Etapp 10

Atlantöverseglingen 

Kap Verde  -  Barbados

Onsdag 24/11. Avseglingsdag från Mindelo, Kap Verde. På förmiddagen går vi till franska enklaven som har en mysig servering och bibliotek med wifi. Kostar 120 escudos/tim (c:a 12 kronor). En oas bara ett kvarter upp från bryggan. Här gör vi de sista jobben med datorerna och fixar hemsidan samt mail. På vägen tillbaka handlas det sista, grönsaker och äpplen. Dessa varor har ingen vidare kvalité på dessa öar och utbudet är begränsat. Vi har bunkrat med 400 liter vatten i tankarna + 30 dunkar á 5 liter dricksvatten. Mat finns för 2 månader ombord. En sista dusch innan kortet för att kunna duscha och komma in på området lämnas tillbaka.

Kl.16.30 kastar vi loss. GPS:en visar 2025 nm till Port St Charles, Barbados som skall bli vår inklareringshamn. Motormätaren visar 2749 timmar. Grib-filerna på väderutsikterna säger svaga vindar 1:a dygnet, bra vindar torsdag – lördag sedan stiltje söndag - måndag. Vi väljer att gå i en SO-rutt de första dagarna för att komma ner från N 17 till N 12-13 där säkrare passad- vindar skall finnas och gå söder om stiltjebältet. ARC-racet som startade i söndags ligger och plaskar i ett stiltjeområde mellan Kanarieöarna och Kap Verde. De har c:a 3000 nm framför sig till St Lucia, Västindien.

ARC-racet ligger i stiltjen mellan Kanarieöarna och Kap Verde

Ut ur hamnen förbi ankarliggarna, handelshamnen, runt piren ut mot sundet mellan öarna går vi för motor medan Mindelo sakta försvinner. Det har varit en underbar tid här. Vi förbereder ”butterfly-segling” med 2 st utspirade genuasegel. Vi räknar med mycket länssegling. Ute i sundet blåser en nordlig vind och båten får bra fart av de båda spirade genuaseglen. De ger lika bra fart som gennakern verkar det som till en lägre tyngdpunkt och smidigt att rulla in och bestämma storleken på segelytan.

Mindelo försvinner akteröver

2 st utspirade genuasegel, så kallat ”butterfly-segling”

 Vi kopplar ett block längst ut på varje bom för att inte skoten skall slitas ut. När vi efter ett par timmar kommit ut söder om sundet försvinner vinden. Det blir motorgång fram till 21-tiden på ett platt hav. En segelbåt med släckta lanternor håller på att bli rammad av oss. Många segelbåtar gör faktiskt detta idiotiska för att spara el. Man sitter sedan och håller koll på om lanternor från andra båtar dyker upp. Det går väl bra om man är den enda som gör det men om 2 båtar med samma idé gör det så syns de ju inte. Månen är i nedan så den ger inget ljus. Solea har LED-lampor i masten så vi kör med reglementsenlig belysning.  Natten blir lugn segling i 2,5 knop. Skönt med en första natt att få sova skönt och höra båten porla fram lugnt över vattnet. Det är skönt att komma i hamn efter en längre segling men det är minst lika skönt att komma ut på havet och finna friheten och lugnet.

25/11. När Per väcker mig 6.00 och mitt pass börjar avrapporterar han lugnt väder och inga båtar i sikte. När jag kommer upp i sittbrunnen kollar jag horisonten runt. Det första jag ser är en segelbåt i bäring 225 gr 200 meter bort. Per har missat den på grund av att den också kör med släckta lanternor. Kan det vara samma båt som vi höll på att ramma igår kväll.  Det börjar ljusna och jag ser en stor Benetaue med blått skrov. Engelsk flagg. Det liknar den båt som tvillingsystrarna Falkenhaug är besättning på som är på väg till Trinidad. Båten ligger sedan hela morgonen några hundra meter bakom och vi lunkar på i 2,5 knop. Vid 11-tiden kommer Benetauen upp jämsides och det visar sig vara Ragnhild och Jorunn som sitter i sittbrunnen och styr. De får handstyra för att spara ström eftersom de inte har något vindroder. Vi pratar några minuter med varandra innan de sakta glider iväg. På eftermiddagen ökar farten till 4-5 knop, kursen är 210 gr. Efter 24 timmar har vi gått 90 nm men kommit Barbados 50 nm närmare. Det har varit ett mycket lugnt och behagligt första dygn till havs.

