ETAPP 33

Barbro hälsar på

Så har då mina bröder Kennet och Peter åkt hem. Lite röda i skinnet men jag tror de har fått mycket minnen att ha med sig i livet. Det är alltid mycket trevligt att dela upplevelser tillsammans. Mycket hann vi också att prata om under 10 dagar. Lever man tillsammans blir det många timmar att samtala om familjerna, livet, arbete, det hopplöst oorganiserade svenska polisväsendet, bankernas rån av svenska medborgare  och försöka lösa resten av världens problem.

Nya kompressorn till kylen på plats

Dagen efter de åkt hem, fredagen den 30 januari monterade jag in en ny kylanläggning till kylen. Den gamla hade hängt med sedan Soleas barndom och fungerat perfekt under mina 12 år med båten. Basil St John som bor här bredvid marinan och hans kompis elektriker Errol Davis fixade det på några timmar. Känns bra att ha en ny kyl som förhoppningsvis skall fungera i många år framöver. Visserligen är det många seglare som seglar utan kyl men det är ganska bekvämt att ha lite smör, pålägg, kött, mjölk och kunna dricka kalla drycker i värmen.

Basil St John skriver faktura

Errol Davis fixar det elektriska

Lördagen ägnades åt att tvätta kläder, lakan och handdukar på Yacht cluben. Eftermiddagen polerades och vaxades det så Solea skulle vara fin innan frugan dyker upp. Söndagen blev en lugn dag vid poolen och så kollades lite svensk tv på datorn. SVT play är ganska värdelöst så fort man kommer utomlands. Det är inte många program att kolla på. Så gott som alla sportprogram är förbjudna att visas utomlands. Lite sena nyheter och kulturprogram finns och som tur är PÅ SPÅRET. Måndag fm. Dags att fylla på förråden lite innan hustrun anländer. Sedan ta bussen ut till flygplatsen. Nu skulle givetvis denna buss köra in på varenda tvärgata den kunde hitta och tuta och tjoa efter kunder/resenärer. Precis när Barbro kom ut genom dörrarna klev jag av bussen. Det är alltid lika kul att mötas efter några veckor och speciellt för Barbro för hon ser jämt fram mot dessa veckor i värmen.

Februari är vårmånaden efter vinterregnen och hela ön blommar

De kommande veckorna blev ganska lika. Klockan 5.30 ringer Barbros klocka. Då skall hon ut och springa innan solen blir för varm. Löparkläder, vätskebälte, kepa och så iväg. Det blir söderut i 3 km ner till Grand Ance där turisterna håller hus, sedan vägen över en kulle ut till Highwayen och sedan längs med denna till Grand Ance Baptist church. Då har det gått 30 min och det är dags att dra sig hemåt samma väg. Då är klockan lite efter 7 och undertecknad drar sig ur bingen, bäddar, sätter på datorn och läser Tranås tidning, kokar ägg och förbereder frukost.

Barbro kommer tillbaka efter 1 mils löpning

Nytt rekord. 15 sek snabbare!

När Barbro kommer tillbaka så är det dags för stretchning i 15 min, simma 500 meter i poolen och sedan duscha. Då är klockan strax efter 8 när hon kommer tillbaka till Solea och vi äter frukost. Nu var det en dag då hon inte kom tillbaka i tid. Poolen var avstängd så hon gick ner till en liten strand en bit bort för sin simtur. Hon la skor, kläder, klocka, handduk m.m på stranden och simmade ut. På håll såg hon en man komma gående på stranden men tänkte inte mer på detta förrän hon kom tillbaka. Inga prylar fanns då kvar utan det var bara att knalla hemåt i baddräkten. Sedan blev det inte några mer ensamma bad där. Men några timmar senare var nya skor inköpta och semesterns löpningar var räddade.

