Etapp 20

Grenada 2012

Ja så var det så dags att efter drygt 8 månader i Sverige ta och åka och hälsa på Solea på Grenada. Jag hade hoppats på att snö och kyla skulle komma tidigt denna vinter för att kunna åka skidor samt skridskor på sjön hemmavid, men varken tillräckligt med snö eller kyla ville komma innan avresedagen 25/1. Färden till Skavsta flygplats gick via Kumla för att hälsa på Andreas, Johannna och barnbarnet Gretel. Som vanligt var det full rulle på Gretel och hon var rejält i lektagen så farfar fick hålla igång rejält. Familjen väntar sitt andra barn inom 2 veckor och Johanna har en rejäl kula. Efter middagen följde så familjen med till flygplatsen för att vinka av och sedan ta hand om bilen.

En bild från trädgården och sjön innan avresan

Gretel i mamma Johannas knä på Skavsta flygplats

Ryan Air tog mig till Gatwick på c:a 2 timmar. Där väntade Hans och Liz Linnestad från Son, Norge. Vi hade bestämt träff här för att flyga tillsammans till Grenada. Virgin Atlantic:s flyg skulle gå kl. 9.00 nästa morgon så jag hade ställt in mig på att sitta på flygplatsen under natten men Hans hade hittat ett mysigt litet krypin, Yotel, en liten övernattningskabin med säng, toa, dusch. Perfekt, precis vad man behöver. Jag passade på att bokade in en kabin till Barbro som är på gång samma rutt den 12/2. Virgin Atlantic flyger med Jumbojet så det är en mycket bekväm flygning över atlanten. Efter en mellanlandning på Tobago var vi så framme 16.30 efter 11,5 timmar. En värme på c:a 28-30 grader slog emot oss och det kändes skönt. Passkontrollen tar lite tid när en Jumbojet landar, speciellt om man kommer av bland de sista. En taxi stod och väntade på oss och körde oss de 2,5 kilometrarna till ”Cool Runnings”, ett lägenhetshotell där vi reserverat boende de första 2 veckorna då jobb väntade på våra båtar som stod på land. Bo på båten då den står på land är inget alternativ då det är varmt och på kvällarna kommer myggen. Bättre då att ha en luftkonditionerad lägenhet att dra sig tillbaka till.

Den smarta sovkabinen på Gatwick, ca 2x3 meter

Så började då c:a drygt en veckas jobb med att få Solea sjöklar innan den 6/2 då jag bokat sjösättning. Hon hade klarat tiden på land mycket bra. SIMS (Spicy Island Marine Service) hade bottenmålat och vaxat henne upp till relingslisten. När timpengen här för detta arbete är c:a 175:- så är det inte lönt att stå och slita med detta i flera dagar. På däck var hon lite dammig men det var lätt att spola av. Inuti var jag lite ängslig för om hon hade fått tillräckligt med ventilation men det såg lika fräscht ut som när vi lämnade henne. Jag anlitade hjälp till att byta diesel- och vattenavskiljningsfilter. Desmond var en duktig och skicklig kille som fixade detta. Jag fick också be honom om hjälp med att få loss de 2 stora avstängningsventilerna i kölsvinet då jag glömt att lossa dem innan hemresan. När batterierna kollades saknades spänning i en cell i startbatteriet så det var bara att köpa ett nytt. Detta batteri hade minst 9 år på nacken så det var dags för byte. Förbrukningsbatterierna som var nya vid avfärden 2010 var helt ok. Solpanelerna hade gjort ett bra jobb och hållit dem laddade. Dagarna gick och man svettades enormt i värmen. Mitt på dagen fick man gå till lägenheten och duscha samt ta lunch och ha kontakt med jobbet och familjen hemmavid.

Desmond var en mycket duktig mekaniker

Det svarta batteriet är startbatteriet som nu är nytt

Fredagen den 3/2 blev det lite avbräck från jobbet. Hans båt ”Trekkefuglen” hade legat för ankar i Hartman Bay i 10 månader. Den saknade propeller då Hans tappat den sista veckan under nerseglingen till Grenada. Arild, en annan norrman som låg för ankar bredvid samt David, en ”inföding” i 60-årsåldern som hade sett efter båten då Hans var borta följde med på seglatsen. David i sin lilla jolle med en 8 hästars utombordare skulle visa vägen genom reven ut från Hartman Bay samt vara behjälplig med bogsering sista biten in till SIMS där ”Trekkefuglen” skulle upp på land för översyn. Seglatsen blev spännande. Först gällde det att hissa storseglet när vi låg för ankar, ta upp ankaret och segla iväg. Nu bar det sig inte bättre än att innan vi fick styrfart hade vi kommit nära land och fastnade i sanden. Med hjälp av 2 st jollar kom vi loss och kunde hissa genuan. Nu bar det av ut ur viken och så gällde det att läsa bojarna i rätt ordning för att ta sig förbi reven. Här var röda och gröna bojar tvärt emot vad som det brukar vara. Rundningen av udden mellan Hartman Bay och Prickly Bay gick i en rasande fart eftersom vinden låg på med 10-12 m/s. Inseglingen i Prickly Bay gav bidevind, dvs snett framifrån. Planen var att gå upp till de c:a 75 segelbåtarna som låg för ankar, ta ner seglen och sedan bogseras in till upptagningsrampen. Hans ville däremot kryssa in mellan båtarna vilket Arild och jag tyckte var vanskligt utan att ha tillgång till motor och stötta upp med. 3 kaptener på 1 båt var inte bra. Det slutade med att vi fastnade på en sandbank. David plus en jolle till fick oss flott även denna gång och sedan blev det bogsering in i hamn.  Efter denna lilla strapats bjöds det på lunch på ”Big Fish”, seglarnas favorithak vid jollebryggan inne i viken.