Ragnhild och Jorunn Falkenhaug passerar förbi första morgonen

26/11.   Natten består av först segling i 5-6 knop sedan blir det ett lugnare tempo. Ett tankfartyg, Amazon Explorer, kommer på kollisionskurs söderifrån på morgonen. Det går en fartygsrutt här som rundar Kap Verde-öarna. Jag ropar upp fartyget och vi bestämmer att mötas styrbord/styrbord. Dagen blir varm med + 29 gr i skuggan och blå himmel. Vi fortsätter i SV-riktning. Kl. 13.00 händer något som ej får hända. Ett av genuaseglen blåser sönder. Inte på grund av stark vind utan pga svaga vindar som rycker o sliter. Svaga vindar sliter mycket mer på seglen än stark regelbunden vind. Det är sömmarna i det äldre genuaseglet  som ej håller. Tyget klarar sig. Vi stuvar ner det i förrådet i förpiken. Nu gäller det  att den kvarvarande genuan håller. Det är ju dessa segel och gennakern som används vid länssegling. På kvällen sätter vi gennakern istället i de svaga vindarna.

Solnedgång över Atlanten

Sova är ett av tidsfördriven. I salongen finns 2 st sjökojer där man kan binda fast sig.

Natten blir lugn segling i 4 knop. På lördagen får seglen tas ner på grund av avsaknad vind. Motorn startas.  Dagen blir varm med 31 gr. Efter 3 dygn ligger Barbados 1810 nm bort. Söndag 28/11. 1:a advent. Segling några timmar på morgonen sedan motorgång. Vi har kommit ner till N 14. Kursen ligger nu rakt mot waypointen norr Barbados N 13.51 W 59.20. Kursen är 272 gr enligt GPS:en, med andra ord  räknar den automatiskt storcirkelnavigation, för annars borde kursen vara under 270 gr med vår position. Jorden är rund. Vid 13.00 tiden kommer en svag sydlig vind som ger 3-4 knop i seglen. Det blir bekväm segling med långa havsdyningar. Efter 4 dygn är positionen N 14.10 W 30.30. Det blir lugn och bekväm segling hela natten. Vid 3.00 tar vi 2:a revet i storen men på morgonen släpper vi ut till 1:a revet. Måndagen blir bra segling i 5 -6 knop. Vid 15.30 blir det tvärstopp. Vi seglar rakt in i ett svart molnområde. Det blåser upp västlig vind 7-8 m/s. Vi tar 2:a revet igen och går mot söder i några timmar. Sedan försvinner vinden helt och motorgång igen hela kvällen och natten på ett platt hav. Blixtar lyser upp natten så det är vackert att beskåda himlen när stora ljusbomber exploderar och ger vackra bilder över havet. Tur att de är en bit bort och inte rätt över. Jag har plockat fram åskledarna till Solea som skall sättas runt mast och vant och jordas i havet ifall Tor närmar sig. Kl. 7 vaknar jag av att vi går för motor trots att vindgeneratorn snurrar. Lite irriterad blir man att inte vakten sätter segel när det blåser. Först rullas genuan ut och vinden fortsätter att öka till 12 – 13 m/s. Ett regnmoln närmar sig. Vinden avtar och storen hissa också. Tyvärr så blir det nu vind in från väst igen. Vi seglar mot SV. Efter ett par timmar försvinner så vinden helt igen.  Motorgång. Vi tankar i 40 liter diesel från reservdunkarna i huvudtanken. På kvällen får vi syn på lanternorna från en fransk katamaran. Vi talar med varandra via VHF:en i 20 minuter. De hade lämnat Kap Verde för 4 dagar sedan där de tankat diesel sedan bränslet tagit slut i stiltjen mellan Kanarieöarna och Kap Verde. De är på väg mot Grenada. Väderrapporter de fått talar om ytterligare 3 dygn med svaga vindar. Huvudparten av  ARC-flottan ligger fortfarande och skvalpar norr Kap Verde. De tuffaste har trotsat ovädret väster om Kanarieöarna, som stör hela väderbilden,  och  gett sig in där i vindar på 16-22 m/s. Det är detta oväder som blockerar passadvindarna där vi är.

