etapp6

Etapp 6

Portugals atlantkust och Algarvekusten

Tisdag 17/8. Vid 6-tiden hissas ankaret och vi glider ut i soluppgången från Bayonas hamn. Detta är sista hamnen i Spanien. Nu gäller Portugal i ett par veckor. Spanska Galiciens västkust har varit en mycket vacker tillställning. Mycket skärgård med öar och djupa vikar som går in i landet. Det känns som att hit skulle man kunna komma tillbaka och ha mer tid att bara segla omkring och njuta av vyerna.

Solea till vänster mellan tidvattenstolparna i Bayonas hamn

Portugals atlantkust är helt olikt Spaniens. Så fort gränsfloden Rio Mino passerats börjar den raka kusten utan några vikar. Det som dyker upp är också alla dessa fisknät. Hela Portugals kuster är fullklottrade med dessa bojar som visar var näten ligger. Näten ligger oftast på djupet och det går en lina från bojen ner till nätet. Det är bara om man seglar på själva bojen som det kan bli problem och rep fastnar i propeller eller roder. Kusten består mestadels av sandstränder avbrutna av en och annan klippformation. Seglingen går bra hela dagen. Utefter kusten blåser nu på sommartid en nordlig vind samt att strömmen går sydvart med 0,5 – 1 knop. Närmast land är det dock en svag nordlig ström så det gäller att ligga några sjömil ut till havs för att få maximalt driv. Efter c:a 40 sjömil får vi börja ha koll på vågkraftverk. Utanför staden Povoa de Varzim ligger nämligen världens första vågkraftverkpark. Det är 120 meter långa ”ormar” i stål med en diameter på upp till 5 meter som ligger och slingrar med vågorna och på nåt klurigt sätt alstrar de el. Kordinaterna för parken kollar vi in och passerar utanför verket. Vi ser inte något av dem. Vi beslutar här att fortsätta och ta en nattsegling eftersom vinden och vädret är ok. Porto får vänta till en annan gång. Vi siktar på staden Figueira da Foz ytterligare 75 sjömil söderöver. Längs kusten här är bara hamnar som gäller om man vill ta någon vila och det är inte många att välja på så etapperna kan bli långa.
På förnatten när Porto passeras kommer tjockan. Vi har gått längre ut till havs för att slippa näten för de syns inte på radarn. Här är det trålarnas rike. Vid 4-tiden ser jag ett helt pärlband med ljus komma ifatt mig bakifrån. Det är en hel flotta med trålare som kommer. De håller bra fart och passerar på båda sidor om Solea med sina trålar. Efter en stund kommer en ensam trålare snett bakifrån på styrbords sida med en kurs rakt mot oss. När han är några hundra meter bort tänder han en strålkastare på oss för att kolla vad vi är för några och sedan svänger han västerut igen. En halvtimma senare har jag koll på något i radarn som kommer söderifrån rakt mot oss även nu. VHF-telefonen sprakar till och Solea anropas. Jag tar luren och svarar. Det är en fransk segelbåt som identifierat oss via Ais och undrar hur vi skall mötas. Jag svarar att vi kan ta starbord against starbord. Någon minut senare kan vi se varandras lanternor något hundratal meter från varandra. Det är intressant på natten för ofta finns det något att klura med. Radarn är ett måste i mörker och dimma. De är ögonen runt om.

Solparasoller kan vara vindparasoller på Figueira da Foz strandpromenad

Onsdag vid 15-tiden angör vi Figueira da Foz marina. Den ligger en bit upp i hamnen som ligger i Rio Mondegos öppning. Denna flod är den största i Portugal säger någon. Hit kommer också en järnväg från inlandet och från Spanien så detta är en stor badort på sommaren. I Portugal har man koll på alla seglare. Det första man måste göra när man kommer till en hamn är att registrera sig hos gränspolisen GNR. Visa båthandlingar och pass. Sedan går man till receptionen för marinan och checkar in. På några nyare hamnar har man slagit ihop sysslorna så en person sköter allt. Här i Figueira får vi ligga bland de stora. Solea är som vanligt en av de minsta och här får vi ligga bland stora katamaraner och långa 50-60 fots båtar. Att vara liten har en fördel och det är hamnavgifterna. Är man under 12 meter är dessa anständiga men sedan stiger priserna häftigt. Katamaraner får betala dubbelt. Figuera da Foz är en tråkig stad. Ingen charm alls. Det trevligaste var en underbar gammal saluhall undertak inte långt från marinan. Per inhandlar en JR-hatt.