Stretching lär vara bra

En vig 56 åring

Efter frukost så har hon 2 alternativ för dagen. Skall det solas och badas vid poolen eller vid Grand Ance Beach. Flest dagar blev det på det senare och det är ju en mycket fin strand och det finns härliga träd som man kan få skugga under. Jag får väl erkänna att jag var med några dagar annars trivs jag bäst under min korkek på Solea. När klockan blir 4.30 på em kommer hon hem och solen börjar att tappa sin mesta hetta. Då blir det några sköna timmar med en sundowner och sitta och koppla av i sittbrunn och se solen försvinna ner. Skönaste stunden på dygnet. Så går man och duschar innan lite middag tillagas. Antingen tänds grillen på akterpulpiten eller så fixar Barbro till något annat smarrigt. Kl 21.00 inträffar så sailors midnight och det är hög tid att krypa till kojs. Så ser programmet ut under några veckor när Barbro är här. Nästan.

Janne och Kate. Vänner från Resarö

Under de sista åren har jag träffat båten SOLIT, en fin Malö 40, här nere. Oftast träffas vi när vi sjösätter. Ombord finns Janne o Kate från Resarö i Stockholm. De kom ner något år efter mig och vi träffades. De hade mycket frågor om hur det praktiska fungerar här nere med båtförvaring, hantverkare osv. Nu när man har en pratglad hustru med sig så blev det att vi umgicks ganska mycket under någon veckas tid i Port Louis Marina innan de fortsatte upp mot St Lucia. En ö som jag siktar på att nå i år med Jakob och Markus som kommer senare.

Sedan Barbro varit här några dagar så åkte jag på en förkylning för första gången här. Hon var väl bärande på någon bacill men efter 4-5 dagar var det över. För övrigt så när vi ligger här i marinan så har vi god kontakt med barnen hemma via skype och jag brukar ringa mor Doris någon gång i veckan. Den 6/2 var det barnbarnet Erlings 3-årsdag. Nu var han så upptagen denna dag av alla kompisar som ville fira honom så han hann inte förrän dagen efter att ta emot hyllningar från farmor och farfar.

Nya batterier installeras

Jag hade märkt att jag hade inte fick full kräm i batterierna och inte kunde dra ur dem ordentligt så jag började testa dem lite. Efter någon dag gick jag till Island Waterworld för att kolla in nya. Nu hade de bara 2 st och jag behövde 3. Nästa leverans var om 3 veckor. Men de hade en kille som kunde mycket om batterier så jag tog med honom till Solea med en apparat som vi kopplade till batterierna och han ”körde” dem och sa att det vore det bästa om nya installerades. Startbatteriet var nytt sedan förra året så det var fint. Budget Marin den andra båtbutiken på sjön nere på sydkusten fick då bli nästa mål. Efter bussresan dit så gick jag in i affären och kollade efter lämpliga batterier. Men inga fanns som passade i storlek. En kille kom ut från lagret och undrade vad jag letade efter och jag beskrev måtten och vad jag behövde. Vi fick in en sändning i går sa han. Kom så går vi och kollar. Vilken tur! Det fanns 3 batterier som passade perfekt så det var de enda på hela ön som fanns för mig. Nästa dag levererade de dem till båten och tog tillbaka de gamla. Sedan efter någon timmas kopplande så var de nya på plats och nu blev det en helt annan fart på elen. Tillsammans med solpaneler och vindsnurran så klarar man sig med el. Skulle det behövas något extra någon gång så är det ju bara att starta motorn.

Här med våra nya vänner Anders och Chatrine

När Janne och Kate seglat vidare så kom det in en annan svensk och lade sig några platser bort. En vacker Koopermann 48:a, en aluminiumbåt byggd i Holland. På denna båt fanns Anders och Chatrine Rydin från Stockholm. Båtens namn var Ellinor. Anders var författare och höll på med utgivningen av en ny bok. Han var också konsult i företagsledning och jobbade lite på distans trots att åldern passerat 65. Mycket trevligt par som blev våra nya vänner. De har seglat runt här de sista 10 åren. Hade funderingar på att segla runt men i Panama vände de och gick tillbaka hit. Nu har de köpt tomt på Les Saint och skall bygga hus där och efter det blir det nog att Ellinor säljs.

