Etapp 27

Gunilla och Stefan hälsar på.

Så var man då ensam efter 1 ½ månad med 3 olika besök. Nu skulle jag bli ensam en dryg vecka innan sista besöket för säsongen. Syster Gunilla och hennes Stefan var på gång  tisdag 19/2. De är själva seglare med en Albin 78:a med hemmahamn i Hästholmen i  Vättern. Gunilla har också själv en liten båt hemma i Tranås i sjön Sommen som hon kan göra egna utflykter i när Stefan jobbar.

Drygt en vecka på svaj i Bequia i lugn och ro är inte dumt. Trygg ankring, ljummet klart vatten, härlig temperatur, en svalkande passadvind och tillgång till mat, frukt och dryck. Kan man ha det bättre?

Solea har det gott på Bequia

Vad gör man då på dagarna. Halva dygnet är ju mörkt så man ligger och läser och sover mycket. Man lever med solen mycket mer här. Kl 6 när det ljusnar är det mysigt att ta bort myggnätet i luckan ner till sovkabinen och låta vinden och ljuset strömma in och titta upp på en blå himmel. På natten kan man ligga och kolla in stjärnhimlen, här är det inte mycket ljus som stör utan natthimlen är gigantisk. När man bestämt att gå upp tänder man spisen och sätter på äggen och kokar vatten. Jag brukar koka upp en 2 liters pumptermos med vatten så man har under dagen till fika och disk. Efter en sväng på toan tar man med sig frukosten upp i sittbrunnen, kollar upp hur Solea och de andra båtarna runt omkring har det under tiden frukosten äts.

Efter frukosten brukar det bli lite fix med något på båten. Något som skall rengöras, slipas och lackas, städas, kolla jollen, nåtning som behöver ses över eller tvätta vattenlinjen etc. Kanske är det dags att ta en sväng till ett tvätteri och tvätta kläder, sängkläder och handdukar. Fyller duschpåsen med vatten och hänger upp den i riggen så man har varmvatten till duschen framåt kvällen. Kanske skall man baka lite bröd eller någon sockerkaka för att ”lyxa till det”. Kolla om matförrådet behöver kompletteras. Ta ner väderfiler och kolla upp hur vädret blir närmsta tiden. Planera framtida segling och läsa in sig på någon ny ankringsvik. Jag är inte så mycket för att ta jollen och åka till någon sandstrand för sol och bad utan stannar hellre på båten och hoppar i om det blir för varmt.

Norra ankringsplatsen i Port Elisabeth

När det blir dags för lunch tar jag med mig datorn i en vattentät ryggsäck och åker in till något matställe längs strandpromenaden i Port Elisabeth där de har bra wifi. Här brukar det bli ett par timmar med lunch och koll på datorn. Kolla in jobbet, mail från familjen eller skypa till dem. Det brukar vara bra att ringa dem denna tid då det är kväll hemma. Den bästa stunden på dagen är annars de sista timmarna innan solen går ner. Att då sitta i sittbrunnen när solen avtar i styrka och kolla in ankringsviken, läsa och äta lite kvällsmat är inte dumt. Så har en dag gått. Är man på en ö för första gången så blir det mycket utflykter och kolla in vad som är värt att se.

Så har det då blivit tisdagen den 19/2 då Gunilla och Stefan skall komma. Jag gör en sista städning och putsning av Solea. Sist tar jag toaletten. Vad händer då!!! När jag skall pumpa ur toastolen sätter sig pumpen i ett stenhårt läge och går ej att röra. Typiskt att det skall hända timmarna innan gäster anländer. Det kunde ju hänt tidigare i veckan då jag i lugn och ro kunde fixa med det. Det är nu 3 år sedan jag plockade ner toastolen i beståndsdelar, rengjorde, bytte packningar och slangar. Detta gjordes sista veckan innan vi lämnade Sverige 2010. Sedan har toasystemet fungerat som en klocka. Jag har funderat på att plocka ner systemet men eftersom det fungerat har det fått vara. Jag misstänker att slangen mellan toastolen och avloppstanken är igenmurad. Från byggen vet man att urin har en otrolig förmåga att mura igen avloppsrör, speciellt sedan de snålspolande toaletterna infördes. Denna slang och slangen mellan tanken och tömningsventilen sattes i nya 2010.