Solea bland de stora i Figueira da Foz hamn

Torsdagen blir en kort segling till Nazaré på 35 nm. Det tar emellertid hela dagen pga svaga vindar.

Genakern, ett användbart segel i de svaga vindarna

Hamnen är en djuphavshamn som aldrig stänger. Vissa hamnar stänger i dåligt väder för de är för farliga att gå in i vid dessa tillfällen. Här är det Mike och Sally som bestämmer. Ett gammalt engelskt par som lär ha kommit inseglandes i en storm och sedan blivit fast här. De är mycket trevliga och servicevänliga och vi får information på svenska. Hamnen är en stor fiskehamn och det pågår arbete där dygnet om. Toaletter och duschar fungerar nästan och tvättmaskinen gick visst sönder förra året. Trots lite primitiva förhållanden stannar vi 2 nätter för stan är verkligen mysig. Lite mindre men den går nu på högtryck pga alla turister. Den stora semestertiden är just nu i augusti här i södra Europa så det är skönt att vara båtburen och inte bilburen. Det är varmt i luften i stan men i hamnen är det lagom. Vattnet går fortfarande inte att bada i. För kallt. I stan kan man åka en lutande spårvagn genom en klippa och komma upp i övre stadsdelen. Där ligger husen på klippbranten med en vidunderlig utsikt över badviken och staden nedanför. Nazaré var trevligt.

Den lutande spårvagnen upp till den övre stadsdelen i Nazaré

Ett märkligt väderfenomen, sol och klart väder över land men total tjocka 500 meter ut till havs

Dessa sol och vindskydd är vanliga längs den Portugisiska stränderna

På lördagen har vi tänkt att gå till Peniche. Denna hamn är däremot stängd för arbete, skulle varit klart för ett halvår sedan. Det får bli Cascais istället. En av de exklusiva förorterna väster om Lissabon. Här skall det finnas en ganska ny och fin hamn. Innan avfärd har vi fått information av Mike hur vi skall segla dit: 100 meter utanför pirarmarna tag vänster, lägg kursen på 4nm väster om Capo Carvoeiro där den möter 09.30 W. Ta sedan en kurs på 3 nm väster om Capo Roca, Portugals västligaste udde innan ni går in mot Cascais. Detta för att ligga i den sydgående strömfåran. Går man närmare land hamnar man i den nordgående. Utanför Capo Carvoeiro ligger det några öar. Se upp när ni passerar sundet för där går det många båtar i hög fart till öarna. Bra med information. Den skulle visa sig stämma bra. Dagen blir tyvärr hela tiden i tjocka utan vind. Radarn på och en intensiv koll efter var alla fiskebojar ligger. Dagen innan lämnade den svenska båten Salt med ett par i 35-årsåldern med 2 pojkar i 10-12 årsåldern Nazaré. Vi hade träffats några gånger innan. Vid avfärd fick vi också veta att vid 2 tillfällen hade de gått på fiskebojar och varit tvungna att dyka med en kniv för att befria sig från insnärjda rep i propellern. Det gör att man är extra vaken. I sundet som Mike sa så dyker det upp båtar några hundratal meter för och akter om oss hela tiden. Vi ser dem på radarn men Portugiserna har inte Ais så på plottern ser vi dem inte. Efter 65 nm är vi äntligen framme. Sista 2 timmarna från Capo Roca blir i härlig segling i sol med 10 – 13 m/s. I dessa vindar trivs Solea. Hon vill ha mycket vind eftersom hon är stark. Seglen behöver inte revas så tidigt och hennes segel är extra starkt sydda. Det blir en ”fajt” med en större Fransk Beneteau-båt och efter 2 timmars kamp passerar Solea först in i Cascais hamn.
Cascais är en riktig ”lyxig” liten stad. Ligger vägg i vägg med Estoril med Casino och Formel 1 racerbana. Här kostar det 400:- natt att ligga men hotellpriserna kostar säkert det mångdubbla. Fina bryggor med dito duschar,toa och tvättinrättningar. Här stannar vi i 4 nätter. Pers son Oskar skall komma för en vecka. På söndagskvällen tar Per tåget in till Lissabon för att möta honom vid en tågstation. Oskar har flugit till Faro och sedan tagit tåget upp till oss. Jag plockar fram cykeln och cyklar runt i omgivningarna under söndagen. På hamntorget vid playan har man rest upp en stor scen. På den pågår en mässa. Det har varit en parad innan mässan genom staden till scenen. När jag några timmar senare cyklar förbi åt andra hållet pågår den fortfarande. Efter någon timma hör jag att den slutat och paraden går åt andra hållet. På kvällen blir det olika uppträdanden på scenen och de pågår till 12-tiden varje kväll. Det är mycket folk i rörelse liksom i Spanien på kvällarna. Under dessa veckor har jag inte sett en enda onykter person ute bland folkvimlet. Folk kan ha trevligt utan en massa starka drycker. Fin strandpromenad, fina badvikar (iskallt vatten), pampiga hus, välhållna torg, gator och kyrkor. Här är trevligt.

