Etapp 23.

Grenada i adventstid.

En dag när jag satt i jollen och höll på att rengöra tamparna som blivit bevuxna med sjögräs och snäckor efter 8 månader i vattnet kom en jolle fram med ett par i. Hej på dej sa de. Vi har sett en svensk båt här ett tag och nu ser vi att den fått besättning. Det var paret Einarsson i båten Voy, en Marieholm 32:a, som kom förbi. Paret är i 80-årsåldern men pigga och alerta efter 30 år på all världens hav. Nu hade de varit på Trinidad och servat båten. De hade bott i den på land i 38-gradig värme utan AC. (Hur klarar man det). Frun tyckte emellertid att det hade varit lite varmt och nu skulle de under våren segla till Kanarieöarna för att få lite svalka. Men sa Einar, när vi väl hunnit dit så fryser frugan och längtar tillbaka till värmen i Västindien. 10 ggr hade de korsat Atlanten. Man blir helt fylld av beundran när man lyssnar på ett par i denna ålder och som ser framåt. Havet ger människor liv och glädje. Hoppas att jag kan träffa dem någon mer gång och samtala vidare.

Stefan hjälper till med motorn

Stefan Fletcher heter en Volvo Penta serviceman på ön. Han och hans familj driver Grenada marin. Jag hade problem att få igång motorn. Efter att jag pumpat fram diesel och luftat systemet gick den i ca 5 min sedan dog den. Jag började fundera på om det vuxit bakterier i dieseln men jag hade kollat tanken och bränslefiltren samt tömt ut ett par liter från dieseltankens botten och dieseln såg bra ut. Nu kallade jag på Stefan och han kom. Han gjorde lika som jag gjort men motorn dog efter 5 min. Han skruvade bort bränslepumpen samt så gjorde han en renovering av den eftersom jag hade en renoveringssats ombord. Resultatet blev detsamma. Jag hade också en omgång med nya packningar ombord till motorn och bränslesystemet. Så började Stefan att kolla alla skruvar, packningar och slangar från tanken till spridarna. Det vi kunde komma på var att en skruv vid vattenavskiljaren var lite lite lös. Efter att vi bytt dess packning och dragit åt skruven startades motorn och den spann sedan som en katt. Här hade det alltså sugit in luft. En dieselmotor är väldigt känslig om det kommer in luft i bränslesystemet. Tack Stefan för kunnigt och tålmodigt arbete!

Ubåtskaptenen Bosse över vattenytan

Bredvid mig på bryggan hade det sedan ett par dagar kommit in en svensk segelbåt. ”Lady in blue” en underbart vacker classic 57 fots båt. Båten seglades ensam av Bosse Johansson från Göteborg. Han kom direkt från Venezuela efter drygt ett år där. Vi fann varandra väl och talades vid på dagarna om allt möjligt och satt och fikade ihop. Jag bjöd en kväll in Bosse, Septima och Xavita och vi satt och pratade mycket den kvällen om bl.a Bosses liv i ubåtar. Han hade de sista 35 åren tillbringat mycket tid under havsytan i svenska ubåtar men höll nu till ovanför havsytan. Många spännande skildringar berättades om den lede fi och jakten på denne samt hur man lärde amerikanarna att köra ubåt genom att totalt trolla bort amerikanska flottan. Det var spännande att prata med en före detta ubåtskapten.

Den 5 december var det så dags att gå till havs. Jag skulle ta Solea till SIMS (Spice Island Marine Service) på Grenadas sydkust där hon skulle lyftas för bottenmålning och vaxning. Jag hade tänkt gå ensam men när Bosse hörde det ville han gärna hänga med och komma ut på havet en dag. Motorn startades och vi kastade loss från bryggan på GYC där hon legat i drygt 8 månader. När förtöjningarna var loss och jag lade i växeln för drift framåt tyckte jag att ingenting hände. Hade jag tappat propellern? Jag såg emellertid att det kom en vattenvirvel bakom båten och sakta började hon gå mot utloppet till Karibiska havet från hamnlagunen. Jag fick varva ganska högt för att hon skulle röra sig framåt men jag tänkte att det måste vara påväxten på båtbotten som gör detta. Vid hamninloppet så började signalen för varm motorgång ljuda. Genast stängde jag av motorn. Jag gick ner och öppnade motorluckan för att kolla om det kom kylarvatten till motorn och det gjorde det. Inget igensatt system där. När jag kom upp i sittbrunn hade Bosse tagit av sig allt utan badbyxorna. Tänkte han lämna båten? Har du ett cyklop och en huggmejsel sa han. Du har skit på propellern. Det här har jag varit med om förr sa han. Sen hoppade han i och dök ner under båten. Jag hörde hur han högg där nere. Efter en stund kom han upp. Hela propellern är bostad för snäckor stora som pingisbollar, inte underligt att motorn fick jobba hårt sa han. Efter fem – sex dyk kom han upp och sa att nu fortsätter vi. Lite blodig var han på armbågarna efter att ha skurit sig på de vassa snäckorna. Jag startade motorn, och se nu gick det jättebra. Vilken tur att Bosse var med denna dag. Ensam så hade jag fått kasta i ankaret och begära hjälp av en dykare.