Erik Bårring kom och besökte oss en vecka

 Någon dag senare den 11/2 fick jag ett mail från Erik Bårring, en kille ca 24 år från Aneby som ensam håller på att ö-luffa omkring här nere. Han var nu på Barbados och funderade på att komma till Grenada. Jag svarade och skrev att vi finns här ett tag till så han var välkommen att titta förbi. Dagen efter knackade det på skrovet och han stod där. Han hade bokat en natt på litet hotel men vi bjöd in honom och han bodde hos oss till torsdagen den 19/2. Då flög han vidare till Cuba via Trinidad. Sedan skulle han över till Kalifornien innan hemfärd. Nästan 3 månader skulle han vara ute. Han gjorde själv lite utflykter på ön under veckan. Bussar går ju runt ön och är ett billigt och roligt lokalt sätt att se sig omkring.

På Hash vandring

Chatrine och Barbro hade mycket att prata om under vandringen

Lördagen den 14/2 var det så Hash dag igen. Anders och Chatrine som är gamla Hash rävar hakade vi andra 3 på. Vi tog en buss denna lördag till True Blue som ligger nere vid flygplatsen. Nu var det betydligt smidigare än förra hashen med bröderna. Inget regn och ingen regnskog. Många var klädda i rött denna dag och utklädda i kvinnokläder. Detta på grund av den kvinna som bildade denna klubb. Hon lär ha gått i en röd klänning och högklackat. Det var också Alla hjärtans dag.

Kall dryck går det åt

Likaså mat i stora lass

Nu gick spårningen mycket inne bland bebyggelse så arrangörerna hade lagt ut villospår i olika gatukorsningar. I början sprang de som ville springa fort fram och tillbaka innan de började hitta rätt spår. Vi tog det lite lugnt och lät de flesta göra misstagen och sedan hakade vi på där massan gick. Men det gällde att se upp för på en väg så vek plötsligt spåret av längs med en stig utefter en tomt och en bäck. Naturligt hade varit att gå rakt fram vilket en grupp före oss gjorde som bara gick och pratade så vi ropade på dem att vända.

Anders var en runner dvs en löpare. Han sprang mestadels rundan medan vi övriga gick i raskt takt. Väl i mål så fanns det god mat och kall dricka vilket lät sig smakas. Efter det så var det så ”prisutdelning”. Erik som var en Virgin (en som går första gången) fick sitt diplom och sedvanliga dop i en kaskad av öl. Priser delades också ut till de herrar och kvinnor som hade bäst utklädsel. Ja det är faktiskt alltid lika trevligt och roligt att gå dessa banor och man får se mycket av ön tillsammans med mycket lokalt folk.

Erik med andra virgins invigs

3 veckor går snabbt. Torsdagen den 19/2 var det så åter dags för Barbro att dra sig hemåt till sitt kall på Furulidskolan. Barbro har en ovanlig åkomma. Hemma i Sverige så är hon allergisk mot det mesta och näsan rinner mest hela tiden. När hon väl kommer hit så upphör besvären och hon är besvärsfri. Hemma kan man tro att hon är allergisk mot mig men när hon kommer hit ner till mig blir hon frisk. Jag har sagt till henne att prata med försäkringskassan om detta och att de ger henne en resa hit varje år. När hon kom hem så redan första dagen hemma hade symtomen kommit tillbaka.

En sista simtur innan hemresan

Kom till Grenada kära vänner. Här är rena hälsokuren.

Nu kommer sönerna Jakob och Markus redan på lördag den 19/2. Då släpper vi förtöjningarna.

Med sköna hälsningar från Grenada.

Janne.

Ett blommande Grenada