Stefan kollar läget

På väg ut till Solea från färjeläget

Jag skruvar isär toastolen och pumpen. De är ok. När jag sedan får bort slangen till tanken ser jag orsaken: En 50 mm slang som bara har ett hål på några mm. Hur har detta kunnat fungera så länge? Jag byter till en ny slang och passar på att byta alla slitdelar (packningar) i toastolen. När allt sedan är på plats och toan rengjord efter skitgörat provas funktionen. Toan och pumpen glider fint men så när jag skall provpumpa med vatten blir det stopp igen!!! Då blir nästa jobb att ta ur avloppstanken och kolla den. Nu hinner jag ej detta innan jag skall in till färjan för att ta emot Gunilla och Stefan som kommer med båt från Kingston på St Vincent. De har flugit dit från Barbados där de tillbringat något dygn. Jag tar jollen in till jollebryggan bredvid färjeläget, går till avfallscontainern och slänger sopor och lite slangar och tillbehör till toaletten. Sedan går jag till färjekajen och väntar in färjan. Färjorna som trafikerar Bequia från St Vincent är gamla norska färjor. Man kan se de gamla norska namnen som är övermålade. När färjan kommer in väller en massa skolungdomar i sina skoluniformer av först. Det verkar vara högstadie och gymnasieelever som får gå i skola 9 sjömil bort i Kingston. Så är det bilarnas tur att köra av innan övriga passagerare kommer iland över rampen. Men var är syrran?? Så får jag då se henne. Kvinnor i 50 årsåldern och kvinnor i allmänhet har ju en förmåga att ändra utseende. Jag hade hela tiden en bild av en kvinna med kort ljust hår i sinnet vad jag nu hade fått det ifrån? Så såg hon ju ut förr i tiden. Nu kommer det en brunett med långt hår! Det visar sig att för övrigt är det samma gamla syrra som alltid. Positiv och glad. Stefan är som vanligt och kommer med sin finurliga och leende min. Han har inte ändrat frisyr.

Gunilla kollar utsikten från fortet

De har mycket att berätta av sina intryck så här långt eftersom det är första gången de är här i Västindien. Färden med färjan från Kingston var en rullande upplevelse eftersom sundet mellan öarna är väldigt strömt och utsatt för hård vind. Lite oro fick de i kroppen. Några pengar till sjöräddning finns det inte i dessa länder utan skulle det hända något så förlitar man sig på andra seglare och båtar. Vi går sakta längs gatan med marknaden och stånden bort till jollebryggan med deras lilla packning. På vägen tillbaka till Solea tar jag en sväng längs södra stranden där vi kollar ankarliggarna och bebyggelsen.

När vi är tillbaka på Solea och Gunilla och Stefan har installerat sig och så var det nu det här med toaletten. Jag förklarar läget att nu består toaletten av en hink som man får sätta sig på eller att hoppa i sjön och göra sina behov. Det blir hinken som får fungera några gånger. Nu sitter ju stoppet i avloppstanken och jag måste få ur den för att kunna komma åt stoppet som troligtvis sitter i stigarröret. Tanken sitter i en av de stora förvaringsstuvarna i sittbrunnen. Denna stuv brukar vi kalla för svärmorshytten eftersom man kan krypa ner i den och stänga luckan. Här brukar jag ibland sitta och kolla solpanelsregulatorn, förvara fendrar eller jollen, flytvästar, sittbrunnsbord, luckor till kabyssen, stövlar, reservdelar såsom slangar m.m. Allt detta måste nu först bort innan jag kan montera bort tanken. Efter mycket möda så har vi fått upp den i sittbrunnen och ser då att stigarröret är lika igenmurat som slangen var. Jag tar ett litet stålrör som jag hittar bland ”bra att ha” prylarna och börjar försiktigt att hamra mig in i tanken. Jag vill inte att svetsen som håller röret skall lossna och orsaka någon läcka.  Allt går bra och vi sköljer ur tanken. Inuti tanken finns det ”restprodukter” som vi inte får ut eftersom det inte finns någon manlucka att öppna för rengöring. Vi monterar tillbaka tanken och monterar även ny slang mellan tank och avloppsventilen. Nu har vi en fungerande toalett!!! Toppen. Nu visar det sig att det finns ett litet, litet hål någonstans i tanken där det läcker. Nu orkar vi inte att fixa detta utan det tar vi hos en svetsare på Grenada. En blöja vid tanken suger upp det som läcker och om som vi byter varje dag.

