Lillgastbloggen

22-11-2010

Om ni vill, något jag rekommenderar, följa den här båten och dess besättnings geografiska resa finns en ypperligt välskriven, ordningssam och informativ reseskildring att nå från denna webbplats startsida.

Om ni vill följa en seglares inre resa (så att jag slipper vara så ordningssam) till havs, kasta ”den gamle och havet” i sjön och fortsätt läs lillgastbloggen!

Gran Kanaria -> San Vicente (09-/11/2010 – 17/11/2010)

Svårt att beskriva vad man upplever i efterhand. Därför plockar jag in lite utdrag från mina dagboksanteckningar under trippen.

Fart

Mellan Gran Kanaria och San Vincente har Solea (båtens namn) seglat fram med en genomsnittlig fart (Har läst lite Einstein under seglatsen (tack Walle!) så det är väl bäst att säga fart relativt jordens koordinatsystem) på 4.5 knop, knappt 8 km/h. En lägre fart än vad jag till vardags brukar färdas i när målet är 150 mil ifrån starten. Att inte ha för mycket segel uppe är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv och ett säkerhetsperspektiv är såklart viktigt när man är lång ut ifrån land. En implikation av detta var att flera konversationer av följande slag ägde rum:

- Nu du far, nu går det riktigt fint! (mycket entusiastisk!)

10 sekunder senare

- Mmm ..

- Bra drag i den där genakern,  vi går i drygt 6 knop! (mycket entusiastisk!)

Ytterligare 10 sekunder

- Markus, lossa tampen så går jag fram och tar in genackern. Sen rullar vi ut genuan (som tar oss ner till stadiga 4 knop..).

- ok. (mindre entusiastisk)

För mig kändes det lite som att när man har läge mitt i banan att trycka till med en dubbelfattad backhand långt ner i banan och följa upp med nätattack, i varje situation, istället välja en kontrollerad slice följt av tillbakaback till baslinjen. Men det är klart, det händer ju att jag drar ut mina attackslag titt som tätt och det vill man ju inte till havs. Vi kör på sakta och säkert! Det är bara att växla ner, luta sig tillbaka och titta lite mer noggrant på vintergatan nästa gång.

Nattpass

Nattpass is the shit!

10/11 03:25 ”Första nattpasset avklarat! Vilken grej, hur gött som helst. 3 timmar passerar snabbt när man har sällskap av en stjärnklar himmel med en karlavagn som backar upp ur den norra horisonten. Var mkt trött i början och fick ställa klockan var 20:e minut, men när Håkan sjöng om att ”man måste genom skam och dö några gånger för att kunna leva” så fick jag igång fötterna och sen var jag vaken” Lyssnar mkt på Håkan Hellströms nya skiva, mkt bra!

12/11 07:14 ”Nu går solen upp!”
14/11 04:58 ”6:e stjärnfallet”

Delfiner

Hade grym flyt, delfiner kom och hälsade på dag 2 och dag 3. Det är häftigt att sitta i fören och nästan klappa delfiner som surfar på bogsvallet och samtidigt se andra delfiner som flyger i luften 20 meter bort. Lite senare senare tar en rackare sats o flyger upp högt i luften bara någon meter framför fören. (Per var där med kameran, missa inte bildsekvensen i Kaptensbloggen!)

Sjösjuka

04:58 14/11 ”Ibland mer, ibland mindre, men nästan hela dagen en känsla som gör att man tappar sugen … Också lite svårt att tagga för 20 dagar över Atlanten, känslan idag är mer att det ska bli gött att ha det gjort..” Kände av sjösjukan ett par dagar, men jag tog några tabletter och mådde bättre och blev mer taggad.

Matlagning

Den största, farligaste och mest tålamodskrävande utmaningen ombord! Det är ett himla pill att hålla koll på alla grejer när illamåendet smyger sig på och det gungar till så att hett vatten skvimpar ut och fotogenspisen höjer temperaturen avsevärt i det lilla köket. Men rätterna är inte de mest avancerade (en burk med kött plus bas och kanske lyx med grönsaksburk) så det har blivit något att äta varje gång hittills.

3650 meter

Första dagen var det nästan helt vindstilla under några timmar och kapten var inte helt nöjd med hur motorn gick. Kanske satt det något i propellern? Lillgasten fick äran! Ingenting som satt i vägen för propellern syntes till. Gjorde ett djupdyk för att känna på känslan, det blev inte så djupt..

Sammanfattning

13/11 01:44 ”Upplevelser av stunder som när solen går upp, när stjärnhimlen lyser helt ostört under ensamma nattpass eller när stora delfinstim simmar och hoppar framför båten, och att de upplevs så långt bort ifrån allt annat som händer ger känslor som är andra än de man känner hemma, i vardagen. Inte nödvändigtvis härligare, roligare eller finare men definitivt unika och annorlunda, o det är ju roligt!”

Lite bilder..

Lillgastgöra                                                                       Storgast- och Kaptensgöra

Delfinbesök dag 3: Per jagar sjysta bilder och får många av vilka några lär ligga uppe på kaptensbloggen, missa inte! Den till höger fick jag med min kompakt, såg delfinen komma med väldigt hög fart under vattnet så jag kunde ta den tidigt!

Allt fint under båten! Bäst att inte glömma bort hur man simmar…

Salta biten, potatis och rödbetor förtärs med god aptit!

First things first..

Hav och himmel är tusan fint! Ibland tänker man på det..

Storgasten kikar på film på sin Iphone. Lillgasten tänker att han borde införskaffa en, när han får pengar..

Vasa 2011! Storgasten hade med sig ett gummisnöre med handtag i ändarna. Under seglingen inleddes varje nattvakt med ett workoutpass med fokus stakning, för att vakna till liv och för att hålla dörren öppen för ett öppet spår i slutet på februari.

Land i sikte! Det är häftigt att vara ute på havet, men det är alltid grymt skönt när en resa når sitt mål och att gå på stadig mark.