Borgen i Cascais

Gamla rådhuset från 1700-talet

Typisk Anebyhus-villa

Schysst balkong

Fina fasader

Båten får sig här en rejäl städning ut och invändigt. Kläder och sängkläder tvättas. Det luktar friskt ombord. Solen värmer skönt i sittbrunnen. Det är först nu som man kan säga att värmen har kommit efter hela sommaren på jakt efter den. På måndagen beställer jag olje- och filterbyten på båten. I stället för att klabba med det själv anlitar jag en Volvo Penta kille 1 timme. Timkostnad 450:-, + olja och filterkostnad. Vattenavskiljningsfilter, bränslefilter, oljefilter och olja byts. Skönt att få göra detta efter all motorgång. Motorn har varit i gång 195 tim på 8 veckor. Det är mycket motorgång. Hemma blir det 75 – 100 tim per säsong.
Tisdagen 24/8 blir till att upptäcka Lissabon eller Lisboa som det heter på portugisiska. Vi tar tåget som tar 33 minuter till centrum. Kostar 4 euro t.o.r. Beställer var sin biljett på en dubbeldäckad sightseeingbuss utan tak. Den kör 2 olika rundor i Lissabon och man kan hoppa av och på utmed linjerna under2 dagar. Biljetten kostar 15 euro. Första rundan tar oss genom centrum, förbi pampiga torg med statyer på, ståtliga byggnader, fontäner, lummiga avenyer, en tjurfäktningsarena innan den stannar längst upp i stan och en vacker utsikt över staden ner mot Rio Tejo beskådas. Stan är byggd på en massa kullar och är kuperad. Vi åker sen ner mot floden och följer den västerut. Passerar hamnen med stora kryssningsfartyg, åker under den väldiga Ponte de 25 Abril bron med den 110 meter höga Kristusstatyn på andra sidan floden, ut till sagoslottet Torre de Belem som ligger vid flodens mynning. Vi hoppar av bussen och tar en matpaus under några lummiga träd på en uteservering i en park innan slottet och andramonument beskådas längs med flodkanten. Det är en varm dag i dag, ca 30 grader så vi söker oss in mot en annan lummig park för att få skugga och svalka. Vi tar så den andra linjen som för oss längs floden uppströms till ett helt stort nybyggt område som var något slags världsutställningsexpo 1998. Parque das Nacoes En stadsdel som man skall åka tillbaka till för att kunna beskåda alla galna byggnadsverk, en ny järnvägsstation, Oriente, som ser ut som en palmskog, den nya 17 km långa Vasco da Gama bron över Rio Tejo m.m. Vi passerar flygplatsen och hoppar sedan av längst upp i stan för att sen ta oss med apostlahästarna längs med avenyerna, torgen och affärskvarteren ner till tågstationen Cais do Sodré som för oss tillbaka till lugnet i Cascais. Lissabon var en vacker stad men avgaserna låg som ett täcke över stan. Detta syntes tydligt utifrån havet när vi dan därpå seglade förbi.

Oskar och Janne på sightseeingbussen i Lissabon

Tjurfäktningsarenan

Portugals flagga

Utsikt över Lissabons största aveny ner mot rio Tejo

Sagoslottet Torre de Belem

Monumentet över Portugals sjöfarare, Ponte de 25 abril-bron i bakgrunden

med den 110 meter höga Kristusstatyn till höger

Detalj från sjöfararmonumentet

Kristusstatyn

Trötta vandrare i den 30-gradiga värmen vilar ut i skuggan

En till som vilar ut

25/8. Vi checkar ut vid 9.00 när receptionen öppnar för att denna dag ta oss 57 nm till staden Sines. Vi hissar storen utanför pirarmen men de första 20 nm blir med motorn som drivkraft. Vindarna är svaga men det är varmt och skönt ombord. Vid Kap Espichel kommer vinden och genakern spiras ut. Härlig segling några timmar innan solen börjar dala och vindarna tar slut. Sista timmen gick i mörker innan Marina de Sines får oss som gäster. Sines är Vasco da Gamas födelseort och han står staty ovanför playan som bär hans namn intill borgen. Här kan man också ligga på svaj utanför playan några hundra meter från marinan men det kostar halv avgift. Marinan är billig och kostar 180:- natten. Vi blir kvar här 2 nätter och träffar bl.a Erland och Maria på Regina 38:an Maria samt den finska Vesterviking med Jakko och Inkeri. Per och Oskar utnyttjar playan medan jag pysslar med båten. Vi besöker ett internetcafé för att kolla mail och betala räkningar.

