulouse, ett par i 45-årsåldern med yngsta barnet en tjej på 14 år ombord hade problem med datorn för flickans studier men Per fick till kommunikationen med skolan. Osophine fick hjälp med en MP 3 spelare, Simsalabim fick hjälp med ett elektroniskt sjökortsprogram och Salt fick hjälp med en dator som hakat upp sig. Annars fungerar nog det mesta på båtarna men datorer är inte användarvänliga och funktionssäkra. Kan ingen tillverka fungerande datorer som medelsvensson kan klara av utan att en manual tjock som en bibel behöver läsas igenom och som är driftsäkra? Ibland får man lust att slänga allt sådant här överbord och bara ha en GPS och vanliga papperskort. Back to basic. Bengt visade sina talanger som frisör när jag nämnde att jag skulle leta rätt på en frisör. Det kan jag fixa, 3 eller 6 mm frågade han. Det kändes skönt att bli av med håret. Jag har som motto att när det är dags att börja leta efter en kam är det lika bra att klippa sig.

Roland, Sarah och Sylvie

Janne, Bengts första kund som frisör

Om du klickar på bilden ovan så visas en film på Youtube

På torsdag – lördagskvällarna var det stort pådrag inne i Baleira. Det var Columbus-dagarna. Man firade Columbus giftermål med dottern till guvernören för Porto Santo för drygt 500 år sedan. På torsdagskvällen anlände Columbus i en replika på sitt skepp Santa Maria till Porto Santo. Han hälsades välkommen till ön och ett följe drog runt byn med olika personer utklädda till 1400-tals innevånare. Olika uppträdanden med jonglörer, sångare och musikanter, elddansare, fäktare m.m. ägde rum. På fredagskvällen var det mindre pådrag, ett gästabud hölls på scenen vid stranden med underhållning. På lördagen var det så dags för bröllopet. Det blev en seg historia som vi inte orkade vänta in, hålla programtiderna var inte arrangörernas starka sida. Vi gick en runda bland medeltidsstånden som var uppbyggda runt pirområdet och kollade på lite uppträdanden. Bl.a var det några som var riktigt duktiga på att få till lite svängig säckpiperock.

Santa Maria, Columbus skepp

Säckpiperockare

Om du klickar på bilden ovan så visas en film på Youtube

Porto Santo var en mycket trevlig plats att koppla av på. Jag stortrivdes här. Denna ö och La Coruna hamnar nog högst upp hitintills. Skottland tillhör favoriten också om bara vädret varit bättre när vi var där.
Söndag 19/9. Avseglingsdag till Madeira efter 9 underbara dagar. Vi siktade på hamnen på NÖ delen, Quinta do Lorde, ca 30 nm bort. Vi skall alla 4 svenska båtarna hit denna dag. Vi startar någon timma före de andra och spirar gennakern eftersom det är läns hela vägen. Det blir en lugn dag på havet och efter 7 timmar är vi framme. Osophine som satte sin spinnaker några timmar innan hamnen kommer ifatt oss precis innan infarten. Vi har koll på de andra båtarna var de är på Ais:en hela dagen samt så kollar vi varandras vhf-telefoner och småpratar med varandra under seglingen. Salt kommer in efter en timma och Simsalabim efter ytterligare en. Pär på Osophine som är en liten spjuver kallar oss för ARSC, Atlantic Rally for Swedish Cruisers. Detta till skillnad för det stora racet ARC med 250 båtar som håller på att samlas på Las Palmas för gemensam start den 22 november till St. Lucia i Västindien. Pär och jag förhandlar med marinan om dygnskostnaden och får ner den till 21 euro/dygn i stället för 31 per dygn om vi stannar en vecka. Här märker vi att vi på Oceanseglarklubben måste gå samman och på något sätt komma med i någon organisation för att få rabatt på marinakostnaderna. Många franska och tyska båtar får upp till 30 % rabatt för att de är med i en klubb som kan förhandla och sluta avtal. Många marinor har ju samma ägare och då kan det ju vara intressant att båtarna kommer till deras anläggningar.

