Etapp 25

Petra och Jakob på besök

Efter nyårsfirande med middag på Grenada Yacht Club och en lugn natt i båten med första parkett på fyrverkeriet på udden vid hamninloppet och försök till att sova i musiken från firandet runt om lagunen blev det så ett nytt år.

På nyårsdagen gav sig Andreas, Johanna och barnen sig iväg på en 2 veckor lång resa till Aruba. Så nära men ändå bortom räckhåll. Barbro och jag tillbringade första veckan på året som vi slutat det första med att kolla runt lite, bada, sola, besöka andra båtfarare. Vi bakade en dag en sockerkaka och åkte ut till Einar och Liisa på fika. En annan dag hjälpte vi dem med att köra ut vatten till deras Marieholm 32:a Woy.

Einar och Liisa på Woy

Granne med oss vid bryggan hade några dagar legat en dansk båt med ett yngre par och deras 8 månader son. Mikael, Stina och lille Storm. Vi bjöd in dem en dag på lite fika. Stina och Storm hade precis som Barbro kommit på besök i olika hamnar på deras seglats från Danmark i år. Nu skulle de vara tillsammans i vinter/vår genom Västindien innan Mikael och några andra seglade hem igen till sommaren.

Mikael, Stina och lille Storm

Det sorgliga började tyvärr närma sig då Barbro var tvungen att åka tillbaka till jobbet. Arbete splittrar som ju som vi vet fritiden. Vi hade haft några otroligt underbara veckor tillsammans och det är så väldigt kul att uppleva saker tillsammans. Måndagen den 7/1 var det så dags att ta farväl för några månader. När hon åkt iväg med taxin till flygplatsen var jag tvungen att gå en lång runda för att splittra de sorgliga tankarna att vi behövde vara ifrån varandra.

Petra och Jakob på gång

Petra och Jakob anländer

En dag på Grand Ance beach blev det förstås

Det som var bra var att Petra och Jakob nu var på inflygande om några dagar. Innan dess bara lite tvättning, städning, fix med jollen och bunkring. Torsdag kväll skulle de landat men sista flyget från Barbados var fullbokat så de fick en natt där. Fredag 11/1 på förmiddagen stod de så där på bryggan. Vad kul att få träffa dem och umgås med bara dem i 2 veckor. Nu skall här seglas sa de. En order var utfärdad från yngste sonen Markus att ”se nu till att gubben kommer ut på havet”. Nu var det inte så svårt att övertala mig om detta utan efter en helg på marinan och på badstränder blev det måndag 14/1. Vi planerade en nattsegling till Cumberland på St Vincent, ca 85 nm. På förmiddagen bunkrade vi upp för en vecka och gick till tullen och hamnkontoret. Klockan 16.00 lämnade vi bryggan där Solea legat i 5 veckor och haft det oförskämt bra. Utanför hamninloppet gick vi bort en sväng till ankarliggarna och tog farväl till Einar och Liisa. De sa att de nog snart skulle dra vidare norrut. Vi är tillbaka om en vecka sa vi. Sedan hissades storen med 1 rev och genuan rullades ut. Kursen sattes till 20 grader.

Så bar det då äntligen iväg norröver

Det blev 5-6 timmar med underbar segling norrut. Kursen 20 grader var svår att hålla upp till men det fixar vi sen sa vi. Jakob och Petra hade aldrig seglat på natten förr utan tyckte det var en häftig upplevelse att plöja på i mörkret. Eftersom månen var i nedan var det mycket mörkt och endast miljontals stjärnor syntes över himlavalvet. Jag och Jakob kände oss lite oroliga för sjösjukan men Petra kände ingenting. Som vanligt sa Jakob så är det så att har man inget bollsinne blir man inte sjösjuk. På natten ökade vinden till 10-13 m/s och vågor överöste Solea hela natten. Petra gick och la sig en stund (det blev 5 timmar) medan jag och Jakob seglade på. När det ljusnade vid 6.30 var vi VNV om Bequia fast 30 nm ut. Cumberland låg mitt i vindögat. Vi gjorde några slag för att se om vi kunde komma närmare men gps:en visade samma avstånd. Vi beslöt då att ta en SO kurs och nå antingen Bequia eller Canouan. Det blev den senare ön 20 nm söder om Bequia. Vi kom hit vid 14-tiden efter 22 timmar och 110 nm.