Lite buskar vid infarten till SIMS

Lite fler blomster vid infarten

Många kvällar tillbringades tillsammans med Hans och Liz på deras balkong där många av världens frågor fick ett svar. På söndags förmiddagarna gick jag på Gudstjänst till en Baptistkyrka c:a 1 km in mot staden St. Georges. På skylten utanför kyrkan stod det att det var söndagsskola kl. 8.45 och Gudstjänst 10.00. När jag kom dit en kvart före Gudstjänsttiden höll söndagsskolan på. Nu var det inte som hemma barnen som gick på söndagsskola utan de vuxna. Det blev en lång tid i kyrkan för dessa då inte Gudstjänsten var slut före 12.30. Första timman tillägnades helt till musik och sång. En kvinna med stråhatt och en mäktig stämma ledde denna timma genom sånger och körer. Det var mäktigt att se de 150 besökarna klappa händer och ryckas med i rytmen. En sång var alltid en ”hälsa på andra” sång. Under tiden som man sjöng denna sång så gick man runt i kyrkan och hälsade på alla, festligt och avdramatiserande. Efter denna timma var det sedan predikan i 1 timma och mötet avslutades med mer sång och kungörelser vad som var på gång under nästkommande vecka.

Mässingsdetaljerna skall också putsas

Så var det så dags för måndagen den 6/2, sjösättningsdagen. Solea sjösattes som sista båt på arbetsdagen för att få ligga vid upptagningsrampen till onsdag morgon. Tisdagen var helgdag pga nationaldag. När hon sjösattes och innan kranen släppte taget om henne kollade jag att allt var tätt och inga läckage vid kranar och slangar. Senare på kvällen innan jag gick upp till lägenheten kollade jag en sista gång i kölsvinet om det fanns något vatten där. Nu var där halvfullt med vatten! Var kom vattnet ifrån? Jag kollade igen alla kranar och slangar, inte en läcka någon stans. Det hade blivit mörkt ute och jag pumpade torrt och gick sedan hem. Kl. 22.00 och 02.00 gick jag upp på natten och pumpade vatten. Läckaget hade minskat lite för varje gång.  På tisdagen pumpade jag ur allt vatten igen och torkade torrt med en trasa i kölsvinet för att se var vattnet kom in. Då såg jag att bredvid en kölbult kom det in vatten. Under glasfiberskrovet hänger en 3,5 ton tung blyköl. Denna sitter bultad i skrovet med 8 rejäla bultar. Någonstans mellan skrov och köl fanns alltså en läcka. På onsdag morgon när arbetarna kom vid 8-tiden kontaktade jag Frankie som är arbetsledare och förklarade situationen. Han gav snabba order och 8.30 stod Solea åter på land. Nu ställde vi inte henne på kölen utan lät kölen hänga fritt av sin tyngd. Den gamla tätmassan togs bort mellan skrov och köl. Troligtvis hade denna torkat samman i värmen och pressats ihop då Solea stod uppallad och vilade med mycket av sin tyngd på kölen. När sedan kölen blev hängandes igen i vattnet uppstod en liten spricka och vatten kom in.

Solea körs fram för sjösättning

Den stora 70-tonskranen kopplar ett grepp

När hon stod och torkade passade vi på att sätta på masten. En hel eskader på 6 gubbar kom från Turbulens som firman heter som sköter riggjobben. Jag blev irriterad för alla började fästa vant i en salig röra. Jag sa till dem att avbryta jobbet så fixar jag stagningen själv. Trots bara 20 minuters jobb fick jag betala 2.500:-. Hemma på Vindö Marin kostar enkel påriggning 800:-.  SIMS med Frankie som arbetsledare är mycket duktiga och gör fina jobb och är mycket kompetenta. Turbulens gör säkert bra jobb men tar rejält betalt. Efter att skrov och köl torkat ut trycktes ny tätmassa in mellan skrov och köl, en stor domkraft sattes under kölen och pressade denna uppåt. Muttrarna och kölbrickorna lossades och ny tätmassa sattes under dessa innan muttrarna drogs åt med kraftiga momentnycklar som såg till att alla bultar fick exakt samma tryck. Tisdag em 14/2 sjösattes så Solea för andra gången. Nu var hon tät. Inte en droppe kom in. Va skönt att åter vara på sjön!

Jollebryggan inne vid ”Big Fish”

Seglarnas samlingsställe ”Big Fish” med jollebryggan

En underbar tilldragelse hade under tiden ägt rum hemma i Kumla. Gretel hade fått en lillebror den 6/2 kl. 16.47. Han var 50 cm lång och vägde 3390 gram. Denna gång gick födseln den naturliga vägen. Gretel fick tas med kejsarsnitt efter en komplisserad födsel. Så här efter en vecka mår grabben jättebra och han sägs sova om nätterna förutom sitt nattmål. Gretel är jättestolt men bryr sig inte så mycket om allt ståhej med den lille utan leker på som vanligt. Grattis Andreas och Johanna till ännu ett litet barn. 2 barnbarn har jag fått och båda gångerna har jag under barnens första månader varit på Solea.

Nu är Barbro snart i antågande så nu slutar jag för denna gång. Ha de bra hemma i Sverige eller var ni befinner er. Nu skall det bli skönt med lite avkoppling och inte bara jobb.

Varma hälsningar från

Jan Fransson