Osophine, Hallberg Rassy 36 kör om oss strax innan hamnen Quinta do Lorde på Madeira

Solea på väg in mot samma hamn

Denna hamn är bara några år gammal och är den ”lyxigaste” hitintills. Väldigt fina brygganläggningar och toa, dusch, tvätt. Lugnt och skönt mitt ute på vischan. Nackdelen är just att närmsta affär är i Machico drygt en mil bort. Men det går en buss varje timma mellan kl. 10 – 18 längs med östra kusten som passerar städer och byar på väg till Funchal på sydkusten som är den stora orten på Madeira. Den passerar också den spektakulära flygplatsen med sin landningsbana som står som en bro ut över havet eftersom inte nog med plan mark finns tillgänglig. När vi var här på semester en vecka för 14 år sedan fick vi mellanlanda i Lissabon och byta pilot eftersom endast specialutbildade piloter fick landa på den då mycket korta landningsbanan på en klipphylla. Anläggningen har också en liten buss som man 2 ggr om dagen kan få följa med gratis och handla i Machico. På anläggningen finns endast en liten restaurang med bra priser och där man kan köpa färskt bröd på morgonen. Madeira är helt olikt Porto Santo trots att de ligger på synavstånd från varandra. Här hänger ofta tunga moln över det höga inlandet och släpper sitt regn. Ön är en stor grön klippö utan några stränder. Några försök till stränder finns på några ställen men bada i havet är svårt och kan vara farligt i strömmarna. Växtligheten och natursceneriet är desto märkligare. Hitta en plan tomt på ön är omöjligt. Det ligger hus på alla möjliga och omöjliga ställen. Ta en joggingrunda är inte alls kul i dessa branta backar.
När vi kom seglandes mot Madeira möttes vi av en underlig syn vid öns östligaste udde, Ponta de Sao Lourenco. Där var fullt pådrag med mycket båtar. Vi tänkte att det kanske är kustbevakningen som har en övning. När vi kom närmare var det 5 stora fiskebåtar dekorerade med flaggspel och blommor, fullknökade med folk samt ett 50 tal andra båtar som åkte runt udden, vände sedan och gick bort till en vik utanför hamnen. Det var ett spelande på hög nivå och folk sjöng och det tutades. När vi kom in i marinan frågade vi vad det var för ett spektakel som ägde rum utanför hamnen. Svaret vi fick var att 1 gång om året hämtar befolkningen jungfru Maria från ett kapell på en klippa 100 meter över hamnen och tar henne med på en tur på havet innan man låser in henne igen för ett år. Det var några sjömän på 1600-talet som överlevde en förlisning som byggde detta kapell som tacksamhet att ha överlevt och nu är ett skyddshelgon för de sjöfarande. Vi har olika seder. Vi har ju tomten.

Det årliga firandet av ett skyddshelgon

Kapellet på bergstoppen över hamnen

På måndag eftermiddag går vi en runda med Bengt och följer en vandringsled österut längs med udden och går så långt det går ut till Casa do Sardinha. Det var en öbo som i mitten på förra seklet byggde ett hus för sin familj att ha som sitt semesterställe. Det förföll men för 15 år sedan fick öns myndigheter stället och har rustat upp det till ett litet museum över naturparken som hela området tillhör. Vandringen går upp och ner hela tiden och passerar klippor som störtar ner i havet. Det är klent med växtligheten på halvön men små ödlor finns de gott om som kilar runt överallt. Trappsteg är urhuggna i klipporna eller gjutna på de brantare partierna och staket bestående av 2 vajrar hjälper till att inte hamna 200 meter längre ner. Flyg passerar tätt över oss hela tiden för att inflygningen till flygplatsen ligger här.