Varje dag går vi och äter lunch någonstans och har kontakt med dem där hemma

Strandpromenaden längs södra sidan är fin i Port Elisabeth

Proviantering innan avresan

Vi stannar på Bequia i några dagar där vi kollar på ”stan”, fästningen, snorklar vid Devils Rock, handlar m.m. Gunilla och Stefan är båda dykare. Särskilt Stefan är det i jobbet på räddningsstationen i Tranås där han anlitas som dykare om något behöver fixas eller sökas efter i sjön.  Vi får också användning för hans dykkunskaper ombord. Det visar sig att när det är dags att tömma tanken kommer det inget ut när kranen öppnas. Avlagringar i tanken täpper nämligen för utloppet så ett rensband måste köras i utifrån under båten varje gång tanken skall tömmas. Stefan blir en fena på detta under veckorna han är ombord. Han dyker ner, trär i rensbandet och sedan när tanken töms så simmar han smidigt iväg. Se, allt löser sig.

Stefan myser vid ratten

Gunilla hon läser medan Stefan styr

Fredagen 22/2 blir det så segling. Efter 2,5 veckor tas Soleas ankare upp och återfärden mot Grenada startar. Första anhalten blir Tobago Cays. Det blir en jättefin halvvinds segling i 6-8 m/s. Så här skall det vara på sjön. Gästerna njuter av klimatet och seglingen och skepparen njuter av båtens framfart på havet. Det här är livet. Inseglingen bland reven går bra och ankaret släpps på 10 meters djup. Gästerna njuter av omgivningen. För mig är det 3 ggn denna säsong jag är här men det är trevligt att ligga här om vädret är lugnt. Dagen därpå blir det så att Gunilla och Stefan närmast bor i vattnet för att kolla på fiskar och sköldpaddor. Gunilla kommer upp och är överlycklig att en dröm att få klappa sköldpaddor har slagit in. Jag säger: låt bli rockorna bara för de är inte så vänliga som sköldpaddorna men de är underbara att kolla när de ”flyger” fram i vattnet. Dagen är annars lite regnig och blåsig men det märker de inte som är i vattnet. Mitt roliga är att annars kolla in lite ovana charterskeppare som lägger i för lite ankarkätting och draggar. På natten blir det sedan att sitta lite vakt då vinden och regnet kommer i byar och båtar draggar och segel som inte är ordentligt fastsatta blåser upp. Pannlampor rör sig lite överallt för att fixa och dona.

Stefan rastar vid jollen mellan snorkelturerna

En sköldpadda på land dyker upp

Söndagen 24/2 blir en otroligt fin dag. Lagom vindar 6-8 m/s från NO och en strålande sol gör den korta seglingen ner till Clifton på Union Island till en fin slörsegling. Först drar vi upp ankaret i Tobago Cays lagun, sedan rullar vi ut drygt halva genuan och glider iväg ut genom den södra infarten till lagunen. Här får man ha extra uppsikt på var reven är innan man kommer ut på öppet vatten. Sedan blir det en knapp timmas slör tills man rundar revet som skyddar Cliftons naturliga ”hamnbassäng”. Här går vi upp till Bougainvillas brygga och hittar en plats på dess läsida. Vi droppar det aktre ankaret och glider upp mot bryggan och binder fast. Här har jag varit många gånger för att här är enda platsen i rätt färdriktning söderut eller norrut där man klarerar in eller ut ur landet St Vincent och Grenadinerna om man skall till Grenada eller lämnar Grenada. Gunilla och Stefan tar sig en längre promenad ett par timmar i och runt Clifton. Under tiden börjar jag prata med ett danskt seglarpar, Kent och Lis som har seglat över Atlanten denna säsong. De ligger vid samma brygga fast på lovartsidan.

Kent och Lis båt Dina 2. En Bandholm 35.