Yatzy i pannlampornas sken

Sitta på en segelsäck och lyssna på musik är en skön avkoppling

Onsdag 1/12. Det har varit motorgång hela natten. Vi ställer tillbaka klockan 1 timma.  360 grader runt jorden gör att var 15:e grad blir en timmes ändring. Vi befinner oss nu på N 13.34 W 35.02. Det betyder c:a 3 timmars skillnad mot Sverige som ligger på c:a 15 grader ostlig.  Till Barbados 1440 nm kvar. Vi håller på att räkna om vi skall hinna fram till den 17/12 då Per:s flyg går hem.  På förmiddagen kommer en liten kort regnskur och vi passar på att duscha och samla in lite regnvatten att ha som duschvatten. På kvällen kommer så lite vind från syd och vi kan segla halvvind i lugnt tempo. Summerar man så första veckan har den inte varit som böcker och vindkartor säger att det skall vara. Där talas om uteslutande vindar från den ostliga kvadranten. När vi haft vind har den varit västlig, svag sydlig eller svag nordostlig de första dygnen. Mycket motorgång har hjälpt till att hålla vettig distans så här långt men passaden måste komma om några dagar eftersom dieseln är på upphällning. Lite diesel måste sparas för inseglingen till Barbados och som reserv till batteribanken.

Torsdagsnatten fortsätter med underbar segling i 5 knop med halvvind från syd. På morgonen tyvärr stopp då det börjar blåsa svag västlig vind. För svag att segla i så det blir återigen motorgång hela dagen och kommande natt. Under dagarna kan vi hålla kontakt med släkt och kompisar via sattelittelefonen. Ringa är dyrt men maila via datorn kostar inget.

Sattelittelefonen en underbar kontaktkälla med omvärlden

  Brorsdottern Ida och hennes Jakob har fått en liten Lova får vi veta. De bor i Ludvika. En farbror till mig har gått bort. Hos honom och hans familj var man mycket i sin barndom och hade roligt tillsammans med hans 3 flickor som är mina kusiner. Många minnen väcks till liv. En av dem, Birgitta, träffade jag i Nässjö dagarna innan jag avseglade. Hemma får vi rapporter om – 25 grader och 50 cm snö. Här håller det sig runt 30-31 grader i skuggan under solskyddet och nere i båten vid spisen är det runt 40 grader när det bakas bröd. Vi har fått börja baka nu eftersom brödet från Kap Verde tagit slut. Knäckebröd har vi fortfarande kvar.

Brödbak blir det varannan dag

 Fredagen blir varmaste dagen hitintills med 32 gr. Svaga vindar under dagen och sedan motorgång resten av dagen, natten och lördag förmiddag. Vi passar på att stanna motorn ibland och tar ett dyk i Atlanten på 4000 meters djup. Det är uppfriskande med dessa bad som vi kunnat göra pga den svaga vinden och lugna havet.

SÅ HÄNDER NÅGOT!!!!

På lördagen den 4/12 på elfte dagen börjar så vindarna komma ifrån rätt håll och ha ett jämnt starkt tryck. Vinden kommer från nord och är på 7-8 m/s. Halvvind är underbart och det ger 6-7 knop. HÄRLIGT!!! Det blir också behagligare med + 28 gr och svalkande vind. Vi har fönstren i lä öppna så det blir en viss ventilation i båten också. Jag ringer upp Barbro för att gratta på namnsdagen. Som vanligt har hon glömt det. Hon sitter hos min mor Doris tillsammans med min bror Kennet o Birgitta och fikar. Innan kvällen så tar vi in ett rev i storen och några varv på genuarullen.