På vandring mot Casa do Sardinha

Hungriga små krabater

Ibland var det smalt och högt

Casa do Sardinha

Tisdagen 21/9. Idag tar vi bussen till Funchal. Kostar 2.80 euro och tar 1.5 tim. Vi följer öns östra sida och stannar nästan överallt. Barn hoppar på och hoppar av i Machico vid en skola. Det bor ca 240.000 pers på ön så den är tätbefolkad. Det är bebyggelse hela vägen de drygt 3 milen till Funchal. Vi hoppar av i hamnen (varför inte?) för att kolla om det är någon plats som vi kan gå till. Vi har hört att här är trångt och skitigt i vattnet. Det stämmer. Finns ingen anledning att gå hit med båten. Bättre att ligga i det kristallklara vattnet på vischan. Vi tar en lunch på en restaurang ovanför hamnen och kollar på kryssningsskeppen som ligger vid den långa hamnpiren och på några sydamerikanska indianer som står och spelar panflöjt på trottoaren. Funchal har en vacker och lummig lite stadskärna. Fina gator och klorofyllen hänger överallt. Vi tar det lugnt och flanerar runt, Bengt hittar en skomakare som justerar en sko, jag hittar ett klistermärke till båten för att visa att jag varit här samt en gästflagga till Kap Verde-öarna, Per hittar en 20 liters dusch som man hänger upp på båten som värms av solen. Vi tar en fika på ett ställe för att kolla in alla turister som far runt. Vi drar oss ner mot hållplatsen vid hamnen. Bussen kommer och det blir rena vansinnesfärden i rallytempo med en galen chaufför. Full acceleration och sedan full inbromsning hela tiden. Han skulle fått sparken direkt om han jobbade för Aneby Buss AB. Här finns en marknad för hur man kör en buss och får passagerarna att kunna koppla av istället för att sitta och vara livrädda. På kvällen är det samling i Salt:s sittbrunn för att planera nästa dags Levada-vandring. Vi kollar även in denna HR 45:a. Schyssta utrymmen med 2 sovkabiner i fören med egen toa/dusch, stor salong, stort pentry, stort nav.bord, stor akterkabin med egen toa/dusch m.m. Båten är större till ytan än de 27 kvm som frugan och jag bor på hemma i Målsånna.

Lummigt och skönt i Funchal

Klorofyll överallt

Vackra byggnader, många i svart och vitt

Den spektakulära landningsbanan

Uppställningsplats för båtar under landningsbanan

Onsdag 22/9. Idag gällde Levadavandring, vandring längs en av de många bevattningslederna som leder vattnet från bergen ner till åkrarna. Att få göra en levadavandring har varit ett av mina mål med resan. När vi var här sist så var det så dåligt väder så det fick inställas. Nu har det varit lite si och så med vädret de sista dagarna i bergen, moln hade tagit bort utsikten sa många som varit där. Denna dag var emellertid bra för vandring. Inte så varmt och höga tunna moln. Osophine och Salt hade hyrt var sin bil som vi övriga fick rum i. Vi hade bestämt oss för en levada vid Queimadas söder om Santana c:a 2 mil från hamnen. Den var 6,5 km lång in till ett högt vattenfall i slutet på en dalgång och lika långt tillbaka. Ficklampa skulle vara med i packningen för det var 4 tunnlar att gå genom. Vi åkte med bilarna fram till en parkeringsplats där det fanns lite info. Starten var på ca 850 meters höjd. Här var det lite svalare men kortbyxor och t-shirt fungerade bra. Tröja, regnställ samt lite fika och dryck fanns med i ryggsäcken. Första delen gick genom lummig storskog på en bred stig. Efter ett tag blev stigen bredvid den halvmeterbreda vattenkanalen smalare. Vi kom ut ur skogen och utsikten över dalarna blev milsvidd. Grönskan runt levadan var stor så trots att vi gick på hyllor uthuggna i bergsväggen så dolde den i många fall de höga höjderna man gick på. Ett steg åt sidan var ofta skillnaden mellan stigen och 200 meter ner. En vajer var spänd på dessa platser att hålla i på den halvmeterbreda stigen med vattenkanalen på insidan och branten på utsidan. Efter 4.5 km kom första tunneln. En tunnel på ca 100 meter, sedan en mindre på ca 50 meter. Dessa hade man gjort för att slippa gå runt utskjutande bergspartier. Efter tunnlarna kom man ut i en ny dal. Den längsta tunneln var c:a 300 meter lång med en öppning mitt på där ett hål i bergsväggen släppte in ljus. Höjden i tunnlarna varierade från 2,5 meter ner till 1,4 meter. I vissa partier fick man böja sig rejält för att inte få en bula i skallen men man hörde vissa kommentarer att så blev fallet ändå. När dalgången tog slut så kom man till en bergvägg ca 100 meter hög där ett vattenfall kom ner i en stor pool. Här satte vi oss att fika medhavd matsäck innan det blev att vandra samma sträcka tillbaka. Det var verkligen en upplevelse att vandra här. Eftersom man följde en kanal där vattnet flöt lugnt var det inga påtagliga höjdskillnader. Det skulle vara kul att ta med familjen någon gång hit och vandra. Efter att ha satt oss i bilen åkte vi ner till Porto da Cruz för lite mat innan hemfärden till våra båtar.