Michael och Kendal var de som hjälpte till med Solea på SIMS

Några timmar senare lyftes Solea upp på land och jag checkade in på Cool Running i 6 dagar under tiden som Solea stod på land. Att bo i båten som Einarssons klarade jag inte av, jag är ju inte 80 än. Här på land fick Solea bottenmålning 2 ggr, frisidorna vaxades, den blå randen på frisidan fick en ny färg och hon blev som ny. Vindrodret fick en genomgång och monterades, avstängningsventilerna smörjdes upp, relingslisten slipades lätt och målades, sittbrunnstältet tvättades m.m. m.m. På söndagen tänkte jag gå till kyrkan men ett hiskeligt regnande gjorde att jag fick ställa in detta. På kvällen blev jag i stället bjuden till Xavita tillsammans med Septima samt Schweizarna på Alua till en pepparkaks- och glöggfest.  Detta par på Alua hade jag träffat och pratat med förra säsongen. Nu skulle de dagen därpå kasta loss och hade siktet inställt på Aruba, Panama och Stilla havet. Bosse hade under fredagen kastat loss för St Martin. Jag talade med honom senare och fick veta att han sträckseglat dit under 3 dagar med ett kortare stopp i Deshai på Guadeloupe.

Så här skall propellern se ut när den inte är boställe för snäckor

Se så fin hon blev med nya fribordslinjen

Tisdagen den 11:e sattes så Solea i havet. Jag hade dagen innan varit uppe på Port Louis Marina i St Georges och bokat plats där bredvid Xavita och Septima. När jag hade ett par timmar kvar anropade jag Septima att jag var på gång in. Det blåste bra i 8 -11 m/s och det blev en fin segling. Va skönt det är att segla. I hamninloppet ropade jag upp marinan och de mötte upp vid pontonen tillsammans med Claes och Johan. Så låg vi då 3 svenska båtar bredvid varandra och lite längre bort låg det 2 till.

En glad Johan på Xavita i arbetartagen

På Septima fick teakdäcket en grundlig genomgång

På Xavita och Septima jobbades det på med allt möjligt för att de skulle kunna segla iväg runt 3:e advent. Xavita höll mycket på med att få vindrodret till att fungera, det hade korriderat i lederna. Septimas stora jobb var att renovera teakdäcket. 1300 skruv skulle tas bort, skruvhålen epoxitätas samt nåtningen ses över.

2:a advent. Glögg och pepparkakor på Xavita

Luciamorgonen blev som traditionen brukar. Lucia med stjärngosse kom på besök. Det var Jaja som bakat lussekatter och hade pepparkakor som tillsammans med Claes bjöd på fin stämningsfylld sång och bjöd på lussekaffe. Lussesångstexten var inte den man är van vid utan något som spexaren Claes hade med sig från studentlivet på KTH. På infarten till marinan finns det ett bageri som drivs av ett charmigt engelskt par. Det heter ”Merry Baker” vilket betyder den glade bagaren. Jaja som inte bangar för något fick för sig att lussa för dem i bageriet. De behöver få lite svenska traditioner här tyckte hon. Nu bar det sig inte bättre än att hon vid ingången snubblade på trottoaren som är lite hög här. Så in i bageriet kliver en lucia lite skrubbig och med kronan på sned och sjunger något lustigt. Personalen backar baklänges men Jaja följer efter och sjunger. De tror att det är en något överförfriskad människa som stapplar in men hon är spik nykter. Efter några sekunder vänder så det hela och hon får välförtjänta kramar när hon förklarat traditionen. Det skall vara Jaja till en sådan här grej.

Lucia med stjärngosse kom på besök

Claes tvättar

Birgitta och Jaja försöker lära sig tvättningens svåra konst

Fredagen den 14:e fanns det 3 saker att fira. För det 1:a så ringer jag yngste sonen Markus och gratulerar honom på 28-årsdagen. Han håller på att träna skidåkning nu för fullt eftersom det finns mycket snö. Vasaloppet hägrar i mars. För det 2:a pratar vi om årsdagen för 2 år sedan när vi anlände till Barbados. Markus som då var med ombord tillsammans med svågern Per glömmer nog aldrig denna dag att komma fram till en dröm ö på andra sidan Atlanten. Själv minns jag det underbara vattnet att få hoppa i samt att efter 3 veckor få sitta vid ett bord som stod still när man skulle äta. För det 3:e så blev det avseglarfest på restaurangen tillsammans med Xavita och Septima. På lördagen avseglar så Xavita med nästa mål Göteborg. Men dessförinnan skall de västindiska öarna, Puerto Rico, Domikanska republiken, Bahamas, Azorerna samt engelska kanalen upptäckas. Mot slutet av augusti beräknar de var hemma. Septima som lämnar Port Louis på söndagen 3:e advent skall gå direkt till Jungfruöarna, sedan Puerto Rico, Dom. Republiken, Bahamas, Florida, USA:s östkust en bit innan Bermuda, Azorerna och sedan till Portugal där man beräknar att vara i början av juli, för att sedan lämna båten där och fira sommaren i Sverige.

Port Louis marina

Här tillbringas en del timmar. Restaurangen i bakgrunden.

Fina planteringar vid marinan

Det är alltid lite vemodigt att ta farväl av kompisar men det hör till seglarlivet. Kanske ses vi i en annan hamn. Nu till veckan dyker Barbro upp på fredag. Här i Port Louis har jag det bra. Anläggningen är lite av ett lyxhotell för båtar och dess personal. Fina bryggor med el, vatten och internet via kabel ombord. Fina kaklade duschar/toa med AC, fin svimmingpool, fina växter och planteringar, mysiga hus och en fin restaurang. På kullen bakom marinan kan man gå upp och se ut över havet  och ankarliggarna samt bort mot den fina stranden Grand Ance Beach där nog Barbro kommer att bosätta sig.

Ha nu en riktigt God Jul och om vi inte hörs innan dess också ett riktigt Gott Nytt År!!!

Varma Hälsningar

Jan Fransson

Här vid bryggan i Port Louis Marina kommer Solea att tillbringa julen. Solea med blått kapell och gula dunkar på däck. Placering strax över det röda taket.