Etapp 14

Iles Des Saintes och Guadeloupe

Måndag 14/2. På eftermiddagen vid 16-tiden sa vi adjö till St. Pierre. Med 1 rev i storen och utrullad genua glider vi ut längs med Martiniques nordvästra kust. Det är en lagom härlig svag bris att glida ut på havet i. Vi ser Mt. Peleé och dess stora odlingar längs med sluttningarna. Målet är nu Iles Des Saintes 76 sjömil längre norrut. Det kommer att bli en nattsegling förbi Dominica. Vi vill inte tulla ut och sedan tulla in igen. Det tar tid om man skall göra det för varje ö, för Les Saintes tillhör Frankrike precis som Martinique. Efter det kommer Guadeloupe som också tillhör Frankrike. Efter ett par timmar börjar solen gå ner men det är fulmåne på gång så vi får en ljus natt ändå. Som vanligt när vi kommer ut i Martinique channel tar vinden i och det blir 10 -12 m/s och oregelbundna vågor så Barbro blir sjösjuk igen. Vi tar sikte mot fyren vid Scotts Head på södra Dominica. Även om passagerna mellan öarna är lite bökiga så går de på några timmar och sedan kommer man in i sjölä på västra sidan av öarna. Vid 21-tiden får vi skydd av Dominicas sydspets. Det blir sedan en lugn natt upp längs med kusten. Vinden lägger sig och det blir motorgång ett par timmar med autopiloten. Jag passar då på att vila några timmar medan Barbro får instruktioner att hålla kursen, kolla efter lanternor och hålla koll på radarn om det dyker upp något. I höjd med Portsmouth på Dominicas nordvästkust blir jag väkt. Lysen går fram och tillbaka säger Barbro. Vi konstaterar att ett par trålare försöker få fisk i sina trålar. Vid 4-tiden lämnar vi Dominicas skydd och går ut på Dominica channel mot Les Saintes. Som tur är hinner Barbro somna innan för nu tar vind och vågor i lika rejält som på förnatten. Det blir ett par över brytningar när vågorna slår upp över däck men alla luckor är stängda så Solea förblir torr. Det är bara Kapten som sitter fasthakad i sin livsele som inte hinner ta skydd utan blir genomblöt.

Det har nu ljusnat när vi kommer upp till ö-gruppen Les Saintes. Ö-gruppen består av 8 öar och lite kobbar. De 2 största är bebodda. Vi siktar in oss på att gå en passage mellan den stora västra ön Terre de bas och kobbarna Les Augustins in till den stora ankringsbukten utanför den lilla staden Bourg des Saintes på den andra stora ön Terre de Haut. Efter lite kryssande mellan fiskenät kommer vi in i skydd av öarna och det blir lugnt och skönt. Det är alltid bra att komma in till en okänd kust när det är ljust. Bl.a så vet man att det ligger ofta fisknät längs kusten och då är det bra att se dem. Detta är en populär destination för här ligger det många båtar för ankar och det finns 2 st pirar som besöks hela tiden av färjor och fraktbåtar. Det tar lite tid att hitta en lämplig ankarplats men kl. 8 kastar vi i ankaret och jag går och lägger mig.

Vid 13-tiden vaknar jag av att jag hör Barbro prata svenska med några. Det är Ambika med Lars och Erja samt deras barn som är på besök som tittar förbi. De har varit här i 3 dagar och skall nu vidare till Dominica. Synd att vi inte kunde ta en kväll och prata om olika erfarenheter och upplevelser. Sist vi träffades var i Mindelo på Kap Verde. De lämnade sedan Ambika på Antigua och åkte hem till Åland över julen och kom tillbaka i slutet av januari. De skall ju vara ute i 4 år och planerar att segla jorden runt.

Les Saintes tycker jag har något av kosterö stuk. Inga bilar mer än några taxibussar, skotrar finns det desto fler av. En lugn lite loj atmosfär. Här är lätt att vara och dagarna bara rullar på utan att man gör något. Innan kl. 9 är det lugnt på stan men sedan kommer färjorna med badturister från Guadeloupe och stimmar runt innan det vid 17 tiden blir lugnt igen. Det finns många badvikar runt denna ö och Baie de Pompierre på östsidan är de mest besökta. Här är också vattnet renast eftersom bara Atlanten finns utanför. Fort Napoleon, en fästning som ligger på en kulle norr om staden fick sig ett besök. Serpentinvägen upp är varm att gå mitt på dagen när solen står i söder. Vi gjorde naturligtvis detta och när vi kom upp hade man stängt grindarna för dagen. Nu var utsikten fin och vi kunde beskåda de kraftiga murarna med vallgrav runt. En stig gick runt fortet på vallgravens utsida så man kunde beskåda de olika utsikterna. Norrut såg man Guadeloupe, österut ön Marie-Galante samt söderut Dominica. Nedanför låg hela ankarviken med alla båtar och staden.