Vasco da Gama-praian i Sines med gästhamnen i bakgrunden

Stadens son

Han har koll på hamnen och havet

27/8. 27/8. Så var det så dags att lämna Atlantkusten. Vi hade en lång dag framför oss. Vi skulle runda Cabo de Sao Vicente, Europeiska fastlandets SV hörn och komma in på Algarvekusten. När solen började skingra mörkret 6.25 lämnade vi lilla trevliga Sines. Vi gick genom den stora yttre hamnen, förbi några fartyg som låg för ankar. Storseglet hissades, motorgång, kurs 187 gr, 65nm bort fanns en ankarvik utanför Sagres som var dagens mål. Vid ettiden kom som vanligt den nordliga ”Nortadan” och det blev bra driv i seglen. Kom gjorde också vid flera tillfällen Delfiner och hade en lekstund med Solea. Trevligt med besök från dessa djur. Vid kapet var rekommendationen att hålla minst 2 sjömil ut för att inte de kraftiga vindarna från kapet skulle bli alltför våldsamma. När vi passerade hade vinden ökat till nästan kuling och det gick undan. Klipporna är här höga och vinden pressas samman. Det kändes något visst att passera ett sådant här landmärke.

Sköna dagar till havs i lätt vind

Oskar läser en engelsk deckare

Delfiner kom och hälsade på

Cabo de Sao Vicente, europas sydvästhörn

Nu gick vi 5 nm till och gick upp mot badstranden i Sagres. Vinden låg på kuling nord, jag förberedde ankaret och Per styrde up till 8-meterskurvan innan 27 kg ankaret med 50 meter kätting släpptes i. Ankaret greppade i sandbotten och vi låg stilla. Det gjorde inte en engelsk båt som låg där när vi kom. De hade problem med att ligga still i den hårda vinden. Efter ett tag tog de upp ankaret och gick till en annan plats och lyckades efter några försök bli liggande stilla. Vi lade in en position på GPS:en som skulle väcka oss på natten om ankaret skulle dragga. Det var tyst och lugnt hela natten. På morgonen var det Lagos 17 nm österut som gällde. Här skulle vi ligga i ca en vecka. På morgonen var det först kuling en bit innan vinden till slut dog ut helt vid udden Ponta da Piedade utanför Lagos. Det är från denna udde och några kilometer in mot Lagos som de fina badvikarna finns mellan grottor och klippformationer som man kan se i turistbroschyrer. Marina da Lagos ligger en kilometer upp i en kanal lugnt och tryggt. Man går förbi fiskehamnen och under en lyftbar gångbro innan det enorma marinaområdet breder ut sig. Här är det många som övervintrar med sina båtar. Klimatet är milt och strax bredvid ligger Sopromar, ett stort båtvarv med butik. Hela området med butiker, restauranger, bostadsbyggnader är byggt de senaste 10 åren. Fina toaletter, duschar, tvätteri vid bryggorna. Priset är 400:-/dygn eller 2.300:- för en vecka. Här fanns värmen, 31 grader och i havet var det 25 grader. Nu fanns ingen återvändo, till veckan måste badpremiären ske.
Så var vi då här på Algarvekusten efter 2 månader, 2030 sjömil varav 216 timmar fick motorn hjälpa till. Har man en motor- eller segelbåt? Räknar man att man gör 4,5 – 5 knop med motor så har halva distansen gjorts med motor. Det trodde jag inte att det skulle vara så vindfattigt i Europa på sommaren. Efter att ha talat med andra seglare så hade de samma upplevelse. Det är bara Nordsjön som vet hur det skall vara. Per och Oskar åkte och hyrde en bil som de skulle ta sig till Faro och flyget tidigt nästa morgon. Jag Skypade med min syster Gunilla som hade sin 50-årsfest denna lördagsafton i Tranås och mina syskon Kenneth, Bengt och Peter med respektive, min mor Doris, min fru Barbro, min son Andreas med sin Johanna med mitt barnbarn Gretel var där. Kul att vara med på ett hörn. Gunillas man Stefan fick vara hemma denna kväll och ta hand om markservicen. De fick bl.a blåbärspaj till efterrätt och det blev ett sug efter Barbro fina efterrättspajer. På båten blir det inte något extra p.g.a att kunskapen att fixa till det saknas men det kommer nog. Vi klarar oss bra.