Söndag  5/12. 2:a advent. Under natten har några regnbyar passerat. Seglen fortsätter att fyllas och det fortsätter i 5-7 knop hela dygnet. Vi är nu mitt emellan Mindelo och Barbados. En ganska rejäl tonfisk skrämmer upp oss genom att komma uppskjuten ur vattnet som en kanon och slå i backstaget 3 meter upp. Den är på jakt efter flygfisk. Vi slänger tillbaka den. Annars så är flygfisk de enda fiskarna vi ser på hela överseglingen. Dem får man gå och leta efter varje morgon på däck och slänga tillbaka så de inte börjar lukta. Vi fick också kasta de sista äggen överbord eftersom de inte verkade ok. Markus som har ett väl utvecklat luktsinne hade något dygn pratat om en lukt under durkarna men jag sa att det måste vara någon av de ostar vi har lagrade där som ger en viss lukt, men när väl äggen var överbord blev han nöjd. Under dygnet är vi halvvägs mellan Mindelo och Barbados. Under detta sista dygn avverkar vi 136 nm. Det är allt bra skönt när det blåser.

Markus skriver dagbok, texten är hemlig

Spirad gennaker användes flitigt i de svaga vindarna

Nu rullar dagarna på. Bra vind i seglen från NO gör att vi gör 135 -140 nm/dygn under veckan. Vi har storen åt babord med ett rev och preventergaj. Likaså har vi genuan spirad åt babord så att man har koll på seglen. Måndagen ger 6-9 m/s som under natten till tisdagen ökar till 9 – 11 m/s. Vågorna reser sig och slår ibland in över däck. På natten när jag sitter där kommer en våg in i sittbrunnen. Som tur var stängde jag luckan till min hytt 2 min tidigare annars hade det varit mycket vatten i kojen. När det går högre vågor är det regel att de 4 luckorna i sittbrunnen skall vara låsta och en lucka till nedgången i. Detta för att inte vattenfylla båten då vågor slår över. Jag säger till Per att stänga sin fönsterlucka på babords sida men han vill ha bra ventilation när han skall sova men 15 min senare får han sig en rejäl dusch genom fönstret som blöter ner honom och lakanen. Tidvis denna vecka blir det svårt med sömnen pga värmen då vi inte kan ha fönster och luckor öppna på grund av sjögången.

Vågorna börjar växa med vinden

 På tisdagsmorgonen blir vi anropade av en spansk seglare som kommer ifatt. Han har en 46-fotare och startade 1 dygn efter oss från Mindelo och är på väg till Martinuiqe. De är 4 personer ombord. Kaptenen och hans hustru skall liksom jag och Barbro segla runt i Västindien under vintern.

Den spanska båten passerar förbi i vågorna

Natten till onsdagen ökar vinden ytterligare. Markus väcker mig på natten och det blåser 12 – 14 m/s. Den hårda vinden har gjort att genuan fått mer kraft och styr upp båten i lovart. Kursen har ändrats till nordlig. Vi lossar vindrodret, styr för hand in rätt kurs igen samt minskar segelytan. Sedan kopplar vi på vindrodret igen. Samma sak händer Per ett par timmar senare. Vi rullar då in genuan och ersätter den med rullfocken. Rullfocken är egentligen ett stormsegel avsett för bidevind, halvvind och kryss. För länssegel ger den inte mycket tillskott. Rullfocken tillsammans med 3:e revet i storseglet är segelsättningen om det blir stormvindar. Vågorna har nu blivit höga. Markus och jag sitter och studerar dem och måttsätter höjden på dem. De ligger stadigt nu på 5-6 meter mellan vågdal och vågtopp men bryter ej som tur är. 7:e vågen brukar bli uppemot 7-8 meter. Man brukar tala om en 7:e våg. Vågorna brukar följa ett visst mönster men var 7:e våg brukar vara större. Det är väl en viss mängd energi som måste ut och bildar då denna våg.

