Etapp 2

Inverness - Fort William

 

 

Måndag 5/7. Den blev en natt med många timmars sömn. Vi ligger i Inverness Marina vid inloppet till hamnen . En nybyggd och fin anläggning väl skyddad. Det finns bara toa och dusch i en barack 350 meter bort och omgivningen är som ett industriområde. Kostar 2 pund/m båt och natt + el 2 pund/natt. Vädret är mulet med regnskurar, + 14 hela dagen. Vi börjar gå mot centrum 2 km bort när en ny Volvo V70 stannar och frågar om vi vill ha lift. Det är båtgrannen som har en splitter ny Malö 37. Han berättar att han var och hämtade båten i Kungsviken på Malövarvet för 14 dagar sedan. Han gick en vecka före oss och hade en otrevlig översegling. De skall nu i sommar gå en tur till Orkney-öarna men hans fru skall fundera på den saken.
Första affären som vi kommer till är en friluftsbutik. De har campinggas, det behöver vi till pulpitgrillen. I Sverige letade vi på femtielva platser utan att hitta det men skottarna hade det. Att skottarna tycker om att vara ute i sin natur förstår vi av utbudet på friluftutrustning. Jättetrevlig affär som tar lång tid att kolla genom. Inverness är Scottish Highlands centrum. Här finns allt, sjukhus, polis, rättsväsende, allt vad du behöver att handla. Här bor c:a 80.000 pers.
Frampå em letar vi fram adressen till Elisabeth och William McGilvery. Det är min brorson Jonas svärföräldrar. Han träffade en rödhårig Miriam när han läste i Edinburgh. Jag har träffat Elisabeth och William en gång tidigare på bröllopsfesten i Allianskyrkan, Aneby hösten 2008. De visar sig bo på en sluttning i västra Inverness med fin utsikt över stan. Elisabeth är hemma när vi kommer fram. William är på en Loch (sjö) och fiskar. Det blir en härlig stund med te och mycket prat.  Eftersom vi var rätt stumma i benen blir lyckan total när hon erbjuder sig att skjutsa oss tillbaka till båten.

 

 

Inslussning i Caledonian Canal med sjöscouternas båt, Biscaya

 

 

På  tisdag morgon ropar jag upp slussvakten till Sealock på kanal 74 och frågar när vi kan komma in i Canalen. Vi vill nämligen flytta oss till Seaport Marina som ligger 2 slussar upp i Caledonian Canal. Här finns toa/dusch och tvättmaskin vid bryggan. Här kostar det bara 8 pund/natt att ligga + el 2,5 pund/natt första natten fri. Vi slussar tillsammans med sjöscouternas båt Biscaya som kom i natt efter sin reperation i Frazerburgh efter skadorna de fick i stormen. Slussvakten, en lugn kraftig skotte, välkomnar oss verkligen till Skottland med en härlig humor och värme. När jag frågar om jag kommer in utan att ha den skottska gästflaggan hissad och att jag inte vågade hissa den brittiska sa han att jag gjorde helt rätt för nu är jag i Scottish Highland och här rullar huvudena snabbt. Vi betalar 3.210:- för 14 dag i kanalavgift. Det går också att ta 8 dagar och då blir det c:a 700:- billigare. Vi tar så 2:a slussen och sedan börjar tvättmaskinen att rulla. Faktiskt fint väder hela dagen om än ingen värme.

 

 

Skotska gästflaggan monteras

 

 

Onsdagen blir en fortsatt tvättdag med ett besök i Caley Marina 1 km uppströms för inköp av en skottsk flagga och lite annat till båten. Bl.a en extra länspump som vi också kan använda som dusch. På kvällen är vi bjudna på en 3-rätters middag hos McGilverys. Den satt fint. Efter middagen blir det te i båten. De har nämligen aldrig varit i en segelbåt förr. Trevliga de där McGilvery. Soligt och fint hela dagen men kulingen har blåst.

 

 

Elisabeth och William hälsar på

 

 

Torsdagen blir en vandring i Inverness för att kolla lite byggnader och butiker. Priserna är helt ok. C.a 20 % billigare än i Sverige. Nescafe kostar här 30:- för en burk, hemma 50:-. På vägen hem kollar vi i en cykelaffär om de har Brompton-cyklar. En engelsk hopvikbar cykel som jag kollat på länge men som har ett bättre pris här. De har en och det blir affär.

 

 

Besök på en galleria

 

 

 

 

Afternoon tea

 

 

 

 

Vad är nu detta?