Ankarbukten utanför Burg des Saintes

Barbro vid Fort Napoleons vallgrav

När jag stod och fotograferade på ett ställe gick Barbro förbi mig och fortsatte längs vallgravsstigen. Plötsligt hörs ett skrik och hon kommer tillbaka fortare än en sprinter från Jamaica. Jag anade vad som hänt men Barbro blev överraskad. Här finns det Iguaner. Det är växtätande stora ödlor som inte stör människor mer än med sitt utseende. Den har en 1,5 meter lång ormliknande kropp på 4 ben. I motsatt till Varaner som kan bli 3 meter långa och lever i Asien är dessa Iguaner ofarliga men otrevliga att se på. Vi såg nu en av dessa klättra rakt upp på den 20 meter höga fästningsväggen i skydd för oss. Annars är det getter som går omkring i buskarna och betar. På beteshagar går det lite kossor och kalvar.

En Iguan som håller koll på oss

Lite trevligare djur

 En sevärdhet till finns på ön. Det är den lilla landningsbanan för flygplan. Det är häpnadsväckande att se små plan komma in precis över hustaken, ta en gir och ta sikte mellan 2 kullar och landa precis över staden. Den lilla gågatan med små butiker och färgglad bebyggelse längs viken går man snabbt genom. Det som saknas på ön är en bra matbutik. 2 stycken finns med lite kort sortiment. På torsdagskvällen lyxar vi till med att gå på restaurang. Detta gör vi sällan på de franska öarna eftersom priserna är som hemma på restauranger och Solea bjuder på fina middagar med sitt kök och grill. Sitta och äta i sittbrunnen när solen precis gått ner är en fin stund att avsluta alla dessa fina dagar på.

Borgmästarens tillhåll

På väg till badet

Växtklimatet är gynnsamt

Fredag 18/2 kl. 9.00 tar vi upp ankaret och börjar seglingen mot Marina Bas-De-Fort i Pointe-A-Pitre, huvudstaden på Guadeloupe. Risto och Ingela är på gång på söndagen. Det blir härliga 19 nm över Canal des Saintes och längs med östra kusten av Basse Terre. Guadeloupe består av 2 stora öar med en kanal som skiljer dem åt. Den höga Basse Terre i väster med höga berg, regnskog och mycket vattendrag samt den mindre Grande Terre, en platt ö som det är mycket odlingar på samt långa fina badstränder längs med dess sydkust. Grand Terre är några miljoner år äldre än dess grannö och var från början lika kuperad som Basse Terre men erosionen har gjort sitt. Vi får smyga nära den östra kusten på Basse Terre för att kunna hålla upp för den NO vinden. I en timma får vi stötta till med motorn för att slippa slå ut mot Marie Galante i öster. Sedan kommer vi in på de grunda fiskebankarna i den stora havsbukten Petit Cul De Sac Marin där det blir lite slalom mellan fiskenäten. När vi håller på med den sista navigeringen in mellan angöringsprickarna blir det ett möte med ett ganska stort containerfartyg som det gäller att hålla undan för. Fartyget måste hålla sig i djuprännan. En Pilotbåt följer dess navigation för att kolla att den klarar den 90-gradiga sväng den måste göra på ett ställe. Utprickningen av leden börjar c:a 3 nm ut och det är bra att ha en GPS för att fånga upp angöringen eftersom man inte kan få något landmärke att sikta in sig på.