Dina 2 och Soleas kaptener tullar ut från Grenadinerna på Union Islands flygplats

Det är härliga pratsamma människor. Efter 5 minuter så är det som vi känt varandra i flera år. Syrran och Stefan kommer tillbaka efter sin promenad och genast är de kompisar också. Danskarnas båt heter ”Dina 2” och är en Bandholm 35:a. En dansk lite annorlunda utformad invändig design. Kent tycker det är en ”badbalja” och inget som man skall ut på oceaner med men de tog sig hit i alla fall. Vi beslutar att slå följe ner till Hillsborough på Carriacou där vi skall klarera in i Grenada. Måndag morgon går vi till flygplatsen och klarerar ut. När vi kommer tillbaka så finner Kent att en annan segelbåt gått in och lagt sig bredvid dem men de har lagt sitt ankare över deras. Kent blir lite irriterad men som alltid så löser allting sig om man tar det lugnt. Nu passar vi på att kappsegla lite. 2 lika stora båtar gör att vi har ungefär samma teoretiska fart. Vi kommer iväg efter dem för vi hjälper dem att komma loss. Sedan blir det rolig segling de c:a 10 nm till Tyrrell Bay på Carriacou. Ibland har vi dem förut på styrbordsidan ibland på babordsidan. Sedan tar vi olika vägar runt en ö och eftersom vi går på öns lovartsida hamnar vi inte i någon läskugga utan vi kommer ut först på andra sidan. Vi kommer in i Tyrrell Bay först och tar ner seglen och startar motorn. Kent o Lis seglar längre och kommer upp mot oss. Det blir dött lopp och vi summerar en trevlig stund till havs.

Nu kommer det roliga. Klockan är 14.00 och jag, Gunilla och Stefan tar en buss från Tyrrell Bay in till Hillsborough för att klarera in i Grenada. Kent och Lis stannar kvar och skall göra det dagen därpå. När jag kommer in på polisstationen ställer jag mig i kö efter ett par andra seglare som väntar. När jag lyssnar på samtalen ställer bl.a polisen en fråga:  Var ligger båten? Seglarna svarar att den ligger på svaj utanför Hillsborough. Solea ligger däremot i Tyrrel Bay c:a 1 mil söderut.  Varför vi gick dit är för att denna dag blåser det ganska mycket och ankarplatsen i Hillsborough är inte rolig att ligga i eftersom det kommer in mycket dyning som gör att båtarna kränger hela tiden. Landstigningen med jollarna är också vansklig för just där man lägger till med jollarna vid en stor betongbrygga bryter dyningarna. Många jollar har här slagit runt. Det är också lätt att få punktering eftersom betongen är nött och armeringsjärn sticker ut. Därför gick jag till Tyrrell Bay.

Här inne tappade jag humöret

När det blir min tur säger jag som det är att Solea ligger i Tyrrel Bay p.g.a vädret. Polisen säger att då kan han inte klarera in mig, båten måste ligga utanför Hillsborough. Jag påtalar det olämpliga i detta och säger att detta är ju bara en byråkratisk sak. Rent praktiskt har det ingen betydelse eftersom de ändå inte kollar några båtar. Han nekar. Jag ber då att få passen tillbaka för jag säger att jag fortsätter till St. Georges och klarerar in där. Men det går inte, jag har landstigit här och måste klarera in här. Vägrar jag att flytta båten så får vi ta upp frågan i tinget när domaren kommer om 3 veckor. Jag blir ursinnig men eftersom han sitter på alla essen går jag iväg och han behåller passen. Det är inget annat att göra än att ta bussen tillbaka till Solea. Vi säger till Dina 2 att säga att de ligger utanför Hillsborough imorgon när de skall klarera in (vilket de gör och det går bra för dem dagen därpå).

En dusch är aldrig fel innan solen går ner

Vi tar upp ankaret och startar vår färd tillbaka till Hillsborough vilket tar c:a en timma med motor. Vi kollar in var dyningarna gör minst verkan och kastar i ankaret. Sedan vi kollat att det sitter fast tar vi så jollen in till en pir där det också finns en låg del där jollar kan komma till. Jag knallar upp till polisen som har våra pass. Jag försöker att vara så tvär som möjligt och demonstrerar min ilska genom att dra igen dörren lite extra när jag går in. Han ser att det är jag som kommer och tar fram passen och stämplar dem och räcker över dem utan att fråga var båten ligger. Jag tar fram 2 ec-dollar som det kostar men då vill han ha 20 eftersom klockan nu är efter 16.00 och det är övertid. Jag blir arg igen och kastar till honom 20 ec-dollar och går ut och smäller igen dörren. Sedan går jag ner till hamnen där tullen finns för att klarera in Solea. Då har de stängt för dagen! Så det blir att åka ut till båten och stanna kvar här över natten. Natten blir inte den bekvämaste för här kommer vinden öster ifrån men dyningarna norr ifrån. Med dynor och kuddar så försöker man hitta en plats där man ligger still och kan sova.