 

 

 

 

Jo, en Brompton

 

 

Fredag blir det så träning i rallykörning. William tar oss med på en 35 mil lång tur till västkusten. Vi tittar på vattenfall med laxtrappor vid Rogie falls, orterna Lochcarron, Sheildaig, Kinlochewe, Gairloch, Aultbea får sig ett besök. Känn på dessa namn när de rullar över tungan. Corrieshalloch Gorge har en mäktig canyon med ett stort vattenfall med hängbro över. En dånande upplevelse. William berättar att när han var i Aneby ville Jona visa honom sydsveriges högsta vattenfall i Aneby, Stalpet på 19 meter,  han säger att han blev lite snopen på storleken. William jobbar för Brittish Telecom, BT, och är servicetekniker för televäxlarna på skottska höglandet så han kan varenda stig här. En bra guide. Han berättar om sin uncle när vi frågar honom om hans köregenskaper. Hans uncle importerade SAAB till Skottland och körde framgångsrikt rally med dessa tvåtaktare. Han var brittisk mästare i rally, vann RAC-rallyt, körde Monte-Carlo rallyt och safarirallyt. I afrika körde han i kilt och blev satt i fängelse för sin klädsel. Myndigheterna där klassade kilten som militärklädsel. Väl hemma på kvällen blev det att förbereda sig och båten för fruarnas ankomst.

 

 

Span på hjortar

 

 

 

 

Skottar på jakt efter vatten

 

 

 

 

Isle of Ewe (I love you)

 

 

 

 

Väst-skotsk tätbebyggelse

 

 

 

 

Vackra vyer

 

 

 

 

En mäktig canyon, Corrieshalloch Gorge

 

 

 

 

Gaeliskan vill vara med på ett hörn

 

 

Lördag morgon kl. 03.00 ringer telefonen. Våra hustrur Barbro och Karin vill komma in genom porten till Marinan. De har liftat med Bengt och Gudrun (min bror och svägerska) som skall besöka släkten i Skottland ett par dagar. Flyget var 2.5  tim försenat så det var 2 trötta resenärer som kom. Kl. 10.00 kom Jona och hämtade oss för en släktträff hos McGilvery. Det blev en kombinerad frukost/fika/lunch variant. De är trevliga de där skottarna trotts det tvivelaktiga vädret. Bengt, Gudrun, Jona och Miriam fortsätter sedan till Skye några dagar medan vi andra fyra gör en sista koll av Inverness. På kvällen blir det premiärgrillning av Magma pulpitgrillen. Kanonbra att kunna laga till mat ute i det fria utan att tänka på öppen eld.

 

 

Frukost/lunch hos familjen McGilvery med dottern Miriam (Jona's fru)

 

 

 

 

Inverness Castle

 

 

 

 

 

River Ness flyter genom stan

 

 

 

 

Per, Karin och Barbro på en gångbro över River Ness

 

 

Söndagen blir en rejäl sovmorgon då det fattas sömn hos fruarna. Kl. 10.45 passerar William förbi med en burk fiskstuvning som han gjort av sina rödingar från någon Loch innan gudstjänstbesök i sin församlingskyrka. Resten av dagen tar vi det lugnt, tankar vatten och diesel i båten, läser m.m.
12/7. Äntligen måndag. Vi kastar loss efter lite drygt en vecka i Inverness. Målet är ankarviken vid Urquhart Castle i Loch Ness. Kl.  9.30 får vi klartecken att gå fram mot sväng-bron innan de 4 slussarna vid Muirtown locks. Förbi Tomnahurich svängbro, Dochgarroch lock, de spektakulära weirs (vattenregleringar) som släpper ut överflödsvattnet i kanalen till river Ness. Här skall man hålla hårt styrbord så man inte fastnar i strömmen till floden och kommer den vägen tillbaka till Inverness. Det är körriktningspilar mitt i vattenflödet som visar vägen. Sedan kommer vi ut i detta mytomspunna Loch Ness. Sagan om sjöodjuret finns överallt och turistindustrin drar stor vinst av det. Turbåtarna är många med turister och japanerna fotograferar varje steg. Tidigare på dagen vid en sluss står det 5 japaner framför Solea och en 6:e förevigar Solea med en hela den japanska släkten. Nu hamnar vi i något album i soluppgångens rike. Vi har kollat att det är 2 lugna dagar som kommer för Loch Ness kan blåsa upp riktigt ordentligt. Sjön ligger som en spegel och det regnar faktiskt inte. Vyerna är vackra med de höga gröna höjderna på båda sidorna. RAF (Royal Air Force) verkar ha dalen som sin lekstuga. De kommer i tusen knyck över vattenytan och försöker träffa vindflöjeln i masttoppen men vi lurar dem och masten förblir intakt. En tredjedel in på den 4 mil långa sjön ligger så ett av skottlands mest välbesökta turistmål. Urquhart Castle. En demolerad stenhög som en massa kungar slagit sig gula och blå för att behärska. Brahehus i norra Gränna är ju riktigt välbyggd i jämförelse. Vi kollar på slottet sjövägen innan vi går in i viken och kastar i ankaret för natten. Vi blåser så upp gummibåten, sätter på utombordsmotorn, tar på flytvästarna och åker tillbaka till en pir vid slottet för en närmare koll. Vi är där 17.50. kl. 18.00 stängs grindarna. Vi får inte gå in i själva slottet men solen skiner så vi tar lite kort och vandrar runt lite innan vi åker tillbaka till Solea. Sjöodjuret har inte bogserat iväg med henne för hon ligger kvar. På kvällen får Magman sköta bespisningen.