Vägvisare till sjöss

Bäst att flytta på sig

Marina-Bas-De-Fort är ett ”hurricane-hole”, en plats där man kan ta skydd om det skulle bli storm och orkan. Det ligger mycket skyddat innanför den stora hamnbassängen som ligger utanför där fraktfartygen och kryssningsfartygen håller hus. En liten öppning leder in till denna hamnbassäng där fritidsbåtarna håller hus. Det finns också 2 st platser där man kan ankra ute i hamnbassängen samt en plats c:a 4 nm österut längs kusten där man kan ligga bra bakom ön Ilet Du Gosier. Här är det rent och klart vatten vilket det inte är inne i marinan och hamnbassängen. Marinan kostar 24 euro/dygn, efter 10 dygn 18 euro/dygn samt en månad kostar c:a 320 euro. Inklarering måste göras på kontorets dator och eftersom vi får fler personer ombord måste detta anmälas så myndigheterna kan hålla koll på var turisterna är. Det kostar inget att segla bland de franska öarna vilket det kan göra bland vissa andra. Vid bryggan ligger det 4 svenska båtar till. Det är Victory Too en Farr 56:a med Anders och Annica från Göteborg, Bellis en Overseas 35:a precis som Solea med Curt Lilliesköld från Karlsborg, 5 st grabbar i en 47 fots båt från Göteborg med namnet ”Vem är moms?” samt Flying Penguin en Najad 440 med Hjalle och Brittis Shibbye ombord. Det är kul att gå en runda och prata med dessa svenskar vad de gjort, gör och skall göra. Curt har precis varit hemma i 30-gradig kyla och firat sin 60-åriga födelsedag. Han är en pensionerad bonde från Västergötland som sålde sin gård och köpte segelbåt för att kunna uppleva havet igen. Han kommer ursprungligen från Blekinge. Vi blir mycket goda vänner och träffas och äter och fikar tillsammans. På lördagen blir det att vi bunkrar upp båten med mat, tvättar kläder och städar båten rejält innan vi får besök. Det är vindstilla och varmt så jag svettas litervis som vanligt under dessa omständigheter. Annars är klimatet underbart här i Västindien med dessa 26 – 29 grader och en stadig lagom vind som svalkar samt bara att hoppa i vattnet om man ligger på svaj.

Jollen får sig en tvätt

Våra planer för veckan som kommer är att segla upp till St Martin via St Barth. Jag kollar in väderprognosen för området och ser att det skall vi inte alls. Stormvarning gäller för området den närmsta veckan. Skönt att då ligga i hamn. Att ge sig ut på ett oroligt hav i 100 sjömil med en ny besättning och där sjösjukan kommer på en gång är inte roligt. Bättre att ta det lugnt och njuta tillsammans i lugn och ro. Jag sms:ar till Risto att han skall hyra en bil på flygplatsen så vi kan göra ett par utflykter de närmsta dagarna. På söndagskvällen dyker så Risto o Ingela upp. De är gamla vänner sedan snart 40 år. Risto och jag studerade och bodde tillsammans i Jönköping för 40 år sedan och Ingela och jag är släkt i släkt. Risto är nog den som mest följt Solea på dess seglats sen vi startade hemifrån i midsomras. Han har sms:at, mailat och pratat med Barbro på hemmaplan. Nu gör de ett stopp hos oss i 5 dagar innan de fortsätter till Miami för att åka på en kryssning bland öarna i en vecka.

Risto och Ingela Svensson anländer

Måndagen blir en utflykt på Grand Terre. Vi följer sydkusten österut med alla dess hotell och badstränder. Vi stannar till för bad och sol i Saint Francois vid en långgrund sandstrand där vattnet är varmt och skyddat innanför ett korallrev. Efter några timmar åker vi ut till östspetsen Pte Des Colibris och ser havets krafter dundra in nedanför det stora korset som är rest här på en klippa. Vi är glada att vara på land. Kate-surfare lekar i den kraftiga vinden och gör sina galna flygturer bland reven med sina fallskärmar. Utanför vaktar öarna La Desirade i NO och Iles De La Petite Terre i SO. Återresan sker upp mot Le Moule på norra kusten via de stora odlingsmarkerna. Vi tar en fika ute vid havskanten men blåsten är kraftig och faktiskt lite sval. På vägen hem passerar vi den fina nya flygplatsen samt Pointe-A-Pitre. Det är ingen vacker stad, förfallen, trähusen saknar målarfärg och ruttnar upp, betonghusen saknar också färg och liknar en förort i östeuropa. Vi får ta en dag längre fram och studera staden närmare.