Lite kortspel i pannlampors sken är ganska roligt innan John Blund kommer

Tidigt på morgonen åker jag sedan in och får klareringen klar. Så bär det iväg mot St Georges och Port Louis marina. Det blir återigen en mycket behaglig segling denna dag. Först förbi den fina ankringsplatsen vid Sandy Island innan kursen sätts syd över då man rundar Cistern Point på västligaste Carriacou. Sedan passeras Tyrrel Bay på babords sida med de många ankarliggarna och där Dina 2 ligger. Söder därom passeras sedan Frigate island, Large island samt Bonapart rocks. Efter någon timma kommer man så ner till området strax norr om Grenada där det råder ”Volcanic Activity”på havsbotten. Generellt så är det c:a 1000 meter djupt här men på ett ställe är djupet c:a 175 meter enligt sjökortet. Här håller en aktiv undervattensvulkan på att bilda en ny ö. Än kommer det att ta många år innan den kommer upp ur vattnet men det är ju så alla dessa öar i västindien har bildats med några få undantag. När vi går förbi denna vulkan skall man antingen ligga nära Ronde Island m.fl öar i öst eller hålla ut i en båge åt väst. Passera över är förbjudet. Har man otur och det blir ett utbrott om man skulle passera över så tappar vattnet bärförmågan och man sjunker. Det är på detta sätt den beryktade Bermudatriangeln norr om västindien fungerar. Här är det gaser som bildas när växtlighet förmultnar på havsbotten som ibland släpps fria och stora bubblor stiger upp. Har man då oturen att passera tappas flytförmågan och ett skepp kan sjunka. Därför passerar vi rätt över denna vulkan idag för att få lite spänning på tillvaron. Passagen går bra och vi fortsätter söder över.

I Port Louis Marina bor man bekvämt

Den fina seglingen denna dag fortsätter längs den västra kusten på Grenada ner till Port Louis Marina i St Georges. Denna gröna ö reser sig majestätiskt upp ur havet och man ser de små byarna längs kusten. Det är längs kusten man bor för i inlandet är det regnskog och otillgängligt, förutom i nordost där det är ganska plant landskap och det är här odlingarna ligger. Vi får en plats vid den innersta flytbryggan och kopplar upp oss med el och internet. Någon dag senare kommer också Dina 2 in och det blir mysiga dagar tillsammans med Kent och Lis.

Toatanken på väg till smeden

Så blir det ett måste att ta itu med toatanken. Som tur är har det fungerat hjälpligt under dessa veckor men den läcker lite så det blir att montera ur den. Nu har jag ju gjort det några gånger så jag kan tekniken och Stefan är en klurig kille så det går bra. Nu så gäller det att få den till den rostfria smeden på varvet på södra Grenada. Transportmedlet får bli buss. Men hur reser man med en avloppstank i knät utan att bli avslängd. Jag och Stefan hjälps åt att göra den så ren som det bara går och sedan plastar vi in den i flera lager sopsäckar. Vi binder ett par rep runt så vi får några handtag att bära den smidigt. Sedan traskar vi ut till stora vägen och hoppar på en buss. Det går bra för det är inte fullt i bussen. Nere på SIMS så letar vi upp smeden och förklarar läget. Jag säger att jag vill ha en manlucka på ovansidan så jag kan komma åt tanken inuti och sedan att man lagar de små hål som jag sett. Nästa dag skall det vara färdigt.