Torsdagen fortsätter med 12 – 14 m/s. Vi fortsätter att ligga runt 135 -140 nm/dygn. Vågorna gör livet ombord lite obekvämt men vi är glada för farten. Laga mat tar som vanligt sin tid och frestar på nerverna. Det gäller att planera och inte ställa ifrån sig någon kastrull eller fat utan att den sitter fast. Spisen fungerar perfekt hela tiden och eftersom den är kardanupphängd gungar den med och spiller ej ut något. I Mindelo smorde jag upp kardanupphängningen och spisen blev då snabbare att svara på båtens rullningar. Blöta wettexdukar är bra underlägg som gör att grejorna ligger still samt så har vi antihalkdukar på bordet och under madrasser m.m. När man skall sova i salongen så är kojerna där utrustade med slingerkojer så man ligger still. I min hytt så tar jag ryggdynorna från salongen och stoppar om mig så jag ligger still. Under dagen kommer ett sms via sattelittelefonen från Ambika att de har 100 nm kvar till Antigua. De skall flyga hem över julen från St Martin den 15 dec. Vi har 480 nm kvar till Barbados.

Läsa under solskyddet är en skön avkoppling

Fredag 10/12. Nobeldagen. Barbro sms:ar om -9 grader, sol och gnistrande snö. Det låter härligt med en så fin vinter. Ibland kan man längta en kort stund till vintern om den är så fin som det låter. Mycket snö och skidåkning är ju härligt. Det som man saknar mest tycker jag är maten, julmust och glögg. Annars är det toppen med varma vindar och ljummet vatten. På kvällen börjar vindarna avta lite till 10-11 m/s. Natten fortsätter och vinden lugnar ner sig en bit till och 8-9 m/s blir bekväm och bra segling. Stjärnhimlen är magnifik och det är inte svårt att bli nostalgisk när man sitter och lyssnar till Ulf Lundell och Öppna landskap på MP3-spelaren. Jag vill ej gå och lägga mig vid 3.00 utan låter Markus sova i 1,5 tim till innan jag sett mig mätt på natten. Nattpasset tycker jag är dygnets höjdpunkt på överseglingarna. Eftersom solen går upp vid 6-tiden och ner 12 timmar senare är ju halva dygnet mörkt. Efter middagen vid  18-19 tiden brukar det bli lite umgänge med att se en film eller spela Yatzy. Kl. 9.00 brukar det vara frukost och vid 13.30 tiden lunch. Dagarna brukar bestå i att kolla båten, byta segelsättning, städa lite, polera någon manick, läsa, lyssna på musik m.m. På lördagseftermiddagen  dör vinden ut helt. Det är 235 nm kvar. Vi tar ner seglen för att de inte skall ta skada i stiltjen. Vi städar båten rejält invändigt och efter det tar vi en rejäl dusch för att pigga upp oss. Underbart att känna sig ren och fräsch. Klockan ställs så tillbaks ytterligare en timma.

Söndagen blir också väldigt lugn. Knappt ingen vind och endast 64 nm under dygnet. Vi fyller i de sista 50 liter vatten från vattendunkarna till huvudtankarna. Vi får handstyra frampå kvällen några timmar pga avsaknad av vind till vindrodret. Lucianatten börjar med en svag bris och det börjar porla om stäven. Vi gör 3 knop för spirad genua. Vid 6-tiden ringer Pär från Osophine. Han har kommit tillbaka från Sverige efter sin ögonoperation och är nu på Teneriffa och väntar in ökad besättning för överfarten. Jag väcker sen Markus och vi sätter gennakern och får en underbar segling hela luciadagen på ett platt hav. Vi firar dagen med att baka mjuk pepparkaka. Baka och baka, jag steker pepparkaksdegen på stekpannan på svag värme och det blev inte så tokigt. Gott med pepparkaka till Luciakaffet. Markus fyller 26 år den 14 december och han skulle tycka det vore fint att fira den på Barbados. På luciaeftermiddagen har vi 96 nm kvar så hans önskan skall nog gå i uppfyllelse. Vinden sista natten är NO 5-6 m/s men vågorna kommer mer från NV och det blir den oroligaste natten på hela överseglingen i den gropiga sjön. Det blir inte många timmars sömn denna sista natt till havs.