Avkoppling på stranden i Saint Francois

Havet dundrar på in vid Pte Des Colibris

Tisdagen blir betydligt vackrare. Basse Terre är en vacker ö. Ön kallades av Carib-indianerna för Karukera, ön med det vackra vattnet. Den har många bergstoppar på 1000 meter och däröver där molnen fastnar och ger regn. Mycket bäckar och större vattendrag leder ner vattnet mot havet genom först molnskogen sedan regnskogen. Hela inre delen av ön är nationalpark och vyerna är jättevackra. Det högsta vattenfallet i Östra Karibien, Carbet waterfalls, ligger här med sina c:a 100 meters fallhöjd på södra delen av ön men dit hinner vi inte idag. Efter att tagit motorvägen västerut från Pointe-A-Pitre och passerat bron över kanalen Riviére Salée som delar öarna åt följde vi vägen längs den norra kusten. Här finns fina välordnade odlingar, mest med bananer och sockerrör. Det är också mycket fint och välskött längs med vägarna. Klippta vägrenar och ompysslade fastigheter. Jag tycker att det blivit bättre här på 2 år sedan jag var här sist. Vi och gasten Per W med fru var då här och firade Per:s 50-årsdag. Svenska resebyrån Langley har ett fint nyrenoverat hotell på öns nordvästkust där vi trivdes gott för 2 år sedan. Direktflyg hit från Sverige gör resan bekväm. Vi stannar till i den lilla pittoreska staden Deshaies där vi jagar en uttagsautomat och ett internetcafé för att skicka vykort via svenska posten. Bada, bada, bada hörs från baksätet. Det är bäst att lyda och vi stannar till några timmar vid badviken mitt emot ön Pigeon Island där Cousteau National Park ligger. Detta är en undervattensnationalpark för snorklare och dykare. Cousteau var ju den fransman som hade dessa underbara naturprogram på TV förr som visade havens värld. Att åka runt ön på en dag hinner man inte om man vill göra lite stopp. På tillbakavägen tar vi den enda vägen som leder över ön genom nationalparken, Route de la Traversée. Här stannar vi till vid ett av öns många vattenfall som har en pool där man kan bada. En fin handikappanpassad led leder in i skogen från parkeringen till fallet. Det blir lite typiska turistkort där man står framför fallet. Återfärden ner mot östra sidan av ön ger många vackra upplevelser eftersom den är odlad och utsikten ostörd. Dagen avslutas så med att vi blir bjudna på middag på restaurangen Le Pirate Caribeen. Ett sjörövartillhåll i mysig miljö.

Två brudar i läcker miljö

Vi blev bjudna på middag på marinans Piratrestaurang

Vi måste ju ut och segla med våra vänner minst någon sväng. Det blir på onsdagen vi tar oss ut på havsbukten söder om Pointe-A-Pitre och vi tar ett slag på ett par timmar ner mot ön Marie Galante och sedan upp mot ön Ilet de Gosier där vi kastar ankar, fikar och badar på eftermiddagen. Det blåser nästan kuling och det blir en lite skumpig seglats och sjösjukan lurar i vassen för ett par. På kvällen blir det sedan avskedsgrillning på Solea i hamn för på torsdag förmiddag kommer så en taxi och hämtar våra vänner för färd till flyget. Ett par dagar går mycket fort i trevligt sällskap.

Vi hann med en tur till havs

Avskedsfest ombord

På eftermiddagen går vi till ett internetcafé och får en stund via skype med vårt barnbarn Gretel. Vi får se att hon börjat krypa och ställa sig upp och börja gå utmed saker. Va kul att kunna ha denna kontakt. Fredagen och lördagen blir ett par dagar med cykelutflykt till olika stränder österut samt tvättar. På söndagen är det Vasaloppsdag. Markus åker Öppet spår. När han var med och seglade var han lite undrande om han skulle göra detta eftersom träningen kom lite i efterhand. Nu går det emellertid mycket bra för honom och tiden blir 6 tim 15 min så hans storebror Jakobs tid på 6 tim 11 min ligger snart illa till. Bra jobbat Markus men du fick ju bra träning och kost ombord i 2,5 månader. Senare på söndagen tar vi en tur med jollen upp genom hamnen förbi staden till början av kanalen Riviére Salée för att kolla in hur det ser ut. Vi kommer att ta denna genväg för att spara 25 sjömil och för att slippa motsjö och motvind om vi skulle gå runt Grande Terre till Antigua som skall bli vårt nästa mål. Denna kanal genom först 3 nm mangroveträsk och sedan 5 nm genom korallrev måste startas kl 04.00 från marinan för att vara framme vid motorvägsbron som öppnas bara en gång om dygnet kl. 05.00. Jag ville ha mig en blick om hur det såg ut i dagsljus för det skulle vara kolmörkt vid passagen. Måne i nedan så inget ljus från ovan.