Skönt att kasta ankar i en vik efter ett dygn utan sömn

Lunch på ett strandcafé på Canouan

Petra tar kort ut över ankarviken på Canouan

Här la vi oss för ankar i viken utanför Tamarind Beach hotel. Vi var väldigt trötta då jag och Jakob inte sovit mycket på 36 timmar. Vi lagade lite mat ombord sedan blev det vila. Jag och Barbro hade varit här för 2 år sedan så jag hade lite koll på hur ön såg ut. På onsdagen gick vi söderut till en beachbar där jag lämnade ungdomarna medan jag gick ut till flygplatsen för att tulla in i St Vincent och Grenadinerna. Vi käkade lunch innan vi gick upp på höjderna för att se söderut över Tobago Cays, Union Island m.fl öar. Det är vacker utsikt här ifrån över de södra Grenadinerna. Eftermiddagen tillbringades på stranden vid Tamarind beach.

Strandhäng på Tamarind beach. Solea till ankar utanför.

Efter ytterligare en natt här blev det så seglats upp till Bequia på torsdagen. Bra vind men skumpig sjö som vanligt så här nära öarna kom vi så fram till Port Elizabeth i Admiralty Bay på Bequia. Vi gick upp i NO hörnet av viken för att få så mycket sjölä som möjligt där ankaret grävde ner sig bra i sanden. Bequia är ett mycket trevligt ställe. Mysig bebyggelse, en skön strandpromenad, trevliga matställen, affärer och vackra stränder. Jag visade runt ungdomarna och mot kvällen hamnade vi på en restaurang 2 meter från vattnet. De stortrivdes här med utsikten och miljön runt omkring.

På gång längs strandpromenaden på Bequia

Bra läge på restaurangerna i Bequia

 Att det idag finns internet på de flesta matställen gör ju allt nu för tiden intressant med dagens mobiltelefoner. Då kan kontakt hållas med kompisar för jämnan vilket verkar ett måste för dagens ungdomar. Fredag förmiddag blev en rundvandring på grönsaksmarknaden där försäljarna dök på Petra som flugor och hon hade välfyllda kassar därifrån. Efter lite annan handling åkte vi ut till båten för lunch innan jag blev beordrad att ta dem till Princess Margaret beach. Det är en höjdarstrand i södra delen av viken. Här mådde ungdomarna bra medan jag var på Solea och fixade som jag mår bra av.

Petra kollar läget längs huvudgatan i Port Elizabeth

Lördagen bjöd på en kanonskön segling ner till Tobago Cays, 25 nm. Att segla söder ut är trevligt här men länssegling. Vi gick ut och ankrade bakom Horseshoe reef. Här är vattnet lugnt men vinden trycker på från Atlanten. Rakt ut är bara Atlanten och Afrika näst. Tobago Cays är en marin park och man får betala 10EC/pers/natt att vara här. Här kan man snorkla bland sköldpaddor och se en och annan rocka sväva förbi. De riktigt duktiga snorklarna/dykarna går ut till revet och kollar.

Tobago Cays är en vacker ankarplats om vädret tillåter

Sand- o badudden vid sköldpaddereservatet

Potatisgratäng på gång

 Här är magiskt att ligga på natten. Mörkret trycker sig på och man hör havet bryter ute vid revet. Stjärnhimlen är fantastisk. Vi grillade kyckling och gjorde potatisgratäng på kvällen och njöt storligen. Vid 4-tiden på natten kom en rejäl vind- och regnby och drog förbi under ca 1 timma. Jag gick upp och kollade så vi låg still vilket inte alla båtar gjorde. Man såg pannlampor springa runt på båtar och fixa med ankare och segel som inte varit ordentligt surrade. Solea låg som vanligt still. Med 50 meter kätting ute på 12 meters djup skall det till mycket om man draggar med ett 27 kilos CQR ankare. Hitintills har det aldrig hänt. Om det skulle göra det så larmar gps:en och väcker.