Vid starten för levadavandringen

Vackra vyer

Ett glatt vandringsgäng

2 km kvar till vattenfallet

Karolina och Bengt i en av tunnlarna

Det kan vara smalt och brant

Nina och Pär klurar på något

En ny dalgång

Framme vid vattenfallet och poolen

Torsdagen blev en lugn dag med lite pyssel och städning i båten. På em var vi bjudna till fransmännens båt Bettyzou där Roland, Sylvie och dottern Sarah bor. Roland är en hejare i köket så jag hade bett om ett recept på att baka bröd på stekpanna. Något vi behöver senare om vi vill ha bröd över atlanten. Han förevisade som värsta TV-kock och hade förberett i olika stadier. Innan vi gick hem hade vi med oss nybakat bröd. Senare på kvällen satt vi alla svenskar i Osophines sittbrunn och myste och berättade sjörövarhistorier. Pär och Nina, läkarparet, skulle dagen därpå ha skola ombord för Kalle och Hugo om människokroppen. Det gäller att använda all den kunskap som finns runt omkring. Karolina deras mor är jätteduktig på att finna alternativ undervisning när det dyker upp. De har skoldag 5 dagar i veckan som alla andra barn.

Roland undervisar Janne i hur man bakar bröd i stekpanna

Fredag 24/9. Utflyktsdag. Vi hyrde en bil tillsammans med Bengt. Jag körde och Bengt var kartläsare och Per kollade via sin iPhone att vi var på rätt väg. Vi följde norra rapidan (EU har satsat mycket pengar på Madeira för att bygga ett nytt snabbt vägnät här) till Sao Jorge innan de enormt krokiga vägarna på klippväggarna tog vid. Vi kollade av byarna Arco de Sao Jorge, Boaventura, Ponta Delgada och S.Vincente. Allt var otroligt vackert: vyerna, landskapet, bebyggelsen. Det bor folk överallt på olika klipphyllor och så har de sina terrasserade odlingar. Sedan den nya rapidan, ett stopp i Seixal innan vi beskådade de stora naturpoolerna vid Porto Moniz på öns NV hörn. Nu började det regna när vi tog den branta serpentinvägen upp mot högplatån på ön. Däcken spann ibland loss i kurvorna. Väl uppe kom vi till Skottland. Stora hedar med gröna vidder, kor som gick lösa och betade med färister över vägen och så regn naturligtvis. Efter ett tag hittade vi en liten, liten väg ner mot byn Calheta på sydkusten. En brant stensatt väg. Här såg vi vandrare komma längs med några levador. Dessa finns på många håll på ön och mycket folk med vandringskängor går omkring.
Vi ville kolla in den nya hamnanläggningen i Calheta för ett ev. besök. Det vi fick se gjorde att vi beslöt att inte gå hit. Hamnen var utsatt för de stora havssvallen och båtarna for fram och tillbaka och det ryckte i tamparna. Bryggorna hade också fått sig en knäck för några veckor sedan i en hård blåst. Bebyggelsen var emellertid väldigt fin med hotell, restauranger samt t.o.m ett par konstgjorda sandstränder. Här åt vi middag innan återfärden gick längs med sydkusten, ett stopp på en mycket modern stormarknad i Funchal, Madeira shopping, sen storhandlade vi i Machico före hemkomsten.

Vy från norra kusten

Den gamla norra kustvägen

Om du klickar på bilden ovan så visas en film på Youtube

En fikarast

Poolerna vid Porto Moniz

Lördag och söndag blev lugna dagar i marinan. Per hjälpte till med datorer på andra båtar samt så arbetade jag med båten. Hemsidan var så dags att se över där vi försöker sammanfatta de sista veckorna händelser med text och bild. Måndag tvättdag. Här finns stora fina tvättmaskiner så kläder, handdukar och sängkläder får sig en omgång. På måndag förmiddag var det fika för alla i Soleas sittbrunn och på kvällen bjöd Bengt in till fest på Simsalabim. Det var en avskedsfest för på tisdagen lämnade Salt, Osophine och Simsalabim Madeira för att gå till Isla Graciosa utanför Lanzarote. Vi skall vara kvar här någon dag till och vi siktar på La Palma, ön i NV Kanarieövärlden. Men det kanske blir Lanzarote för oss med. Vi får se.

Janne kör Skype med Örebro där hans söner, hustru och barnbarn firade sonen Jakobs födelsedag

Fika i Soleas sittbrunn

En typisk torkställning i hamn

Ha det bra. Vi har det. Maila oss gärna på våra privata mailadresser så svarar vi.

Jan Fransson, Per Windolf
SY SOLEA