Koll av en gångbro och motorvägsbron som skall passeras i mörker

En fastbunden 1000-foting

Efter att kollat det tog vi jollen över hamnbassängen till en sandstrand som syntes. Vissa ville bada och simma. Ön var militär och tillträde förbjuden men vi åkte dit ändå och var där ett par timmar. Militären hade väl helgledigt. Utanför denna ö finns en ankringsplats men det finns förrädiska rev på några ställen. Nu liknade den en båtkyrkogård. 2 båtar hade sjunkit och stack upp sina master ur vattnet och den 3:e låg uppkastad på ett av reven. Flera av de övriga ankrade båtarna såg ut att vara överlämnade och var inte i någon fin form. Synd att inte någon tar hand om det och rensar upp. Det ser så ledsamt ut. Det är nog som med våra överlämnade bilar hemma i Sverige att det byråkratiska tar sin tid. Längs med stränderna i hela hamnbassängen ligger det andra vrak som ingen bryr sig om och stränderna är fulla av bråte från varv och övergivna båtar. Här har fransmännen något att ta tag i för Pointe-A-Pitre är ingen vacker syn. När vi närmar oss marinan med jollen och har 20 meter kvar dör jollemotorn. Det rinner bensin ur förgasaren. Någon packning verkar ha gett upp. Vilken tur att det händer här och inte tidigare på dagen uppe i mangroveträsket. Det hade blivit en lång roddtur hem.

Ankring 1

Ankring 2

Eller varför inte på ett tredje sätt

Här på dessa franska öar är det svårt att få tag i riktigt bröd. Det är nästan bara dessa sega baguetter som man snart blir trött på. Dessutom är de farliga. Det fick en av mina framtänder erfara. När vi på söndagskvällen satt och åt middag och jag försökte få isär dessa sega uslingar till bröd följde en framtand med. Denna tand är en framtand i plast och sitter limmad vi de båda tänderna bredvid. Min gode vän Per Samefors satte skaftet på en hockeyklubba i den riktiga tanden för 35 år sedan och sedan har den lossnat några gånger men det är bara att limma dit den igen.

Service kan de i den här marinan. På måndag morgon lämnar jag in utombordaren till Fred Marin för service och får tillbaka den på tisdagen. Kl 11.00 får jag genom marinakontoret kontakt med en tandläkare, Dr Alexis Sebrien, som har sin mottagning i hamnen. 11.30 sitter jag i hans stol och 12.00 går jag åter med 2 framtänder. 50 euro kostade det. Skulle någon behöva gå till en tandläkare rekommenderar jag honom. Ung kille som kan sin sak. Jättefin mottagning. Talar bra engelska. Tel.nr: 590.590.907900.

Visst är man vacker. Snart kan man bli en riktig sjörövare.

Bara att sätta sig på flyget eller ta båten hit. Service för fritidsbåtar är mycket bra här annars är omgivningen ingen höjdare. Dåliga och slitna toaletter/duschar bl.a. På måndagkvällen bjuder vi över Curt från Bellis på middag och vi pratar om våra liv. Vi beslutar att ta sällskap till Antigua och det på tidig onsdag morgon. Tisdagen blir det en cykelutflykt in till centrum av Pointe-A-Pitre. Vi behöver få tag i en uttagsautomat för lite kontanter samt så vill vi kolla om centrum av staden är något att se. Tyvärr så blir vi lika nedslående att se detta centrum som bebyggelsen i övrigt. Jag tyckte att Fort de France på Martinique var trist att se men denna stad är tråkigare. Nu ser vi emellertid fram åt att komma till Antigua och se något annat efter en månad i Frankrike och dess baguetter. Den 11 mars anländer våra kompisar Ingela och Torbjörn Everland som skall vara med oss i 14 dagar. Skall bli kanontrevligt att få ha dem ombord.

Ha det bra och njut nu när våren är på gång hemma och dagarna blir ljusare. Sedan i julas har det blivit lite ljusare även här men det händer inte mycket. Solen går nu ner c:a 45 minuter senare på kvällen.

Varma sköna hälsningar från

Janne och Barbro