Smedens verkstad på SIMS

Nästa dag åker jag o Stefan ner och hämtar tanken. Det ser mycket bra ut med en ny manlucka och lite svetsningsarbeten gjorda. Väl hemma så gör jag en grundlig rengöring av tanken eftersom jag kommer in i den. Sedan monteras den på plats. Jag fyller den med vatten för att kolla funktionen. Vad händer då? Jo, den läcker!!! När jag rengjort den invändigt visar det sig att avlagringarna inuti tanken är det som hållt den tät. Nu monteras den åter ner och fraktas ner till smeden. Jag förklarar läget och nästa dag skall den vara klar. Då hämtas den åter och monteras in. Jag fyller den med vatten och nu är den nästan!!! tät. Nu droppar det från någon por men nu låter jag det vara tills jag kommer ner till SIMS nästa vecka.

Under de 5 dagarna vi är i Port Louis får vi annars en mycket trevlig tid där vi kollar stan med omgivningar och umgås med Kent och Lis. Bl.a så hjälper Stefan mig att byta ut länspumpen mot en ny. På söndagen den 3/3 säger vi hej då till Kent och Lis då vi seglar ner till Sims. De skall vara kvar ett par månader till i ö-världen innan de också lägger upp Dina 2 på Sims. Under tiden skall de göra en seglats till Tobago. Vi flyttar på kvällen in på Cool Running. På måndagen blir det så kram och farväl till Gunilla och Stefan. Det har varit några helt underbara veckor tillsammans med dem. Va det är bra att få en längre tid tillsammans med sina syskon. Hemma blir det bara att man ses någon eftermiddag vid jul eller någons födelsedag. Det är bra med båtar därför att man måste vara tillsammans och visa hänsyn till varandra.

Stefan kollar in en liten Svan

Gunilla och Lis tar sig en pratstund

När jag vinkat av dem så går jag ner till SIMS där jag bokat upptagning på förmiddagen. Sedan följer en vecka med det vanliga arbetet för att kolla om det är något som behöver servas eller repareras. Ankare och ankarkätting tvättas, mast och beslag kollas, inuti båten plockas allt ut och alla utrymmen städas, kläder, handdukar och sängkläder tvättas, jag låter sy solskydd till vindroder, ankarspel och antenner, glasfibern vaxas, det rostfria rengörs och poleras, sol- och regnskyddet monteras, seglen tas ner och kollas samt paketeras m.m. Jag tar hjälp av varvet för att kolla cutlesslagret, det är lagret som håller proppelleraxeln där den går ut genom skrovet. Jag har under vintern märkt lite vibrationer när jag går med motorn. Det visar sig att detta är lite glappt så det byts. Det är lite jobb för axeln måste lossas från motorn och rodret måste lossas för att axeln ska kunna dras ut. Men de är duktiga på varvet så efter 3 timmar är det gjort. Jag tar också avloppstanken en 3:e gång till smeden. Nu provtrycker vi den också så nu verkar den vara tät. En frånluftfläkt monteras in och kopplas till en solpanel för att ventilationen skall bli bra inuti båten. Nu så går fläkten när solen skiner på dagarna och förhoppningvis så skall det vara en torr och fin Solea när jag kommer åter nästa säsong.

Stefan och undertecknad sätter in en ny länspump

Under veckan så har jag bokat om hemresan till 10/3. 4 veckor tidigare än jag tänkt mig men det beror på att ett jobb väntar hemma som jag fått klart med under vintern. Så lämnar jag Solea efter 4 månader. Jag hoppas hon skall få det bra och vila ut för nästa vinter väntar nya seglatser. Tack för denna säsong Solea. På återseende!

Tack också till alla som varit med och förgyllt tillvaron denna säsong: Hustru Barbro, du är bra fast du inte vill segla. Petra och Jakob, det var underbart att vara tillsammans med er en längre tid och få visa er ö-världen här. Bengt och Gudrun, helt fantastiskt att ni kunde ta er ledigt i 3 veckor och komma hit. Jag såg på er att ni kunde koppla av och ladda batterier. Och så till sist ett stort tack åter till Gunilla och Stefan för att ni kom och för all hjälp med båten. Hoppas att ni åter kan komma tillbaka en gång. Så länge jag och Solea mår bra kommer vi nog att tillbringa mycket tid här nere i värmen. Tack också till er alla som läser detta och hör av er via mail eller sms. Det är alltid spännande att när man kommer till civilisationen kunna koppla upp sig via internet och se vilka hälsningar som väntar. Fortsätt gärna med det.

Då hörs vi nästa säsong. Segla lugnt önskar

Jan Fransson.