Algarvekusten utanför Lagos

Likaså

Likaså

Egen sandstrand, nästan

Lagos. Den västligaste av de många turistfällorna på Algarvekusten. Den har en mysig gammal stadskärna med en borg, flera gamla kyrkor, smala gränder med små torg. Det vill säga som de flesta byar och städer ser ut. Runt omkring detta ligger sedan en enorm utbyggnad av hotell och fritidsboende som vuxit upp de senaste 25 åren. Att det är en svacka i ekonomin märks just nu för utbudet på fastigheter och lägenheter som är till salu är enormt. En stor badstrand sträcker sig österut i en mil till nästa stad. Utanför hamninloppet västerut är de beryktade klipporna med sina laguner. Vi tog jollen ut hit en dag när Karin (Pers fru) hade anlänt och åkte ut och in i grottor samt var mestadels ensamma på en strand där tillträdet var via havet pga de höga klipporna runt om. Karin kom i onsdags och var till idag söndag. Flyg till Faro med Ryan Air är smidigt och till rätt pris. Under veckan har jag mestadels fixat med båten eftersom det var en så bra båttillbehörsbutik i närheten. Fick tag i nät att hänga upp i taket där frukten placeras för att stå sig bättre. Fixade ett avlopp från kättingboxen till länspumpen så att vatten som följer med kättingen upp hamnar i ”pumpgropen”. Satte på kättingmarkeringar för att veta hur mycket kätting man lägger ut. Köpte en solpanel till för att maximera laddningen av batterierna när man ligger för ankar. Satte dit en svirvel mellan kätting och ankare. För övrigt i veckan fick det bli bad ett par gånger samt några turer med jollen. Per gick till stranden några gånger ensam samt när Karin kom tillbringade de dagarna där.
Samvaron med andra seglare är trivsam. Båten Maria med Erland och Maria ombord kom in ett par dagar. Vesterviking med Jakko och Inkeri från Helsingfors kom i sin fina 53 år gamla 40 fot långa mahognybåt. De kom över till oss ett par timmar och vi var sedan hos dem och kollade deras fina båt några timmar. Vi har mötts vid flera tillfällen sedan La Coruna men här delar vi på oss då ovan nämnda 2 båtar går in i Medelhavet. Två båtar som följer vår rutt är Salt (HallbergRassy 45) med Herman och Caroline samt deras 2 pojkar Kalle och Hugo 10 resp. 11 år. De är ute på en 3-årsseglats med barnen. Skolfröken är deras mor Caroline. Ambika (Beneteau 46) med Lars och Erja ombord har börjat en 4-årsseglats jorden runt. Per var hos dem ett par timmar och hjälpte dem igång med att ta hem GRIB-filer (väder) via sattelittelefonen. Som tack för det fick han en flaska Champagne. På torsdagskvällen var vi 4 svenska besättningar samlade ett par timmar ombord i Ambrikas stora sittbrunn. Väldigt trevligt att höra vad man upplevt och vart man är på väg. Mike och Sue, ett amerikanskt äldre par i en 50 år gammal träbåt tillverkad i Risör, Norge kom in för ett par dagar sedan. De skall lägga upp båten här i Portugal och flyga hem till San Fransisco över vintern. De berättade att de varit i Finland, Sverige och Norge och seglat. Bl,a hade de varit i Jönköping då de gått Göta Kanal.

Caroline, Hugo, Kalle och Herman från båten Salt

Lasse på Ambika

Maria och Erland på båten Maria

Janne hälsar på hos Jakko och Inkeri på båten Vesterviking

Schysst båt

Lasse och Erja på väg för att fira en lyckad installation av HF-radio och Grib-filer

Imorgon måndag den 6 september blir det avfärd till Porto Santo utanför Madeira. Dit är det 450 nm och lär ta 4-5 dagar. Följ oss via hemsidan då vi 2 ggr per dygn rapporterar var vi är. Ni kan också skicka gratis meddelanden till oss via hemsidan. Kolla där hur man gör.
Ha det bra. Vi har det.

Jan Fransson, Per Windolf.