 

 

Karin och Barbro övervakar slussningen

 

 

 

 

Skaplig storlek på slussarna

 

 

 

 

Vägvisning på kanalen

 

 

 

 

Med jollen till Urquhart Castle

 

 

 

 

Urquhart Castle

 

 

 

 

Magma-grillen, en bra grej

 

 

Efter en lugn natt blir tisdagen faktiskt en riktig höjdare med solning på däck. Barbro tar genast chansen att visa nya bikinin. Vi angör Fort Augustus vid 14-tiden och lägger oss vid angöringspontoonerna innan slusstrappan. Barbro är ombytt till joggingutstyrsel och iväg innan vi hunnit knyta färdigt. En italiensk restaurang får nöjet att servera pasta till oss på kvällen.
Onsdagen kommer med det vanliga skottska vädret, 12-14 grader, regn som avbryts av lite skurar, blåst. Per hyr en bil för att skjutsa sin Karin till flyget i Edinburgh. Hon är hemma i den 30-gradiga värmen innan han är tillbaka i båten. Barbro tar sin dagliga löprunda och jag hänger på med den nyinköpta cykeln. Jag lyckas hålla hennes tempo. På em slussar Barbro och jag de 5 slussarna upp för att vara beredda inför morgondagen.

 

 

Barbro på jakt efter sjöodjuret i Loch Ness i det 12-gradiga vattnet

 

 

 

 

Fikastund i solen på väg över Loch Ness

 

 

 

 

I Fort Augustus slusstrappa var det trångt

 

 

 

 

Regnet det bara öser ner....

 

 

 

 

Massor av vackra vyer längs med kanalen

 

 

Torsdagen väcks vi tidigare än vanligt. Vi hade bestämt att gå upp kl. 7.00 för att vara beredda för slussning 8.00. Kl. 5.00 hör jag en klocka ringa. Det är Pers och han har tänkt gå och duscha innan avfärd. Han har en modern klocka som ställer om sig automatiskt men den har inte riktigt koll på vilken tidzon den skall ringa, svensk tid, utc-tid, skottisk sommartid. Skönt att vända på kudden och ta en ny lur. Jag säger inget till Per utan han knallar iväg. Målet för dagen är hamnbassängen uppströms Neptune´s Staircase. En slusstrappa på 8 slussar i rad. Dagen blir en blöt tillställning med regn hela dagen och hela 11 grader (plus-grader). Barbro vägrar gå upp, vi har givit henne tillstånd till detta om hon bara vid 10-tiden serverar frukost. Hon vägrar även detta och ligger kvar. Bra karl reder sig själv. När jag säger att hon kan ta sig en runda på flodbanken mellan  några slussar om några minuter tar det fart. När vi går denna sträcka hinner hon springa den 3 ggr fram o tillbaka.  Snälla som vi är ligger vi på redden och väntar på henne under tiden som hon duschar. Vi passerar högsta punkten på kanalen, Loch Oich, sedan börjar nedslussningarna komma. Sista sjön Loch Lochy som är 2 mil lång kommer sen. Vyerna denna dag är vackrare än tidigare samtidigt som molnen stiger på bergsluttningarna. Strax innan vi kommer fram får vi så se havet på andra sidan Skottland. En vacker syn att se havsfjärden Loch Linnhe med bergsmassivet Ben Nevis i molnen söder därom. Barbro bestämmer sig för att hon vill hem till värmen i Sverige. Vi kopplar upp datorn och fixar flyg från Glasgow (Prestwik) till Göteborg på söndag samt buss till Jönköping. Smidigt med internet om det fungerar. Vi har en skrivare ombord så vi skriver ut biljetterna också. Vi går till en biluthyrare nedanför slussen och hyr en bil för 2 dagar så nu tänker vi åka runt ett par dagar och kolla trakten. Det skall ju vara fint här på Skottska västkusten sägs det.
Om några 10 -12 dagar återkommer vi med etapp 3. Vi hörs. Ha de.

Med vänlig hälsning
Jan Fransson och Per Windolf

 

 

Redaktionen ombord