Luciakaffe med nystekt mjuk pepparkaka

Kl 00.00 går jag på vakten. 40 nm kvar till Barbados nordspets och man ser natten lysas upp av ljusen från Barbados i bäring 340 grader. Meteoritregnet denna natt är osedvanligt hög tycker jag. Mycket partiklar kommer in i atmosfären och brinner upp. Nordspetsen rundas frampå morgonen och de sista 6 nm ner till inklareringshamnen Port St Charles på västkusten så står vi alla 3 på däck och kollar in denna gröna ö. Efter att ha varit på Kanarieöarna och Kap Verdes torra öar är detta helt annorlunda. På nordostsidan såg vi stora odlingslandskap medan här på västsidan breder den långa sandstranden ut sig med all bebyggelse. Det är på väst- och sydkusten som turisterna och den mesta befolkningen bor. Här bor 240.000 personer på en ö som är 3,5 mil lång och 1,5 mil bred. Största inkomsterna kommer från turisterna och sockerrörsodlingarna.

På väg runt Barbados norra udde

Barbados nordostkust

Vi kommer fram på Markus 26-årsdag. Firas med kaviarknäckebröd och han får en extra portion frystorkad mat sista morgonen till havs.

Den lilla hamnen i Port St Charles är mycket trevlig. Vi förtöjer bakom en engelsk båt utanför immigrations- och tullhuset. Barbados flagga och karantänsflaggan är hissad. I segelbeskrivningen står det att man skall vänta ombord tills immigrationen, tullen, hälsomyndigheten m.fl kommit på besök och gett klartecken till att få gå iland. Verkligheten är en annan. I denna värme så sitter dessa personer i sina luftkonditionerade rum och vill inte gå ut. Jag tar passen och båthandlingarna och besöker dem istället. Passen stämplas, båten tullas in, och jag får försäkra att ingen har dött under överresan och att alla är friska och båten fri från smitta. Så är vi välkomna till Barbados. Jag går till en privat yachtklubb strax bredvid och undrar om det går bra att duscha, bada och äta hos dem. Vi är så välkomna. Det blir några av de mest underbara timmar man varit med om. Först duschar vi länge, sedan badar vi i havets 28 gradiga vatten innan vi sätter oss i en pool och njuter. Mat och dryck smakar sedan gudomligt.

Glad gast och kapten över framkomsten

Lillgasten lycklig över att seglat över Atlanten

På sen eftermiddag går vi så de 2 km till öns näst största stad Speightstown och handlar innan vi hittar en mysig restaurang vid stranden där vi firar att vi är framkomna samt Markus 26-årsdag. Vi knallar sedan tillbaka till Solea och sover sen som stockar hela natten utan att behöva väckas och sitta uppe på vakt.

En underbar eftermiddag på Port St Charles yachtklubb

Gummibåten tas fram. Vindskopet kopplat som leder ner vind i båten.

Solea får sig en välförtjänt tvätt och översyn framkommen till västindien

Efter ganska exakt 6000 sjömil och 5,5 månader sedan starten från svenska västkusten är vi så framme vid målet. Nu är det halvtid. En ny tid börjar med ny besättning. Per skall ersättas av Barbro. Markus stannar till 12 januari samt så kommer resten av barnen och hälsar på över jul/nyår. Skall bli underbart att träffa dem och framför allt se hur stor Gretel blivit.  Denna sista etapp blev 2200 sjömil lång och tog 20 dygn. Motorn fick gå i 100 timmar. Att vindar och vädret inte var som det skulle förklarades av att det var ett stort lågtrycksområde norr om oss första hälften som spärrade passaden. Det känns skönt att vara här nu och man är glad att allt har fungerat och inget har gått sönder mer än en genua. Särskilt tacksam är man till vindrodret som styrt hela vägen utan att jämra sig, släpgeneratorn som gett oss ett överskott på el hela tiden samt GPS:en som visat oss vägen. Samt åter ett tack till Solea som är ett så pass gediget bygge och tar oss säkert fram över haven. Läs också lillgastens funderingar om överfarten.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR !!!!!!

Önskar

Jan Fransson

Per Windolf

Markus Fransson