Efter en lugn söndag förmiddag vid en strand seglade vi ner till Clifton på Union Island. Passagen söder ut från Tobago Cays går genom lite rev i ett Z mönster innan man seglar de få nm till Clifton. Vi la till vid Bougainvillas (hotell o restaurang) brygga med akterankare. Jag gick sedan ut till flygplatsen för att tulla ut. Eftersom det var söndag fick jag betala 114 EC för detta. Hade jag väntat till måndag förmiddag hade det räckt med 44 EC. Petra och Jakob vandrade iväg genom byn ut till en fotbollsmatch mellan Sverige och Union Island.  Det var svenska seglare som mötte öns bästa lag. Union vann med 6-2. Jakob sa att Bälaryd hade slagit Union med 2 siffrigt. Det fanns inget fotbollstänk i huvet på dem sa han. Vid bryggan blev vi liggande mellan 2 stora katamaraner. Solea syntes knappt. På den ena var det amerikaner och på den andra ryssar så vi låg mitt i skottlinjen. Amerikanarna körde dessutom med AC-anläggningen igång hela natten och störde sömnen.

Petra till rors mot Grenada

Alla har koll på var sitt

Så var det dags för sista seglingen hem till St Georges på måndagen. Det blev kanonsegling med slör på 6-8 m/s i 40 nm. En regnby passerade förbi med 14 m/s annars perfekt. Öarna Carriacou och Isle de Ronde passerades liksom undervattensvulkanen NV om Grenada som man skall hålla minst 1,5 km från. Den håller på att bubbla lite svagt ett par hundra meter ner. Som vanligt så tar den höga Grenada vinden mot slutet och det blev motorgång sista sjömilen. Einar och Liisa låg kvar men var nu på gång efter 2 månader för ankar. Hamnen var överfull med båtar eftersom det dessa dagar pågår en djuphavsfisketävling med GYC som bas. Inga segelbåtar får ligga där så Port Louis var full men vi fick en plats vid H-bryggan. Det var skönt att gå in och ta sig en ordentlig dusch i de fina duscharna.

Nu var det bara ett par dagar kvar för Petra o Jakob. Tisdagen ville de se på St. Georges. Vi gick in till stan runt de 2 lagunerna. Att gå tar ca 30 minuter in till stans inre hamn. Mysiga byggnader ligger här runt bukten. I hamnen låg här segelskutan Gunilla från Öckerö. Hon är ett flytande gymnasium. Hon startar hemifrån i augusti, går sedan ner genom Europa in i medelhavet, sedan Kanarieöarna, Kap Verde och Västindien, Centralamerika, Florida, Bermuda, Azorerna och sedan hem till skolans slut i juni. 44 ungdomar är besättningsmän samt lärare, styrmän, kockar och maskinist. En annorlunda skolgång. Vi tog lunch på Ocean grill precis vid hamninloppet innan vi besteg stigen runt fortet. På utsidan kommer man så ner till yttre staden med piren för kryssningsfartygen. Här finns en moderna affärer blandat med en kryddmarknad och matmarknad. Smala gator där små butiker och annan service finns. När de sett vad de ville se så gick vi till busstationen och tog 1:an tillbaka till Solea.

Jakob vid poolen för den sista solbrännan

Onsdagen blev så sista sol o baddagen vid poolen för PoJ. Jag skurade och tvättade Solea utvändigt samt åkte till GYC för att tvätta och köpa bensin till jollen. Sista kvällen blev det grillning ombord. Dessa 2 veckor har varit mycket bra mathållning. PoJ är duktiga på att laga mat och få till olika smaker. Jag har som ett mål att gå ner några kilo i vinter men dessa 2 veckor har det nog inte gått åt det hållet.

Så återstod det bara att efter frukosten på torsdagen 24/1 att följa Petra o Jakob med buss till flygplatsen. Det har varit 2 mycket bra veckor med 2 barn. Roligt att bara vara tillsammans så nära under en period. Tack Petra och Jakob för ni kom.

Nu i kväll så väntas broder Bengt med hustru Gudrun in. De skall vara med på Solea till måndag 11/2. Om dessa äventyr återkommer jag.

Kära hälsningar från

Jan Fransson

Tack Petra och Jakob för att ni kom och tog hand om gubben i 2 veckor